Praktvurpa!

28 Apr 2015

Twitterversion: F-N också!

Jag hade tänkt skriva en massa positiva saker om hur jäkla bra gårdagens måndagstur var. För det var den, fram till den stora smällen. Till och med vädret var på vår sida. Den genomulna himlen som dominerade tidigare under dagen klarnade upp och den lätt kylslagna vårkvällen bjöd på sol.

Härförleden skrev jag att det är premiärernas tid. Dessvärre kan ännu en sådan härmed läggas till handlingarna. Årets första och förhoppningsvis sista vurpa. Ja, om man bortser från alla gånger man kommer att välta i skogen förstås. Men det räknas inte som vurpor och brukar inte skada något annat än stoltheten.

Annars lekte cykellivet. Efter samling gav sig den för dagen stora ”frifartsklungan” iväg planenligt från Stortorget och strax därefter vi, en mindre grupp med målet inställt på att cykla runt 34-36km/h i snitt. Vi tog det lugnt uppför den inledande backen och ökade sen farten efter hand. En sympatisk medvind hjälpte lekfullt till. Den transformerades förvisso senare till en något vresig motvind men det är en annan femma.

Vi var nio relativt jämnstarka åkare i gruppen som låg och rullade runt. Om turen kan därför sägas att den var behaglig och att den bitvis gick fort. Efter en mindre spurt den sista biten in mot stan samlade vi ihop oss och låg och pratade. Det går utför vid Teleborg och den första rondellen gick smidigt. Sen dags för den andra, det var då det smällde för min del. Jag låg längst fram och bredvid mig låg Kalle. Sikten var fri in i rondellen och det går utför så jag tänkte inte mer på det. Sneglade på datorn som visade runt de fyrtio. Höll innerspår för att inte preja ut de andra.

Då släppte framhjulet helt! Punktering precis när jag lade ned hojen för att glida genom kurvan. Inte mycket att göra då friktionskoefficienten på aluminiumfälg mot asfalt raskt närmar sig noll. Inget fäste alls. Jag slog handlöst i backen varefter jag lyckades rulla runt på något vis och komma på fötter. Inget brutet eller illa skadat även om jag har mycket ont idag. Ytliga skrubbsår på knä, armbåge och lår har stört nattsömnen men värst är molvärken i axeln och att det är riktigt ömt i framförallt vänster armbåge och knä som jag landade på. Att bära hjälm visade sig återigen vara av vikt då den uppenbarligen gjorde nytta eftersom jag spräckte den.

Hem kom jag tack vare att vi på rundorna har följebil. Efter att den kontaktats och en stunds väntan fick jag komma in i en varm bil och bli hemskjutsad. Det kändes väldigt bra. Ett stort TACK vill jag rikta till såväl Mats som körde bilen som till Skoda som sponsrar med fordonet och Wexio Velo som ordnat det hela.

Cykeln är nu inlämnad för skadebedömning och Länsförsäkringar kontaktade. Men som det ser ut rök förutom småsaker som styrlinda även framhjulet och dessvärre även de sprillans nya växel/bromshandtagen. Surt som attan då jag inte har någon annan landsvägshoj och planerade att köra tempocup nästa vecka på den. Extra hjul har jag ju och hade ändå tänkt att byta efter den här rundan. Men handtagen finns inte på lager och kan säkert ta lite tid att få hem.

Sen gick förstås alla kläder sönder. Byxor, tröja, armvärmare och vad värre är min alldeles nya ”ledarväst” från LC. Inte kul alls.

En smula tvivel smyger sig också på. Gjorde jag något fel? Körde jag slarvigt? Men bromsar och däck kollade jag innan start som jag brukar, inga revor eller jack och trycket var bra. Möjligen gick jag för fort in i rondellen men det var torrt och jag har kört betydligt fortare där förut. Nä, det hjälper nog inte att grubbla. Det är och förblir ett litet mysterium varför jag punkade just där. Det kanske bara var otur?

Det här blir dessvärre en ytterst ofrivillig ”vilodag” idag.

/ J – stukad

#cykligare #knivesandbikes