Nu när man inte kan cykla själv för stunden kan man med fördel se på när andra gör det. Det brukar inspirera! Det finns många vårtecken och även om Paris-Nice inte är årets första lopp så brukar det vara det första jag följer på tv och bryr mig om hur det går i. Sen kan de trampa i Sandöknar hur mycket de vill. Det är nu man kör mot våren! Och sen endagsklassikerna, Åh!
Därför såg jag upplösningen på etapp två med den där rasande upploppsduellen som utspelade sig. Nu såg jag den första gången på en mycket liten skärm av skäl jag skall förklara senare så jag undrade först om jag såg fel. Men icke då! Det är inte bara i mitt kära Denver Broncos man kan tacklas. Det går tydligen utmärkt på cykel också.
Det roligaste var nästan Bouhannis min efteråt när han fick reda på att han blivit deklasserad. Rena fotbollsspelarminen – vem? jag? nääää….jag har inget gjort. Ledsna hundögon och jag väntade nästan på att han skulle slå ut med armarna och förklara sig oskyldig.
Nu är jag ingen expertkommentator eller cykeldomare men jag är nästan säker på att man skall sitta på sin egen sadel när man kommer i mål. Bouhanni var farligt nära att passera linjen på Matthews cykel.
/ J – TVcyklisten
