Örken runt - om hurusom Norges nationaldag kan firas

17 Maj 2014

Det var lördag morgon och åter distanscyklingsdags. Sommarsolvärme var utlovat och en okulärbesiktning gav vid handen att det verkade stämma överens med verkligheten. Med undantag för att jag inte trampat en meter den här veckan såg förutsättningarna med andra ord ytterst lovande ut.

Men som brukligt är blev det dock en smula kaotiskt när jag skulle iväg. Jag hittade nämligen boven som ledde till förra veckans punkteringsfest. När jag gick ut för att hämta min cykel var mitt bakdäck inte cykeldäcksformat utan pannkaksplatt. Slangen jag så gentilt fått till låns var ett minne blott.

Efter att ha genomsökt däcket hittades puken. En liten illasinnad metallvarelse levde sitt eget liv i korden.

Skrot är skrot om än i fina däck
Skrot är skrot om än i fina däck

Men det började bli bråttom. En kvart kvar till avfärd från simhallen där jag inte befann mig och något fungerande hjul hade jag inte heller. Funderade på att byta däcket till ett gammalt Michelin Ilion som låg och skräpade. Men nej, några mil till får Contidäcket hålla. I med ny slang och express-stressade iväg.

Ett stort uppbåd hade samlats denna soliga förmiddag. Tillräckligt många för att räcka till flera grupper så vi delade in oss. Den tänkta trettionågontinggruppen blev dock för stor. Mer celldelning krävdes.

Herr J som förestod den aktuella gruppen gled upp jämsides och frågade om jag kunde tänka mig att leda en mindre falang med mål att färdas de drygt tio milen runt Örken via Klavreström/Norrhult med cirka 32-33km/h i snitt. Till min förvåning hörde jag min mun säga ja. Vad det nu skulle vara bra för. Med nuvarande form är jag rätt glad om jag tar mig runt den rundan överhuvudtaget eftersom den också bjuder på över 800 höjdmeter.

Fikadags efter 5 km? Nej, celldelning vid Toftastrand
Fikadags efter 5 km? Nej, celldelning vid Toftastrand

Vi blev nio som begynte den färden. Eftersom jag gillar nummer med klang var jag nöjd med antalet. Sedan var två tvungna att avvika varpå sju återstod. Dock var ingen Butter. Jag tänkte på att tid understundom är som små barn, de måste passas.

Vi sökte oss norrut mot guldgrävartrakter och backmarker som strävsamma dvärgar plägar göra.

Det är kuperat land och efter första backen upp mot Hornarydstrakten var värmen uppe. Skulle bli en tung dag i sadeln verkade det som. Sen följde Skärbäcksbacken innan Ramkvilla. Sen nedför i sjuttiosju kilometer i timmen. I det talet är det också klang. Tredje och värsta storbacken i Hörjesås var riktigt jobbig. Tog nästan slut där. Det där med att fästa ett blybälte runt midjan och sen cykla runt med det är verkligen ingen god idé.

Försökte sen köra fort nedför vid backarna vid Libbhults ängar. 79,5 km/h blev det. En förtretlig halvkilometer saknades till de åttio. Men det är faktiskt den högsta hastighet jag nått på svensk mark medelst velociped. Det var måhända fikat i Norrhult som lockade. På plats var redan ett sällskap från Rynkeby och när vi lämnade kom de andra grupperna från vårt gäng.

Dagens ånglok fyller på vätska
Dagens ånglok fyller på vätska

Efter en snitsig högersväng och några kilometer mot Viås lade vi märke till att någon på ett försåtligt vis hade avlägsnat vägen. Återigen kunde det noteras att makadam inte alls är bästa underlaget för 23 mm racerdäck. Något jag redan lärt mig från min förra Båstadtripp så den sensmoralen var bortkastad på mig.

Nästan pittoreskt - nej det är inte grusväg, det är avsaknad av beläggning
Nästan pittoreskt – nej det är inte grusväg, det är avsaknad av beläggning

Att det inte är hälsosamt bevisades av de många grova stenskott som for upp och klonkade mot ramen vilket förvisso är värre för dem med finare cyklar än jag. Sen betonades lärdomen av en punktering.

Naturskönt ställe att utföra reparation på - Viås
Naturskönt ställe att utföra reparation på – Viås

Det är alltid lite kul med pyssel så här en lördag och en stund senare var det löst. Herr P som så frikostigt lånat ut en slang till mig förra veckan fick nu tillbaks den.

På något märkligt vis hjälpte den dubbla vilan efter kaffedrickande och punkapaus. Krafterna återvände i viss mån och efter Braås kände jag mig allt starkare. Vår lilla kedja fungerade väl. Inte längre trött märkte jag i slakmotan upp mot Stojby men så gillar jag fellut bättre än branta backj-r. Det var inget nytt.

Det var en sympatisk utflykt. Den gör vi om igen. Jag brände mig i solen och har nu cykelbränna på armarna. Det kommer jag också att få igen.

/ J – från nordanskog

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt