Omkörd - men inte överkörd

18 Feb 2014

Så här i efterhand kan jag avslöja vad det var för typ av möte jag skulle till i torsdags när jag fick morgonjogga i snögloppet. Det var det famösa teoriprovet jag skulle skriva eller ”kunskapsprov” som den korrekta termen lyder enligt trafikverket. Därav brådskan och den smått gryende paniken när punkteringen var ett faktum. Kommer man försent får man inte göra provet vid det tillfället utan får snällt vänta. Tyvärr blev väl sensmoralen att det är bra att vara ute i god tid eftersom jag tydligen hann i alla fall. Tråkmånsen i mig vann därmed på bekostnad av den mer äventyrligt lagda tidsoptimisten.

 

Men vilken symbolik: punktering på cykeln på väg mot körkort! Sen kan det tolkas lite som man vill.

Resultatet från nämnda aktivitet föll emellertid väl ut.

Det var en märklig känsla att sitta där bland folk ungefär hälften så gamla som en själv. Som tur var återfanns en annan gammal farbror i lokalen och vi nickade mot varandra i samförstånd. Sen vidtog själva provet. Sjutton minuter senare var jag klar och kikade mig omkring. Alla såg koncentrerade ut och jag funderade på om jag skulle gå tillbaks och kika på några frågor eftersom jag hade inalles femtio minuter på mig. Men nej, kände mig säker  med något undantag så jag lät muspekaren hovra över den lockande knappen ”avsluta och rätta”.  Finns dock ingen återvändo efter det trycket. Men jag kände mig märkvärdigt lugn och inte särskilt nervös och klickade.

 

Grönt. Godkänt. Skönt.

Sen igår var det dags för resten – ”förarprov”. Även det gick galant. Rådet jag fått på förhand att inte tala för mycket med inspektören rök ganska omgående då det visade sig vara en mycket trevlig herre som pratade konstant. Vi hann avhandla en hel del innan vårt lilla samkväm var över. Jag tystnade bara i korta stunder när jag ville markera att jag koncentrera mig mest för sakens skull. De flesta moment hanns väl med och det finns inte mycket att säga om dem. De som känner mig vet ju att jag kört bil i några år, fullt lagligt med var är det nu…fyra körkortstillstånd tror jag. Frågan är om det finns så många som kört fler mil lagligt utan att faktiskt ha körkort? Så själva handhavandet är det inte några problem med. Dessutom är Växjö inte som Stockholmsrusning eller Göteborg med sina jäkla enkelriktningar och spårvägar även om trafiken tätnat betydligt på senare år.

I väntans tider, snålblåst på mig och över Östers arena
I väntans tider, snålblåst på mig och över Östers arena

Men vadet om jag skulle ta kortet innan en dotter till goda vänner förlorades med god marginal. Jag lärde känna henne när hon var fem. Sen växte hon upp, fyllde arton och tog sitt kort. I god tid före mig.

Och just barn var ett av skälen till att äntligen komma till skott. Det är lättare att hämta och läman på dagis och skolor vilket kan behövas emellanåt.

På vägen hem blev jag påmind om livets förgänglighet och funderade på om jag skall undvika att bli påkörd flera gånger
På vägen hem blev jag påmind om livets förgänglighet och funderade på om jag skall undvika att bli påkörd flera gånger

Sen finns det ju ett bra skäl till – cykling!

Jag samåker gärna även fortsättningsvis till olika lopp och tävlingar för att det helt enkelt är mycket trevligare och mer socialt än att köra själv. Men nu kan jag ta mig dit på egen om det krävs och då behöver inte jakten på samåkare bli lika desperat som den understundom varit.

/ J – sa omelett och tog ett kort

#cykligare #knivesandbikes