Sent skall syndaren vakna heter det som bekant. Men den här syndaren har faktiskt ställt klockan och det var mer eller mindre planerat att inte cykla något i skogen förrän vädret var fint och stigarna någorlunda torra. Nja, det där sista är väl en sanning med modifikation. Tanken var i alla fall att förknippa trampandet mellan fur och gran med enbart glädje och sol. Att väcka lusten rejält inför resten av säsongen.
Den planen lyckades nästan.
Tyvärr kvalificerade den här mountainbikepremiären mig nästan till trådar som “visa din misär” på Happy’s forum.
Förutsättningarna var som sagt ytterst behagliga. Moder natur behagade ställa upp med sol från blå himmel och vindar som inte var alltför jävliga. Vilket i och för sig inte spelar så stor roll i skogen. Och dessutom hade jag i princip obegränsat med tid den här lediga eftermiddagen. Bättre kan det knappt bli.
Glad i hågen rusade jag ut i cykelboden och slet åt mig skogsfålen. Kollade luften i däcken, hällde lite olja på den småbruna kedjan och gav mig åstad.
Det skulle jag inte ha gjort. Jag brukar vara noggrannare än så.
Cuben är inte helt väl underhållen måste medges. Den har stått ett bra tag sen förra turen. För skall jag vara riktigt ärlig är det inte premiär i ordets rätta bemärkelse. Några få vinterturer gick cykeln också och då kom den dessvärre i kontakt med den vita döden för cyklar – vägsalt
Jag är nästan säker på att det var en bidragande orsak till att jag redan i den första rejäla backen drog av kedjan. Det eller min oerhörda kraftutveckling, jag vet inte jag. Krack sade det i alla fall och sen frihjulade jag.
Av någon förunderlig anledning hade jag med mig mitt större miniverktyg, det med kedjebrytaren på. Det brukar jag normalt inte ha om jag inte skall iväg på längre expeditioner optimist som jag försöker vara. Först trodde jag att det var snabblänken som lossnat men det var det inte. En av de vanliga länkarna hade helt sonika gått av. Det åtgärdades där i skogsbacken bland myror och barr. Två länkar kortare och med en smula stukad lust fortsatte färden.
Jag tog några rundor runt knuten i Fyllerydsskogen för att sedan rikta hjulen mot Notteryd och skråhallabergen. Vackert som en dag var landskapet. Det enda som saknas är löv. Det är lite mycket brunt för min smak men det är lätt att glömma att det bara är i början av april än. Cykelbröder och systrar längre norrut i vårt avlånga land har det besvärligare.
Efter ett tag märke jag att bromsskivan låg emot akterut. Det behöver jag inte för stunden då det är tungt nog att cykla ändå utan extra belastning. Stannade till vid vägkanten för att se om det gick att fixa utan att centrera om oket. Ibland räcker det ju med att släppa snabbkopplingen och dra åt den igen tänkte jag glad i hågen.
Men så lätt är det aldrig här i livet. Bände lite på skivan med tummarna eftersom den slog lite. Det funkade men när jag snurrade på hjulet för att se om den var rak så lyckades jag fumla in vänstertummen i skivan. Det är nu aldrig en god idé!
Helvete vad vassa kanterna är. Det lät inte ens när den klöv en bit av min tumme. Rakt igenom halva nageln och en tredjedel av tumspetsen. Tjoff.
Tog en bild men var inte på humör att posera för mig själv varpå kortet blev suddigt. Hällde lite vatten i såret för att tvätta rent. Det var lite tungt att få upp geisten efter det trots att dagen låg framför mig.
Det är nämligen svårt att växla fram med en stukad tumme. Dessutom var jag lite rädd att stöta i spetsen om det skakade för mycket. Det hämmar tekniken på stig lade jag märke till. Men trots det trampade jag på och försökte njuta så mycket det nu gick efter omständigheterna.
Men upp och ned för Skråhallabergen segade jag mig ett par gånger innan jag riktade framhjulet mot hemmets lugna vrå.
Innan jag svängde in mot den del av Växjö där jag bor tog jag en stadsnära stig som går parallellt med en av ringlederna. Det är intressant att cykla om bilar och lastbilar trots att de befinner sig på en motortrafikled och jag på mossa. Köer hurra!
Det blev bara två timmar. Hade tänkt köra längre men det fick räcka. Klippte därför ett par timmar på gymmet också framåt kvällningen.
/ J – mannen som cyklade med kluven tumme
#cykligare #knivesandbikes
