Mountainbike?

18 Aug

Jag försöker åstadkomma en mer regelbundet träningsregim igen. Som i tätare intervall. Så måndagens landsvägscykling följdes av skrotlyftande i tisdags och vila i onsdags. Variation är nyckeln och temat och vädret var vackert igår. Valet kändes enkelt. Natur, luft och skog lockade. Mountainbike fick det bli.

En fundering smög sig dock in när jag trampade iväg mot den första stigen. En fundering som återkommit med jämna mellanrum under åren. Det här hur missvisande namnet är för mig, vad jag ägnar mig åt och misstänker jag, de flesta i Sverige. Vi skogscyklar! Eller kanske ”allterrängcyklar”. Platt är det inte, kullar, pucklar, motlut och slakmotor står som spön i backen även i den här delen av världen. Men bergen lyser med sin frånvaro. Här finns vare sig fjell, fjäll, alper, mountains eller annat som bygger på höjden i den omfattningen. Då får man åka annorstädes. Visst kan man köra utför även här. Det bevisar Växjö Stigcyklister genom att med stor entusiasm bygga korta och för mig dödligt farliga enduro/downhill banor. Kort, brant med något hårigt hopp eller två mitt i.

Mer ATB än MTB
Mer ATB än MTB

 

Jag kör själv dock mest allround. Det inkluderar faktiskt lite väg också utan att jag tycker det är tråkigt. Det talas ofta nedsättande om ”grusvägsrally” exempelvis när det gäller CV, Cykelvasan. Men jag GILLAR att köra skogsbilväg och mindre grusvägar också. Det var därför jag började cykla MTB 1990 överhuvudtaget. Av det enkla skälet att byn där jag sedermera kom att bo i några år bara hade ett par asfaltsvägar som strålade ut från den varav en är synnerligen trafikerad av tung trafik. Att då skaffa racer som första alternativ kändes inte helt väl övervägt även om jag ägde en dylik också. Idag är det mesta oljegrusbelagt eller till och med asfalterad och de klassiska Småländska grusvägarna blir allt färre. Men då liksom nu var majoriteten av det som kunde cyklas små skogsbilvägar och stigar i olika format. Den variationen gillar jag.

Skymningen faller allt tidigare så här års
Skymningen faller allt tidigare så här års

 

Men igår blev det enbart stig. Ett kort och intensivt pass eftersöktes och då är skog bra. Egentligen hade jag tänkt hålla igen lite mer då jag drabbats av kraftiga och mycket obehagliga yrselanfall under gårdagen. Rotmattorna, stenarna och de små branterna ligger dock där de ligger och skall man över dem och inte släpa cykeln bakom sig som en illasittande ryggsäck så krävs en viss kraft!

Det gick bra och känslan av flyt infann sig. Inte tävlingstempo eller hög hastighet generellt. Men en känsla att linjerna flöt ihop och att jag inte körde på alla stenar och rötter utan gled fram som jag tänkt mig. Efter en och halv timme var jag slut.

J – skogsmulle

#cykligare #knivesandbikes

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.