Motorcyklande morbror - barndomshågkomster och cykling

3 Apr 2014

Man skall inte glömma att livet är en resa och en icke föraktlig del av den kan genomföras på två hjul. Vårkänslor.

 Några föredrar att sätta motorer på sina konstruktioner har jag noterat så här i vårtider. Det är säkert roligt det också. Men det är en annan form av njutning. Farten och friheten förstås. Får fråga min morbror som mer eller mindre är en motoriserad kentaur. Hela min barndom surrade namn som Benelli, Moto guzzi, Laverda, Yamaha och Kawasaki i luften när jag var på besök nere i Småland. När han inte fiskar åker han mc. Jag kom att tänka på honom och somrar på Trädgårdstorpet av någon anledning. Tror att det är solen.

 

Också en cykel
Också en cykel

 

Farten finns där även på velocipeder nota bene. Och eftersom marginalerna är mindre krävs inte samma hastighet för att uppnå fartkänsla. 50-60 knyck på en cykel känns mycket och när man passerar 70-75 så börjar det gå undan rejält.

På cykel är man ett med sig själv. Man får förmånen att uppleva sig själv som mobil. Rörlig för sakens egen skull.

Inga kolvar bara vader, inga förgasare bara lungor men hjärtat brinner för allt som intresserar.
Nu ska jag ut och befinna mig mitt i allt om en stund. Just nu är dock cyklingen en kamp. Tekniken är usel. Jag krälar uppför backarna som en sköldpadda på rygg och sen ramlar jag utför, tumlar nedför även om jag gör det upprätt på pumpade däck.

 Envis, kör igen och en gång till. Vi syns på vägarna så småningom.

/ J – håkomstsamlare

#cykligare #knivesandbikes