Motgångssupporter

26 Jan 2015

Gillar du fotboll? – Nej!
Följer du Lakers? – Nej!
Golf?
Tennis?
Utförsåkning?

NEJ, sade jag ju.

Gillar du inte sport??

JO, för helskotta. Något som känns igen? Det finns andra idrotter än de ”stora”. Det glöms bort av många i detta avlånga land har jag understundom noterat. Det har vi som följt cykel under många år fått erfara mer än en gång då vi både fått förklara och försvara vår älskade sport. Själv gillar jag förutom tvåhjuliga motorlösa aktiviteter bland annat att titta på kampsport i olika former och amerikansk fotboll. I båda världarna händer det mycket just nu.

 

Ibland är det svårt att ha favoriter skrev jag på FB häromdagen. Eller för att vara ärlig var jag mer drastisk i min formulering än så: ”jag tänker fan inte ha favoriter framöver”, var den exakta ordalydelsen.

Detta uttalande kom efter att helgens debacle var ett faktum. UFC Fightnight gick  av stapeln i Stockholm. Ett antal fina matcher bjöds det på och rent publikt var det förstås en succé. Runt 30 000 fans hade samlats i Tele2 Arena vilket gjorde det till det näst största arrangemanget som anordnats i UFCs regi någonsin. Men för blågult vidkommande var det ett bakslag. Tre svenskar i ringen och tre lika bittra förluster.

Först manövrerades Nico Musoke systematiskt ut av ryssen Tumenov. Därefter fick Akira Corassani storstryk. Efteråt deklarerades att karriären är över och att han lägger de tunna handskarna på hyllan.

Det stora dragplåstret var förstås Alexander Gustafssons  match mot Anthony ”Rumble” Johnson. Stämningen i hallen var magisk och alla ville se andrarankade ”The Mauler” säkra sitt returmöte mot mästaren Jon Jones. Så blev det inte. Efter lite drygt två jäkligt korta minuter var förlusten ett faktum och sällan har trettio tusen röster tystnat så fort. Jag svor högt hemma i tv-soffan och konstaterade framåt morgonkvisten att den nattvakan varit förgäves.

 

Tidigare har det för eget vidkommande stått klart att mina favoritlag i amerikansk fotboll inte gått vidare i slutspelet. Först rök Broncos och därefter Green Bay Packers efter förlängning i en av de mest spännande matcher jag sett. Den rymde alla ingredienser en stor idrottshändelse skall innehålla. Vändningar, överraskningar, misstag, individuella prestationer, hjältedåd och allmän dramatik – allt i en salig blandning Yihaa!

Men det kommer en vår på mer än ett sätt!

 

Snart smäller det – om sex dagar är det trots allt avspark i Superbowl XLIX. Nedräknare kan du hitta här! Det lär bli en rejäl nattmangling även det.

Och även i oktagonen händer det spännande saker. Om bara några dagar är det dags för UFC 183 Silva VS. Diaz. Det innebär en  återkomst för ”The Spiderman”, Anderson Silva i buren. Han är en av mina absoluta favoriter men kommer tyvärr från två raka förluster där den sista mest berodde att han på ett ytterst brutalt sätt råkade sparka av sig benet. Det blir något av en ödesmatch för brasilianaren som mer än en gång omtalats som en av de bästa MMA-utövarna genom tiderna. Spännande lär det bli i vilket fall som helst då motståndaren, UFCs riktiga badboy och mästerskitsnackare Diaz är avig, seg och allmänt besvärlig i ringen.

Därutöver börjar snart cykelsäsongen. För mig kanske skall tilläggas. För egentligen har den redan dragit igång med ”Tour Down Under” som är i full gång. Men jag brukar av någon anledning inte följa det loppet särskilt noga. Möjligen beroende på att snön ligger djup här i Sverige. För mig börjar tv-cyklandet med vårklassikerna på Eurosport. Men det blir ett lite senare kapitel.

/ J – tvingad att bli motgångssupporter