Monday Morning Blues

28 Aug

Både bildligen och bokstavligen.

In med hörlurarna i öronen och upp med v o l y m e n. Bluestime deluxe. Första låt ”The Heat” med The Bones of J.R Jones. Solen skiner och det här jävligt höstlövigt i luften. Även om löven inte hunnit börja ramla än så skär luften. Den snittar som en vass polerad knivegg genom tiden. Det gnistrar.

Första rondell

Jag gnistrar också. Trampar på ned mot första rondellen. Har kommit iväg när jag skall vilket innebär att jag är en kvart efter att rusningen avtagit och vägarna i princip tomma. Folk sitter redan bakom tangentborden, rattarna, svarvarna och diskarna. Jag sitter på en sadel. Ser ljuset triangulera min position med GPS-noggrannhet. Den säger att jag är mitt i tillvaron. Insyltad i den. Kan inte gräva mig ur livets marmeladburk.

”They don’t say anymore

That you get what you pay for

No, they don’t say anymore

That you get what you pay for

But everybody wants something

Nobody wanna pay nothing”

 

 

…vrålar jag ikapp med The Reverend Peyton’s Big Damn Band medan jag cyklar Mörners väg framåt, rondellsväng igen. Tre bilar i kö, ytterligare en från vänster på väg in, hund till vänster och jag flyter strax ovanpå alltihop. Dagens trafiksituation. Jag väljer att flyga över alltihop och betrakta det från ovan.

Trampa, trampa, trampa dagens mantra nödrimmar jag halvhögt för mig själv. Tänker på att det är måndagstur i afton. Om vädret håller sig. Jag cyklar inte i ösregn. Ha ha ha,  det har hänt förut och lär troligen hända igen.

Bad Neighbourhood

In i ett bostadsområde. Kör förbi en bunt skolelever försenade till lektioner. Trampar vidare i tillvaron och knäpper en bild. Balanserar mig själv, mobilen, cykeln och ett leende. Fan, det artar sig till en bra dag.

Förbi en skorsten far jag. Fram mot en korsning. Tittar höger, tittar vänster och höger igen. Som jag lärt mig. Även gamla hundar kan cykla. Fan tro’t.

On my Way

 

Cykelväg sista biten. Möter majestätisk gräsklippare på kollisionskurs. Jag tycker att jag har väjningsplikt annars går jag i tiotusen stycken. Blod och tarmar överallt, slafsigt innanmäte skulle förstöra den goda morgonstämningen.

Framme. Kaffe. Hurry Up and Wait, Ben Miller Band ekar fram och tillbaks där inne i mitt eget vakuum och krockar med de tankar som bor där. Hadron Collider släng dig i väggen.

/ J – om måndag

2 kommentarer

Rodde 28 Aug

En perfekt morgon!

Svara
    John Wikström
    John Wikström 28 Aug

    Ja visst var/är det!!

    Svara

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.