#Metoo

Jag hade inte tänkt skriva något i frågan. Det finns så många som gör det så mycket bättre även om det är ett ämne som engagerar mig. Men till slut gick det det inte att undvika längre. Först planerade jag att skriva något om förhållanden i cykelvärlden kontra resten av verkligheten bara för att addera fler dimensioner och ytterligare perspektiv. Det här är trots allt en cykelblogg. Men den tanken kom abrupt av sig. Det handlar förstås om:

#metoo

Hashtaggen som blev en rörelse, ett uppvaknande och en väckarklocka. Allt fler grupper och områden sällar sig till uppropet. Allt fler kvinnor och för den delen män får upp ögonen för vansinnet som har pågått och pågår varje dag runt omkring oss  på arbetsplatser, skolgårdar och i hela vardagsverkligheten.

Mitt i den här brusande floden av rättfärdigad vrede står en klippa fast. Den ståndaktige Staffan Heimerson kör ned fötterna i forntiden och spjärnar emot . En äkta stofil och bakåtsträvare i en tid av förhoppningar om förändring. Mitt i strömmen står han där med en sliten fana hissad i vanmakt över att en maktförskjutning kan skönjas vid horisonten.

Han gör det i en krönika i Aftonbladet betitlad “Metoo en häxjakt med drag av Stalins utrensningar“. Inte nog med det klavertrampet. Han försvarar senare galenskaperna i en intervju i tidningen Resumé.

Om det inte vore så allvarligt är det han säger bara fullkomligt skrattretande. Har mannen helt förlorat förståndet? Är han både blind och döv? Men det är klart i detta tidevarv av “alternativa sanningar” så kan man tydligen uttrycka vad som helst när man “bara säger som det är”.

Infantil idioti säger jag om allt han uttrycker. Att han försöker dölja sin smutsiga agenda bakom ett historiskt garnityr som han dessutom har smaklösheten att brodera ut gör inte saken bättre. Något jag dock är tacksam för. Jag tror inte ens att han förstår vilken otjänst han gör sig själv när han går vilse i sina egna formuleringar. Men vad han anser framgår med största önskvärda tydlighet. Först tappade jag hakan och trodde inte mina öron där jag satt och körde bil alltmedan mitt sällskap läste upp “krönikan” med dess långa inledning om häxbränneri samtidigt som mörkret lägrade sig över Kolmårdens skogar. Då började även jag associera med rövare, medeltid och svarta perioder i historien.

“#metoo har också drag av Stalins utrensningar september 1936 till augusti 1938.”

Mannen jämför på fullt allvar en av historiens värsta massutrensningar och förföljelser med #meeto! Läs den raden en gång till och begrunda vad det faktiskt står och försök sedan greppa vidden av vad Heimerson hävdar.

Fast det blir värre. Efter att ha fyrat av batteriet av historiska jämförelser går han vidare och längre genom att hävda att #metoo förstör vårt samhälle. I förbifarten passar han på att kalla de otäcka berättelse som framkommit för “sjaskig pornografi” samt tillägga att han själv borde prisas för insatsen. Han tycks anse att han är någon intellektuell gigant som för talan för (alla) män och menar att “För att vara återhållsam tycker jag att krönikan är briljant journalistik”.

Tillåt mig hånle. Det enda han gör är ett stort spektakel av sig själv och möjligen de som kan tänkas hålla med honom. Han bevisar att han verkligen är en gammal gaggig stofil. Notera att jag med det inte avser ålder för den har sannerligen inte med saken att göra men väl åsikterna.

Ibland är det bättre att tiga än att öppna truten och avslöja att man är en idiot.

/ J – tar ställning