Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

Liv och död

Idag hade jag tänkt att skriva något muntert och livsbejakande. Något om det strålande vädret som låter minusgraderna  förvandla vattendroppar till fasettslipade diamanter för alla att njuta av. Om solen som visar sitt vänliga anlete.

Jag hade tänkte skriva om det lite ekande ihåliga ljudet som uppstår när grova mountainbikedäck möter den hårda snön där man kämpar sig fram med plym av rök ur munnen som en annan storrökare. Därefter hade jag tänkt beskriva den först bitande sen domnande känslan i tårna som inte tycker man skall cykla länge i det här vädret utan ordentliga skodon. Senare tillfredsställelsen i att trots de bistra förhållandena genomfört ett cykelpass utomhus. Men först över att ha återfått känseln i de valhänta fingrarna och först efter att kinderna slutat vara kartongstela så man tala igen.

 

Det var om LIV jag tänkte skriva.

Trädet var dött men sträckte ändå sina grenar mot himlen
Trädet var dött men sträckte ändå sina grenar mot himlen

 

Inget av det blir det.

 

Istället blir det några korta rader om döden och om att livet kan vara skört. Det som föranleder det är den enkla faktum att jag möttes av sorgliga nyheter när jag kom till arbetet idag på morgonen. En kollega gick bort i går kväll. Oväntat och snabbt som det kan bli med hjärtattacker.

Jag kände inte honom så väl att jag kan säga att vi stod varandra nära. Men vi hade talats vid om ditt och datt, familjen och livet vid några tillfällen. Han var musiker såväl i själ och hjärta som till utseende. En glad gamäng som hittat sin plats i universum. Den tryggheten och gemytet spred sig till omgivningen. Han utstrålade ett lugn som var sympatiskt.

Annons

I relation till det känns annat futtigt, tomt och litet. Men på det personliga planet var det motigt redan innan så det beskedet gjorde inget för att ändra den sinnesstämningen.

Men jag kan ta tillfället i akt att vara glad över att vara vid liv och att min kropp verkar fungera någorlunda. Att den kan gå, cykla och springa – eller nåja, springa vet jag inte.

Jag vill passa på att uppmana alla att ta vara på den tid ni har, njuta av livet när ni kan och leva det helt och fullt. Cykla för livet!

Nu skall jag minnas herr L genom att lyssna på blues och dricka mängder av kaffe.

 

/ J – eftertänksam

 

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.