Vi skriver idag den sjätte oktober i nådens år 2015 och det är dags för ett nytt stycke i “Sagan om Cuben som ville bli cykel”.
Förra veckan fick jag ett något kryptiskt mail från Häggs med innebörden att något anlänt från Danmark. Sympatiskt så långt. Jag får förmoda att det är delar av min cykel. Jag skriver delar för monterad lär den inte vara delvis beroende på att jag själv sitter på större delen av drivlinan då det var en ny sådan jag stod i begrepp att montera då sprickan upptäcktes. De två större klingorna samt kedja ligger i min cykelbod jämte nya däck och ett styre och annat smått och gott jag tänkt rusta cykeln med inför sommaren. Ni vet den som kom och gick och sen blev till höst.
Men enligt samma mail är vevpartiet ej monterat, framväxeln inte på plats och vajrarna inte dragna men väl ditsatta. Det kan bli intressant det här. Min erfarenhet är att det inte finns något “bara” i dylika sammanhang. Trots att teorin säger att det “bara” handlar om att sätta saker på plats så tror jag på det när jag ser det. Förra gången passade exempelvis inte de nya bromsokfästena till befintlig bromskiva bak.
Sen hoppas jag att lillklingan är kvar då den hängde löst på vevarmen på växelsidan.
Jag ämnar bege mig norrut till Myresjö för att lösa det hela inom kort och förväntar mig hjälp därvidlag. Men det är trots allt en sväng på närmare femton mil så lite tid och planering krävs.
Föga kunde jag ana att när jag skrev första delen av den här serien att det skulle arta sig till ett epos av monstruösa proportioner.
Men – en “bästsäljare” har det visat sig. Delar av världen, den som rör cyklar, har visat sig vara mycket intresserad av kundvård samt frånvaron av sådan.
/ J – luttrad
