Ibland räcker inte tiden till. Igår räckte den inte till träning på dagen. Då tar man till kvällen annars börjar det klia i benen på ett krypande vis.
Cykeln blev vederbörligen utrustad med någon reflex och lampor åkte på. Ett par reflexband på min person också och sen var jag rustad.
Det var något av en förtrollad höstkväll – stilla, ingen vind, varmt för årstiden och mycket mörkt.
Bestämde mig för att pröva om Kronoberg runt kunde vara en lämplig kvälls- och nattrunda. Numera slät asfalt, inga överraskande potthål som dyker upp osedda och gatljus på större delen av sträckan även om de är glesa här och var. Det var synnerligen sporadisk trafik vid den här tiden. Mötte endast en bil på halvön men å andra sidan mötte jag den två gånger, desto fler flanörer och någon löpare i sin egen trans. Hovshagadelen av rundan bjöd på mer trafik men där höll jag mig på cykelvägen som låg öde.
Jag gled fram majestätiskt på tunga växlar. Trampade lugnt och jämnt. Ett varv för att känna mig för och sen några varv till.
På varv två skymtades en skugga på vägen efter högersvängen vid Hissöbron och jag bromsade.
Alla katter är inte grå i mörkret. Somliga är svartvita och väldigt stora.
Den första döpte jag till Måns. Han satt mitt på vägen och filosoferade. Jag fick stanna, jag ingick inte i hans världsbild för stunden. Han bevärdigade mig med en blick, kom fram till mig och undersökte min vänstra vevarm och därefter strök han sig mot mig och sen var vi kompisar. Jag lämnade min nyfunna vän för att segla vidare på ostormigt hav.
På fjärde varvet mötte jag en hund med kopplad matte. När paret passerades spanade människan in i mörkret bakom. Kroppshållningen väckte en bild från barndomen och senare kattägande och jag tvärbromsade. Mycket riktigt, några meter bakom fanns en följeslagare i kattdräkt. Inte heller den var grå. Den hade följt med på promenaden den också.
Benen var bra denna afton. Inte supersnabba, men bra. Allt var bra.
Styrde hemåt efter mina irrfärder och upptäckte att det saknades några kilometer till fem mil. Svängde runt mitt kilometerkvarter tre gånger sen var det ordnat.Viss ordning måste råda i tillvaron.
/ J – väcker nattugglan till liv
