Idag är det helguppladdning. Vete tusan vad det innebär. Sommaren laddar med att vara försvunnen igen. Cirka tio grader och hård vind gör att man kan hålla sig för skratt. Som det verkar fick vi en veckas värme. Det blir i alla fall facit om man summerar hela våren och försommaren. Barnen undrar när vi skall åka och bada igen. Det undrar jag också
För att värma mig lyssnar jag till “barfotadivan” Cesária Évora’s Sodade, i det här fallet live från Paris. Den kvinnan hade värme i sin röst.
Annars tränar jag vidare. Till skillnad från många andra har jag förmånen att inte vara sjuk för tillfället. Förkylningar, magont och annat skräp lyser med sin frånvaro och har så gjort under en längre tid. Igår blev det ett tungt benpass på gymmet med regnet smattrande mot de stora panoramafönstren på Idrottskliniken. Två “pers” i vadpress och tangerade “rekord” i ett flertal övningar. Jag tar i för att se om det ger resultat i det längre loppet. Planen är att vara i form till nästa säsong. Det tar tid att bygga upp en ruin.
Och apropå lopp – TdF pågår ju för fullt och jag följer varje etapp som sig bör. Inledningen har varit mer dramatisk än på länge om man bortser från motvindsetappen i förrgår då. Tyvärr har en del av spänningen kommit sig av vurpor. För det är då tusan vad de välter i tid och otid den här upplagan. Det är högfartsvurpor, folk som krokar i varandra, kör av vägen, kör på stolpar och refuger, halkar omkull och allt annat. Har nog aldrig sett så många skador och Vacchi skrev en blogg med rubriken “Gula skräcktröjan” efter att först Cancellara och nu även Martin vurpat bort sig i ledning. Tonys nyckelben rök tydligen så hårt att det stack ut genom huden. AJ!
Annars plitar jag på en text om träningslägret i Pershyttan som kommer senare.
/ J – letar efter värmen
