Det kändes nästan lite vemodigt när jag lämnade det landstingsglättiga väntrummet med sina offentliga möbler för sista gången. I fem år har jag regelbundet tillbringat tid där var sjätte vecka. Ibland oftare än så.
Allt för att slippa dö fler gånger. En och halv gång får räcka. Insekter och bilar har varit de vanligaste orsakerna för mig att tulla på mina nio liv. Nu får jag leta efter andra hot.
Getingar är inte att leka med för allergiker som jag. Märkligt det där, jag tål allt mig veterligt utom de små svartgulrandiga jävlarna. Kanske därför jag inte gillar AIK heller. Eller för att jag inte gillar fotboll, det kan spekuleras i.
Men nu är jag äntligen fri! I den meningen att jag inte behöver rycka till varje gång jag hör ett intensivt surrande när jag ute och trampar i skogen. Vare sig jag eller mina närmaste har alltid varit helt trygga med att mig harvande bakom stock och sten och över sommarängar med de flygande sexbenta mördarmaskinerna vakande i luften likt biologiska drönare.
Första och sista gången jag tog sprutan på morgonen för övrigt. Annars har det varit en eftermiddagsaktivitet. Lär bli en sömnig dag. Dosen motsvarar 20-25 getingstick på en gång så den tar lite på kroppen. Därför får man inte ägna sig åt någon fysisk aktivitet samma dag. Det var därför jag igår lite kryptiskt skrev att det blev påtvingad vila.
Sommarn här kommer jag!
/ J – tagit sig en geting
