Nu har det gått några veckor in på mitt tremånaders gymkort. På något sätt känns det som en deadline även om jag ryktesvägen har hört att man kan förlänga dylika kort. Men det känns som nu eller aldrig! Kommer jag inte i form den här säsongen så vete tusan om jag någonsin gör det igen. Det handlar därför inte bara om kroppslig styrka utan även om mental sådan.
Kroppen har hämtat sig från den första chocken tror jag. Av någon märklig anledning lyser träningsvärken med sin frånvaro trots att jag flera gånger tagit mig till den gräns när det börjar svartna för ögonen. Det är en talang jag har. Att ta ut mig fullständigt oavsett vilket tillstånd kroppen för tillfället befinner sig i. Jag har med åren förstått att det faktiskt inte gäller alla. Trodde länge att det enbart är en fråga om viljestyrka men har märkt att flera jag talat med har någon form av spärr som kopplar in tidigare. Sen kan det förstås diskuteras huruvida det är nyttigt eller ej.
Ibland när jag tittar mig omkring på gymet så undrar jag om det bara är jag som svettas. Besynnerligt. Idag var jag för övrigt så koncentrerad på uppgiften att jag först någon timma in på passet upptäckte att jag hade mina shorts ut och in. Det skulle kunna ha varit pinsamt om jag varit pigg nog för att bry mig om det.
Fokus ligger för stunden på allroundträning med starka inslag av kondition. Det innebär konkret att det körs en del tämligen långa pass som passerar två timmar och närmar sig tre och ibland längre än så. Det sker genom långa uppvärmningar på löpband som bland annat innefattar en del intervallövningar. Avrundningarna är även de rätt rejäla och sker på cykel. Även där i varianter på hemsnickrade intervaller. De länge passen varvas med kortare intensivare diton där jag kör tyngre vikter och färre repetitioner.
Tanken är även att bygga på joggingdelarna efter hand och få dem att övergå till löpning. Det är trots allt en oerhört tidseffektiv träning och dessutom har jag inget emot att springa. Men för stunden väger jag en aning för mycket för att knäna skall hålla för längre löpturer utomhus. Löpband är skonsamt för knäna. Naturligtvis kommer det även att bli mer cykel vad det lider. Det skall väl komma en vår även här.
Under tiden begraver jag mig i gymet. Det blir ytterst påtagligt då det känns som man har näradödenupplevelser ibland. Jag satt som i ett rus med simmig blick och halvdåsade på cykeln idag när jag kände ett iskall vinddrag som fick mig att återvända till verkligheten. Det var inte döden som passerat men väl två damer på väg till ett bollpass.
Hittills har jag skrapat ihop 27h 40min tämligen intensiv och effektiv träningstid på de här veckorna. Mycket nöjd med det. Nu återstår bara resten.
/ J – stationärcyklist
#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt
