På skylten jag passerar varje morgon vid ekbacken, backen som sluttar nedåt mot fortsättningen står att läsa “Vägen vinterunderhålles ej”.
Ingen rolig vinter för den vägen med andra ord. Inga skämt, inga vitsar. Jag drar en ändå på den låga nivå jag förmår. Asfalten skrynklas i ett isigt leende och säger tack!
Dagens goda gärning är därmed avklarad. Gladvägar är så mycket lättare att hantera än surditon.
Annars pendlar fötterna som de skall. De pendlar tur och därefter retur till arbetet. De har blivit bättre på det. Själva rörelsen är nu mer tekniskt korrekt. Mjukare i höften, bättre viktfördelning, vristerna hjälper till. Det räcker till farter på mellan sex och sju kilometer i timmen. Oftast landar det mittemellan. Viktigast är att det blir av.
Benen travar på och tankarna åt samma håll. Träningsdag idag, målet för stunden är Idrottskliniken Norremark. Där spenderar jag en del tid. Lyfter skrot. Placerar det i en hög för att därefter sortera det i en annan ordning. Det är så man gör.
/ J
