Cykelhelg

10 Maj 2015

Det är mycket cykling på gång nu. I andra delar av Sverige har det bland annat cyklats Mtb i Billingen och körts UNT Bike Weekend i Uppsala med världens äldsta cykellopp Skandisloppet. Sen får man inte glömma att TV-cyklandet tagit fart då Girot startade igår. För egen del har det körts ett par tre rundor och soffcyklats. Det sistnämnda är jag mycket bra på.

En sak som slog mig idag är att cykling här hemma skiljer sig en smula från att cykla längs med medelhavets strand som de gjorde igår på den inledande lagtempoetappen. Ligurien och Växjötrakten är inte alls lika noterade jag i förbifarten. Mest iögonfallande är avsaknaden av azurblått hav, berg och framförallt värme.

Inte Växjö
Inte Växjö

I Sanremo var det till exempel inte åtta grader och regn hela jäkla rundan vilket var fallet under det ”partempo” jag och min bättre hälft ägnade oss åt idag. Det var svinkallt i fartvinden och jag sitter här och försöker tina upp. Den som yttrar ett enda ord i stil med att ”det inte finns dåligt väder, endast dåliga…” slår jag i huvudet med istapp. Vi hann inte mer än sätta oss på cyklarna förrän regnet stadigt och lugnt började strila ned på oss arma själar. Men runt kom vi till slut.

Igår var det lördagstur med Lammhultcyklisterna. Då var vädret något bättre eftersom vi slapp nederbörd även om jag tycker det var bra kallt även då. Den rundan började väl inte helt väl eftersom jag sov för länge och ficka hoppa över frukost för att i princip dyka i cykelkläderna och hoppa upp på cykeln direkt från sängen. Min stela kropp är inte någon större vän av det förfarandet kan jag meddela. Dessutom fick vi tampas med en istadig motvind de första milen. Benen kändes ovanligt motsträviga och jag hämtade mig inte förrän jag fått mitt försenade morgonkaffe vid fikapausen på Sirkön. Sen var jag åtminstone en halv människa.

Är det fikatur så är det
Är det fikatur så är det

Väl hemma upptäckte jag att under det hysteriska justerandet av vinklar hade jag lyckats sätta sadeln något snett vilket förklarade kramptendenserna i vänster lår.

Det var lite mycket nytt för att min kropp skulle trivas med tillvaron. Ny cykel och därmed ny sadel och dessutom invigning av nya byxor. Vänta lite, ”ny cykel?” kanske vän av ordning undrar. Jo då, efter den rejäla smällen häromdagen blev min gamla skrot och en ny var tvungen att införskaffas. Jag tänkte skriva lite mer om den vad det lider. De första intrycken är dock att jag är mycket mycket nöjd.

Min nya velociped, Cannondale CAAD10 Ultegra
Min nya velociped, Cannondale CAAD10 Ultegra

Lördagsturen var förvisso inte premiär för den vita springaren. Jag prövade en runda på egen hand i fredags för att känna på den lite. Även den turen bjöd på väder – alla sorter, på en gång. Solen sken samtidigt som regnet bitvis vräkte ned vilket gav några spektakulära regnbågar och en mycket skitig cykel.

Solregn
Solregn 

Fast turen idag var rent eländig. Kallt, blött och allmänt motsträvig. Och nu är cykeln lika skitig igen! Suck, dessutom beslöt moder natur för att strö salt i såren genom att låta solen titta fram för en stund i detta nu.

Frågan är om delad cykelglädje är dubbel glädje är då delad misär dubbel misär?

/ J – halvtinad