Cykel som livbåt - T o R motorverkstad med cykel

15 Dec 2014

Äntligen befinner jag mig vid ett skrivbord med en varm kopp kaffe och en stund över att plita ned några rader om en annorlunda cykeltur. Allt vore frid och fröjd om inte byxorna varit så blöta. Morgonen bjöd på en ytterst avvikande pendlingsresa som dessutom kryddades med frisk motvind,

kyla och nederbörd. 

 

Man kan ju inte annat än att älska den här årstiden. Nämnde jag att det var bläcksvart med?

Uppehåll hade det varit hela natten och fram till dess att jag satte mig på cykelsadeln. Då började det så smått duggregna för att sedan tillta allt mer ju närmare staden jag kom.

Anledningen till att jag befann mig där jag gjorde var att vår lilla bil behövde uppsöka en vårdcentral. Det innebar en del logistikpyssel så här en måndag morgon. Först var vi tvungna att lasta i hela familjen i bilen för att bege oss norrut för att lämna av barnen vid skolan. Tack och lov färdades vi mot den tilltagande morgontrafiken. Därefter styrdes kosan i rakt motsatt riktning så att jag passerade hemmet efter en stund och raskt fortsatte i begynnande rusningstrafik mot universitetet för att lossa tio kilo Jansons frestelese och en sambo. På returresan hade trafiken koagulerat och hade nu sirapskonsistens.

Väl tillbaks vid hemmet efter ett par mils körning var det dags att fälla sätena och fylla bilen med vinterdäck, navkapslar och bultar. Cykelstället monterades och min trogna Ehwaz hängde som en livbåt därbak.

Körde därefter mot norr och en ljusnande framtid. Åtminstone såg det så ut.

Ehwazlivbåt
Ehwazlivbåt

Jag skall försöka låta bli att dra några dåliga ”Roy & Roger” macken-skämt även om jag råkade se ett avsnitt ur ”Cyklar” igår med Galenskaparna tillsammans med barnen. Men det kan påpekas att min kompis som äger Rottne motorverkstad råkar heta Roger sen kan ni fylla i resten själva. Annars beror valet av serviceställe på en trivsam kombination av bra service och kunnande. Jag kan därför varmt rekommendera detta etablissemang. En smula nervositet infann sig dock när jag insåg att jackan jag bar råkade vara brun.

Bilen, av barnen döpt till ”Lille skutt”, behövde lite allmän omvårdnad och pyssel. Jag kan ju inget om bilar men förstod att några transfusioner var av nöden tvungen och att något ligament behövde bytas men att inga större operationer var planerade. Hon behövde inte sövas den här gången. Lite nervös är jag alltid inför sådant här men Dr Olsson hade en plan och brummade förtroendeingivande så det kändes tryggt.

Vårdcentral för bilar, Rottne motorverkstad
Vårdcentral för bilar, Rottne motorverkstad

Moder natur hade strategiskt valt att spara kraft med uppehåll till dess att jag satte mig på cykeln. Då började det duggregna så smått för att senare tillta allt mer. För att addera till misären blåste det tämligen friskt och temperaturen låg stadigt på runt tre grader.

Hurra, mitt favoritväder.

Jag tände all belysning jag kom åt och tog på mig så många reflexer att jag kunde matcha vilken julgran som helst och sen bar det av.

Flaggor ljuger inte, när de står rakt ut och uppkäftigt pekar rakt emot en så vet man att det är motvind. Herr O hade tipsat om att banvallen bjöd på mindre vind så jag valde den efter att nästan ha gett upp på den inledande asfaltsrakan ut ur Rottne. In i skogen bar det istället. Önskan att gömma sig bak en gran var stor.

Inte min vanliga pendlingsväg
Inte min vanliga pendlingsväg

Kontrasten mot min vanliga färd till jobbet kunde inte vara större. Annars stad, trafik, korsningar och många svängar. Nu tystnad och spikrak grusväg delvis i skog. Jag kände mig som de gamla gulorange rälsbussarna som trafikerade den här linjen en gång i tiden. De var också långsamma och aningen gungiga.

Mitt alter ego
Mitt alter ego

Fort gick det inte. Det var inte vindstilla här heller och på sina ställen kom vinden åt rejält. Ville heller inte ta i för mycket eftersom det trots att allt var en tilljobbetresa i civila kläder. Man vill ju inte anlända blötare än en disktrasa. Tänkte att jag var lite väl synlig för den här färden med tanke på att jag inte stötte på någon alls. Inte ens en ekorre. Men väl inne bland gator och torg skulle jag synas desto bättre vilket var en trösterik tanke. Ingen anledning att klä upp sig annars.

Efter lite drygt två mil var jag framme. Blöt.

/ J – T o R

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt