Den som icke skriver är ej till!
Jag vet inte om det står i någon skrift men det borde göra det. I Bloggvärlden existerar man förstås inte om man inte producerar text vilket gärna får ske regelbundet. Efter några få dagar eller kanske veckors uppehåll brukar intresset från läsarna svalna. Det något förunderliga i sammanhanget är att min gamla “sovande” blogg på den forna adressen fortfarande genererar fler träffar än vad den här gör och att det var fallet även innan jag slutade skriva. Men nog om det.
Den här bloggen har fört en minst sagt tynande tillvaro på sistone. Orsakerna är många och tämligen personliga och inkluderar inte krascher i skogen och på vägen men mentalt samt en operation. Men kontentan är att det inte har cyklats i den omfattning som jag brukar och intresset gått på sparlåga.
Nu tänkte jag förse den lilla flämtande lågan med bränsle och se om det kan uppstå en eld igen.
Medan cykelkoman varat så har det hänt mycket i cykelvärlden. Det trampas i sociala medier, i etern och i verkligheten. Det rapporteras om träningspass, lopp och tävlingar, Vueltan och VM i MTB kom och gick. Allt medan jag var frånvarande.
En “icke-cyklist”.
En mycket skrämmande och tom tillvaro.
Vi börjar smått och stilla. Med pendling och vardagscykling. Låter hjulen rulla och tankarna med dem. Idag skiner solen och jag med den!
På återhörande och återseende.
/ J – Cyklist i vardande
