Att mäta sin tröskelpuls

19 Aug 2015

Jag tänkte att jag skulle börja träna en aning mer pulsbaserat än tidigare. Kanske inte som regel men som undantag i alla fall. Jag äger en någorlunda hyfsad pulsklocka från Garmin (FR70) vilken förvisso är en instegsmodell men fungerar väl. Som det är nu kör jag inte med zoner alls utan sneglar mer på den då och då för att få en uppfattning om huruvida jag är död (saknar puls) eller lever under turerna eller loppen. I och med det har jag någorlunda kontroll på vad jag ligger trots allt.

Jag känner  min kropp såpass väl att jag märker när det börjar ta emot. Ligger jag till exempel över 170 slag på cykel en längre tid så går jag på rött. Under korta intensiva lopp som MTB och Tempo landar snittpulsen ofta på 168-170 slag. Som jämförelse kan göras med min snabbaste Vätternrunda på 8.47 där snittpulsen var 142 slag/min. Så den pulsen klarar jag bevisligen en längre tid.

Vart min teoretiska maxpuls ligger vet jag inte exakt men på cykel har jag tangerat 185 några gånger så där återfinns den rent praktiskt i vilket fall som helst. Vid löpning rätt så mycket högre, en bit över 200 faktiskt. Men då är det rätt mycket vikt som skall bäras upp också. 206 är en siffra som upprepats vid ett antal tillfällen med några olika pulsklockor.

Resultatet av spurten på senaste måndagsturen
Resultatet av spurten på senaste måndagsturen

Men nu är det dags att mäta min tröskelpuls. Annars blir det svårt med att etablera vart mina zoner befinner sig. Därefter ämnar jag lägga in dem i klockan. Jag tänkte använda mig av ett tämligen enkelt tillvägagångssätt som dessutom går att precisera efterhand om man bara orkar. Fördelen är att man inte behöver en jäkla massa tekniska hjälpmedel eller apparater. Bara en cykel, en vägsträcka och ett pannben. Jo, just det – och en pulsklocka förstås.

Metoden har jag lånat från Joe Friel och innebär att man efter uppvärmning kör tempo som f-n i trettio minuter. Själv och inte i ett lopp för att det skall bli rätt. Pulsen tas efter de inledande tio minuterna eftersom det om man inte är extremt duktig på att hålla rytmen finns en tendens att rusa i början. Det innebär således att man tar snittpulsen på de sista tjugo minuterna, et voila – man får ett värde på sin LTHR (Lactate Threshold Heart Rate) eller syratröskel på svenska.

Precisionen ökar förstås om övningen upprepas. Men först skall jag klara av den en gång. Imorgon hade jag tänkt. Återstår att se om det blir så. Benen var bra tunga redan idag.

/ J – nu med puls


#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt