Eftersom det för skrockfulla är det så obehagliga datumet fredag den 13e idag så vände jag på siffrorna och körde 31 övningar på gymmet. Hann med det och uppvärmning på två timmar. De var det bästa två timmarna på mycket länge. Det kanske inte räddar världen men det förbättrar min. Ibland får man gräva där man står.
För första gången på en månad kunde jag nämligen genomföra någon form av träningspass som inte innebar en rask promenad. Nu återstår bara att kunna pröva en cykel igen. Men det får bli nästa steg. Det gäller att skynda långsamt har jag förstått.
Lite ont har jag så här efteråt det måste medges. Men jag är så lättad över att det faktiskt gick att genomföra passet. Sen fick vissa exerciser strykas helt och i andra fick jag backa trettio, fyrtio procent i vikter på för att kunna utföra dem korrekt. Vänster arm saknar nästan helt kraft vilket känns lite obehagligt.
Det enda som håller smärtan stången är min av landstinget hyrda TENS och akupunktur. Sneglade lite på batteriladdaren som låg bredvid och undrade om den möjligen skulle vara mer effektiv? Den kanske kunde hjälpa mig att kickstarta både nerverna i nacken och kanske även resten av tillvaron också.
Att starta om tycks vara livets melodi. Det kanske är värt ett försök?
/ J – inte utan spänning
