Lördagsturer köres lämpligast på lördagar. Så även den här helgen och starten är numera förlagd till Actics parkering vid Arenastaden i Växjö. Där samlades en något större grupp cyklister ivrigt påhejade av det faktum att vädret bjöd till och det var cykelns dag.
Det firades i år med att pengar samlades in till Barncancerfonden. Bakom idén stod Christer Elmesand och Lammhultcyklisterna, Bike4Life och inte minst Pannkakskhuset Frunas hage i Tolg. Samarbetet var utformat så att vi och andra cyklister som slutit upp stod för ätandet av pannkakor och annan fika och det vi köpte för skänktes oavkortat. Jag hörde siffror på över sextio cyklister som genererade närmare 6500 kr till det välgörande ändamålet.
Själva cyklingen gick nästan bra. Eftersom vi var så pass många vid samlingen gjordes en grovindelning i fartgrupper. Lördagsturer i klubbens regi är “feelgoodcykling”/distans/alla skall med cykling, kärt barn har många namn. Men man kan “må bra” i olika fart beroende på kapacitet. Jag ropade hej när en något vag +30 grupp formerade sig. Det var tillika den största gruppen och kanske var den något för stor visade det sig senare. Dels genom att cyklingen inte blev optimal och dels genom att några hade överskattat sin förmåga.
Inledningsvis var det kyligt och armvärmarna fick tjänstgöra. Förunderligt nog hade jag fått rätt mängd kläder på mig något som inte händer allt för ofta.
I början var jag inte helt nöjd med cyklingen måste tillstås. Mest beroende på att det var morgon och jag inte gillar att cykla vid den tidpunkten. Sen var det inte helt varmt och några i gruppen var lite väl ystra vilket ledde till ett rätt ryckigt tempo. Det var inte det att det gick för fort vilket jag önskade ett samtal om men någon missuppfattade när ämnet togs upp mot slutet av turen. Problemet var snarare att det ryckiga tempot slet på dem som var svagare men framförallt ledde det till ibland farlig cykling med flera inbromsningar mitt i gruppen. Eller grupp förresten, antalet hade passerat den kritiska massan och närmade sig en mindre klunga istället för grupp. Däri låg en del av problemet för övrigt.
Den typen av inbromsningar kan leda till rejäla vurpor om oturen är framme när det som i det här fallet kombineras med att några deltagare inte var vana klungcyklister. Det gick helt enkelt för fort in mot backar för att sedan slås av för hastigt när det upptäcktes. Accelerationer skedde för snabbt och när det satsades för att täppa luckor uppstod dragspelseffekter längre bak i leden.
Trampandet gick väl men det var inte förrän efter kaffet som mina ben och jag vaknade ordentligt. Nu var det påtagligt varmare, kroppen piggare och jag på G. Farten började öka mot slutet som jag tycker det kan göra men då visade sig resultatet av första timmens cykling. Folk kroknade och till slut rullade vi i tjugofem trots strålande sol och plattmark på väg mot Växjö igen. I början av turen var det kallare och dessutom kuperat men då var farten avsevärt högre.
Innan dess höll vi på att tappa bort en cyklist. Då vi andra svängde tvärt höger in på en relativt nylagd bit cykelväg dånade mr F rakt fram och hamnade därför på efterkälken. Efter en stund ropades “är Bobban med?” varpå ett “JA” i kommandoton genljöd. Tyvärr var det Robban som svarat. Ni kan nog lista ut varför. I jakten på oss andra punkterade eftersläntraren och kom inte alls. Detta insåg vi efter ett tag och stannade först för att vänta in vederbörande och sedan skickades sökpatrull ut bestående av bland annat undertecknad. Vi hittade haveristen som stod omgiven av slangar som dessvärre hade för korta ventiler för högprofilhjul. Hämtning var redan anordnad och turen kunde avslutas.
Sammantaget en mycket trevlig dag i sadeln. Trevligt sällskap, vackert väder, god fika och pengar till ett gott ändamål. Flera ingredienser som gör att det inte blir pannkaka av allt ihop utan snarare en tämligen välsmakande anrättning.
Ett extra tack vill jag rikta till Christer Elmesand och Pannkakshuset i Tolg!
/ J – sommarcyklisten
