3 dagar 3 cyklar  - premiärlejon?

13 Mar 2014

Jag får nog betraktas som rena primadonnan nu när jag bevistat två premiärer på lika många dagar även om jag själv stod som arrangör för begivenheterna. Den osynliga publiken tutar i ljudlösa vuvuzuelor.

I förrgår var det dags att lufta min Mtb för första gången detta nådens år 2014 och igår blev det racerpremiär. Detta efter att ha dragit igång träningen tidigare i veckan på hybriden. Tre cyklar och tre olika typer av cykling. Länge leve våren – en pjäs i flera akter iscensatt av moder natur.

Hörde under Eurosports Paris-Nice sändning att även Vacchi tagit ut sin cykel för första gången i år nu i veckan så jag är i alla fall i gott sällskap.

Gårdagens eskapader blev dock en dyster historia där jag fick avbryta innan jag riktigt kom igång. Kroppen ville inte och jag höll på att kollapsa efter några få kilometer. Hjärtat rusade, vinrankor av obehag runt bröstkorgen som hotade att kväva mig och sockerdrickskänsla av kallsvett över vaderna som kändes som den rann uppför benen. Mycket obehagligt. Jag avbröt träningen och resan blev tre mil kort.

Helt bakom styret och fick avbryta
Helt bakom styret och fick avbryta

Förutsättningarna var annars strålande och jag hann ta en runda förbi Kronoberg och stannade där för att hinna ikapp mig själv och ta en av troligen många bilder från Hissöbron. Jag blev badsugen men insåg att det nog var lite kallt. Ett par minusgrader har det varit på nätterna de sista dagarna.

Årets första men inte sista tur förbi känt fotobjekt
Årets första men inte sista tur förbi känt fotobjekt

Mountainbikerundan på runt fyra mil var desto bättre. Underbart väder och rätt vallat så bakhalt var det inte. Höll ned farten så att upplevelsen blev angenäm trots usel kondition. Framhjulet förde mig till trakterna av Risinge och Hemmesjö där jag cirklade omkring ett tag.

Perspektiv
Perspektiv
En bit vanlig jäkla skog men ack så vacker när solen strilar mellan stammarna
En bit vanlig jäkla skog men ack så vacker när solen strilar mellan stammarna

Jag är tacksam och förbluffad över att vädret beslutat sig att vara samarbetsvilligt nu när jag bestämt mig. Jag har nämligen påbörjat en rejäl resa utför – hoppas jag.

Tänkte nämligen köra lite downhill nedför viktberget. Startade vid toppen av en höjd på 114 kg över havet i lördags när jag vägde mig. Det näst tyngsta jag någonsin vägt. Första målet är att ta mig under ett tiondels ton. Tresiffrigt är inte kul som en vän till mig brukade säga.

Det är många kilon att släpa omkring på en cykel har jag noterat och eftersom jag är rädd om mina hjul tänkte jag strategiskt förlägga lite barlast i skogen här och var framöver.

Och eftersom jag skrev det här blev det plötsligt tämligen officiellt vilket förpliktigar.

/ J – den ofrivillige tungviktaren

 

#cykligare #knivesandbike  #evaldssonpt