100-tursjubileum den bästa lördagsturen

12 Sep 2015

Enligt min träningsdagbok var det här min etthundrade cykeltur för i år. För att fira den händelsen råkade det också bli en av de bättre. Vilken fröjd det var att cykla idag. Som jag sade till någon under turen ”det här är en tur jag kommer att minnas när det regnar i november”.

Benen som var så silladöda under söndagens Lammhultstramp och vaknade till liv igen under måndagsturen fortsätter att vara krispigare än sallad. Soloturen i förrgår var både solig, vindstilla och snabb. Och idag kände jag bara av gårdagens styrketräning en aning. Annars mycket pigg.

Och jag fastnade på bild igen. Återigen är Ola Landström skyldig!

 

Förutom glada ben hade jag även ett glatt sinne vilket förstås alltid underlättar. Inte mindre glatt blev det av det trevliga sällskapet. Vi var emellertid inte så många som gav oss ut idag under herr Ms ledning. Även om väderleksrapporten lovat uppehåll var det en smula kyligt vid start. Det och tämligen friska vindar skrämde nog iväg några stycken.

Turen var lagd på en för lördagsturen ovanligare sträckning som tog oss ned till Torne för att sen föra oss upp till Torsås by, förbi Vislanda och via Blädingeås och Alvesta samt Gemla tillbaks till Växjö igen. Sympatiskt med variation i trampandet.

Under färds gång inträffade något ovanligt som inte händer mig så ofta i hemmatrakter. Jag fick förmånen att cykla på en bit väg jag inte tidigare stiftat bekantskap med. Sånt glädjer alltid ett stigfinnarhjärta extra mycket.

Café Surprise hade öppnat porten. Lyxfika i skogen

 

Som kronan på verket bjöds på Magnusfikt fika i en liten röd stuga i skogen. Vägen dit kan ha varit den minsta en klunga landsvägscyklister har varit inne på. Men det var det värt.
Förutom kaffe och läsk bjöds på även på choklad, nötter och frukt och inte minst varm korv! Det var knappt vi kom iväg igen.

 

Kanske den minsta väg en landsvägsklunga varit inne på

 

Men när vi väl gjorde det noterade jag att herr K hade oförskämt ren kassett när jag låg på rulle. Ny eller extremt välvårdad var frågan. Tydligen var det ett resultat av idogt fejande. Det fick mig att fundera på egen cykelvård ett tag.

Men det får anstå. Om femton minuter börjar Finnkampen och den tänker jag inte missa.

Resultatet av dagens insats blev för min del 106 kilometer som cyklades på 3.31 vilket ger strax över trettio i snitt. Pulsen landade på 128 mycket på grund av att vinden friskade i mot slutet och inte var helt med oss längre vid det stadiet.
/ J – tillfreds

2 kommentarer

Anonym 13 Sep 2015

Cykelvård, Hu där sa du något som får det att skava, har två objekt som jag inte har rört på två år :-(M Jkpg.

John 13 Sep 2015

Två år?? Då hade jag fått ångest. Förvisso har jag ett gammalt vrak, förlåt – renoveringsobjekt liggande. Men de cyklar jag använder får trots allt sin omvårdnad! :-)

Kommentarsfuntionen är avstängd.