En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Mountainbike?

18 Aug

Jag försöker åstadkomma en mer regelbundet träningsregim igen. Som i tätare intervall. Så måndagens landsvägscykling följdes av skrotlyftande i tisdags och vila i onsdags. Variation är nyckeln och temat och vädret var vackert igår. Valet kändes enkelt. Natur, luft och skog lockade. Mountainbike fick det bli.

En fundering smög sig dock in när jag trampade iväg mot den första stigen. En fundering som återkommit med jämna mellanrum under åren. Det här hur missvisande namnet är för mig, vad jag ägnar mig åt och misstänker jag, de flesta i Sverige. Vi skogscyklar! Eller kanske ”allterrängcyklar”. Platt är det inte, kullar, pucklar, motlut och slakmotor står som spön i backen även i den här delen av världen. Men bergen lyser med sin frånvaro. Här finns vare sig fjell, fjäll, alper, mountains eller annat som bygger på höjden i den omfattningen. Då får man åka annorstädes. Visst kan man köra utför även här. Det bevisar Växjö Stigcyklister genom att med stor entusiasm bygga korta och för mig dödligt farliga enduro/downhill banor. Kort, brant med något hårigt hopp eller två mitt i.

Mer ATB än MTB
Mer ATB än MTB

 

Jag kör själv dock mest allround. Det inkluderar faktiskt lite väg också utan att jag tycker det är tråkigt. Det talas ofta nedsättande om ”grusvägsrally” exempelvis när det gäller CV, Cykelvasan. Men jag GILLAR att köra skogsbilväg och mindre grusvägar också. Det var därför jag började cykla MTB 1990 överhuvudtaget. Av det enkla skälet att byn där jag sedermera kom att bo i några år bara hade ett par asfaltsvägar som strålade ut från den varav en är synnerligen trafikerad av tung trafik. Att då skaffa racer som första alternativ kändes inte helt väl övervägt även om jag ägde en dylik också. Idag är det mesta oljegrusbelagt eller till och med asfalterad och de klassiska Småländska grusvägarna blir allt färre. Men då liksom nu var majoriteten av det som kunde cyklas små skogsbilvägar och stigar i olika format. Den variationen gillar jag.

Skymningen faller allt tidigare så här års
Skymningen faller allt tidigare så här års

 

Men igår blev det enbart stig. Ett kort och intensivt pass eftersöktes och då är skog bra. Egentligen hade jag tänkt hålla igen lite mer då jag drabbats av kraftiga och mycket obehagliga yrselanfall under gårdagen. Rotmattorna, stenarna och de små branterna ligger dock där de ligger och skall man över dem och inte släpa cykeln bakom sig som en illasittande ryggsäck så krävs en viss kraft!

Det gick bra och känslan av flyt infann sig. Inte tävlingstempo eller hög hastighet generellt. Men en känsla att linjerna flöt ihop och att jag inte körde på alla stenar och rötter utan gled fram som jag tänkt mig. Efter en och halv timme var jag slut.

J – skogsmulle

#cykligare #knivesandbikes

Jag försöker åstadkomma en mer regelbundet träningsregim igen. Som i tätare intervall. Så måndagens landsvägscykling följdes av skrotlyftande i tisdags och vila i onsdags. Variation är nyckeln och temat och vädret var vackert igår. Valet kändes enkelt. Natur, luft och skog lockade. Mountainbike fick det bli.

En fundering smög sig dock in när jag trampade iväg mot den första stigen. En fundering som återkommit med jämna mellanrum under åren. Det här hur missvisande namnet är för mig, vad jag ägnar mig åt och misstänker jag, de flesta i Sverige. Vi skogscyklar! Eller kanske ”allterrängcyklar”. Platt är det inte, kullar, pucklar, motlut och slakmotor står som spön i backen även i den här delen av världen. Men bergen lyser med sin frånvaro. Här finns vare sig fjell, fjäll, alper, mountains eller annat som bygger på höjden i den omfattningen. Då får man åka annorstädes. Visst kan man köra utför även här. Det bevisar Växjö Stigcyklister genom att med stor entusiasm bygga korta och för mig dödligt farliga enduro/downhill banor. Kort, brant med något hårigt hopp eller två mitt i.

Mer ATB än MTB
Mer ATB än MTB

 

Jag kör själv dock mest allround. Det inkluderar faktiskt lite väg också utan att jag tycker det är tråkigt. Det talas ofta nedsättande om ”grusvägsrally” exempelvis när det gäller CV, Cykelvasan. Men jag GILLAR att köra skogsbilväg och mindre grusvägar också. Det var därför jag började cykla MTB 1990 överhuvudtaget. Av det enkla skälet att byn där jag sedermera kom att bo i några år bara hade ett par asfaltsvägar som strålade ut från den varav en är synnerligen trafikerad av tung trafik. Att då skaffa racer som första alternativ kändes inte helt väl övervägt även om jag ägde en dylik också. Idag är det mesta oljegrusbelagt eller till och med asfalterad och de klassiska Småländska grusvägarna blir allt färre. Men då liksom nu var majoriteten av det som kunde cyklas små skogsbilvägar och stigar i olika format. Den variationen gillar jag.

Skymningen faller allt tidigare så här års
Skymningen faller allt tidigare så här års

 

Men igår blev det enbart stig. Ett kort och intensivt pass eftersöktes och då är skog bra. Egentligen hade jag tänkt hålla igen lite mer då jag drabbats av kraftiga och mycket obehagliga yrselanfall under gårdagen. Rotmattorna, stenarna och de små branterna ligger dock där de ligger och skall man över dem och inte släpa cykeln bakom sig som en illasittande ryggsäck så krävs en viss kraft!

Det gick bra och känslan av flyt infann sig. Inte tävlingstempo eller hög hastighet generellt. Men en känsla att linjerna flöt ihop och att jag inte körde på alla stenar och rötter utan gled fram som jag tänkt mig. Efter en och halv timme var jag slut.

J – skogsmulle

#cykligare #knivesandbikes

Påtaglighet

15 Aug

Luften den var överallt igår. Så påtaglig och full av nyanser, en del tydliga andra mer subtila.

Men skärpan var där. En vassare luft. Den utgjordes av lika delar syre och vemod. Överdos av båda. Sommaren har uppenbarligen gått hädan utan att jag märkt det. Frid över dess minne men låt oss andas i hågkomst. Under tiden kan man kontrollera sin pulsmätare.

Sen cyklade jag. Mitt i luften och efterhand bildades en bubbla runt mig. En portabel enhet på två hjul. Jag var i den, så jäkla mitt i det går. För en stund tittade jag ut ur min bubbla på torget och sade hej till de andra. Lärde mig att det finns de som dopar sig i veteranklass i NM. Därefter stängde jag dörren till min värld och lät benen snurra.

Det som stoppar
Det som stoppar

Hade svårt att hålla tankarna fokuserade på cykling idag. Det brukar vara ett bra tecken. Benen var faktiskt rätt krispiga. Som färsk plocksallad med daggdroppar på. Rätt starka var de. Dessvärre tyngs de ned av kroppen som befinner sig ovanpå. De skulle cykla bättre utan mig, benen.

Rundan gick bra och vädret var fint. Så vackert att det duger som samtalsämne om du möter en främling på bussen dagen efter. På slutet spurt och jag var med. Fast inte, sista backen hängde jag med över utan större problem sen gick det inte längre. Farten gick över femtiosträcket. Magisk gräns, vare sig kraften i benen eller utväxlingen hänger med. Det ena går att byta. Eller kanske båda med tanke på dopingsamtalet. Banankraft hjälper inte. Kemisk banan kanske är svaret.

Mötte även Narcissus. Han och jag speglade oss i bloggen. Fick positiv feedback vilket glädjer. Man får tycka annat, respons gillas.

/ J – luftburen

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Luften den var överallt igår. Så påtaglig och full av nyanser, en del tydliga andra mer subtila.

Men skärpan var där. En vassare luft. Den utgjordes av lika delar syre och vemod. Överdos av båda. Sommaren har uppenbarligen gått hädan utan att jag märkt det. Frid över dess minne men låt oss andas i hågkomst. Under tiden kan man kontrollera sin pulsmätare.

Sen cyklade jag. Mitt i luften och efterhand bildades en bubbla runt mig. En portabel enhet på två hjul. Jag var i den, så jäkla mitt i det går. För en stund tittade jag ut ur min bubbla på torget och sade hej till de andra. Lärde mig att det finns de som dopar sig i veteranklass i NM. Därefter stängde jag dörren till min värld och lät benen snurra.

Det som stoppar
Det som stoppar

Hade svårt att hålla tankarna fokuserade på cykling idag. Det brukar vara ett bra tecken. Benen var faktiskt rätt krispiga. Som färsk plocksallad med daggdroppar på. Rätt starka var de. Dessvärre tyngs de ned av kroppen som befinner sig ovanpå. De skulle cykla bättre utan mig, benen.

Rundan gick bra och vädret var fint. Så vackert att det duger som samtalsämne om du möter en främling på bussen dagen efter. På slutet spurt och jag var med. Fast inte, sista backen hängde jag med över utan större problem sen gick det inte längre. Farten gick över femtiosträcket. Magisk gräns, vare sig kraften i benen eller utväxlingen hänger med. Det ena går att byta. Eller kanske båda med tanke på dopingsamtalet. Banankraft hjälper inte. Kemisk banan kanske är svaret.

Mötte även Narcissus. Han och jag speglade oss i bloggen. Fick positiv feedback vilket glädjer. Man får tycka annat, respons gillas.

/ J – luftburen

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Signalement

14 Aug

Öh, du…den där tatueringen,

är den vanlig eller?!

Hördes en röst bakifrån så sträv och barsk att jag ryckte till och snurrade runt. Tur att den gamla kampsportsgarden inte åkte upp. Platsen var omklädningsrummet på mitt gym härförleden. Efter att ha vänt mig om granskade jag ägaren till den burdusa rösten. Den visade sig tillhöra en herre som förvisso var nästan huvudet kortare än mig men säkert dubbelt så bred. En flitigare gäst i gymmet än jag själv uppenbarligen. Han inte bara lät barsk han såg så ut också.

igenkänningstecken
Igenkänningstecken

 

Nja, den är nog tämligen unik genmälde jag något avvaktande.

Då sprack det kantiga ansiktet upp i brett leende och han fortsatte: DÅ var det dig jag försökte jaga ikapp förra sommaren vid Evedal! Jag såg dig på avstånd och gav mig fan på att cykla ikapp dig men jag hade inte en chans. Men jag kommer ihåg den där tatueringen. 

Jag log tillbaka och medgav att jag ofta cyklar så fort jag förmår. Efteråt konstaterade jag att det har sina för- och nackdelar med unika tatueringar.

De är svåra att svära sig fri ifrån och signalement blir därför tydliga.

/ J – igenkänd

 

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Öh, du…den där tatueringen,

är den vanlig eller?!

Hördes en röst bakifrån så sträv och barsk att jag ryckte till och snurrade runt. Tur att den gamla kampsportsgarden inte åkte upp. Platsen var omklädningsrummet på mitt gym härförleden. Efter att ha vänt mig om granskade jag ägaren till den burdusa rösten. Den visade sig tillhöra en herre som förvisso var nästan huvudet kortare än mig men säkert dubbelt så bred. En flitigare gäst i gymmet än jag själv uppenbarligen. Han inte bara lät barsk han såg så ut också.

igenkänningstecken
Igenkänningstecken

 

Nja, den är nog tämligen unik genmälde jag något avvaktande.

Då sprack det kantiga ansiktet upp i brett leende och han fortsatte: DÅ var det dig jag försökte jaga ikapp förra sommaren vid Evedal! Jag såg dig på avstånd och gav mig fan på att cykla ikapp dig men jag hade inte en chans. Men jag kommer ihåg den där tatueringen. 

Jag log tillbaka och medgav att jag ofta cyklar så fort jag förmår. Efteråt konstaterade jag att det har sina för- och nackdelar med unika tatueringar.

De är svåra att svära sig fri ifrån och signalement blir därför tydliga.

/ J – igenkänd

 

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Cykligare! - den bästa turen

8 Aug

Äntligen känns namnet på den här bloggen aktuellt igen!

Ibland händer det säger de i reklamen. Fast ibland gör det faktiskt det! Igår hände det. Min cykellust återvände för en stund och värmde själen. Jag blev cyklig igen.

Egentligen var det inte så märkvärdigt. En vardag, en måndag en bit in i augusti och dags för måndagstur som så många gånger förr. Cyklat hade det inte gjorts sen förra veckan och ett gympass satt i låren. Men redan på min ”förskarv”, uppvärmning eller vad man vill kalla det kändes allt rätt. Vädret vackert, vindarna som plågat alla cyklister i trakten hela sommaren hade dämpat sig till en bris. Lite svalt var det men ack så vackert.

Nästan obligatorisk fotoplats här i trakten. Helgasjön med Kronobergs slottsruin i bakgrunden
Nästan obligatorisk fotoplats här i trakten. Helgasjön med Kronobergs slottsruin i bakgrunden

Tjugotvå kilometer mäter min natursköna uppvärmningsrunda längs Helgasjöns stränder. Den brukar ta fyrtio minuter på ett ungefär och det gjorde den även idag. Benen var med. De spritte inte i dem, därtill har jag för få mil under bältet men de protesterade inte som förra gången heller.

Efterhand dök det upp lite cyklister på torget och efter lite prat om Iron Man Kalmar delade vi in oss i grupper och begav oss åstad. ”Frifart” som vanligt först och fortast. Där cyklar de som tävlar och andra som bara känner sig starka. Därefter blev det en liten vagare grupp med ungefärlig tänkt fart runt de trettioåtta eller så. Min tanke var att hänga med den så långt som möjligt.

Cykel väntar ryttare
Cykel väntar ryttare

Det finns som bekant olika sätt att uppnå fart. Idag var det samarbete som gällde och ingen försökte ställa av någon annan. Annars kan man göra som förrförra veckan då jag fladdrade av i första slakmotan/backen när farten trummades upp runt de fyrtio uppför trots friska sidvindar. Så inte idag trots att vi var en stor grupp där det lätt kunde blivit tuppfäktning. Arton var vi och sedan blev vi tjugo efter att två som släppt från snabbklungan anslutit.

Nitton av oss körde på racercyklar och herr M som skall köra Cykelvasan på lördag och trampade MTB. Där kan vi snacka om fartpass på grova hjul.

För mig gick det såpass fort att jag slutade prata. Det verkade gälla de flesta andra också förresten. Man går in i sin bubbla, tittar omväxlande på hjulet framför och fram genom gruppen för att se om något hinder dyker upp. Tankarna vandrar i takt med förningarna. Fram och åt sidan, växlar ned och släpper av. Glider bakåt i kön och sen om igen. Fast idag var det långt mellan förningarna. Gruppen närmade sig den kritiska massan då den blir en liten klunga. Vi var hyfsat disciplinerade, leden inte allt för fladdriga i sidled även om plats för förbättring finns och det drogs för det mesta jämnt. Ibland rusade någon iväg men det är nästan ofrånkomligt i en så stor grupp.

Ett tag gick cykeln av sig själv. I vägkanten svarade gräshopporna med att gnissla ikapp med någon enstaka insats av bromskloss mot kolfiber. Någon klappar skinka och ljudet och viftandet sprider sig. Ibland en gumma ibland ett farthinder är det som passeras. Vi möter traktorer, stora är de, breda men vi får plats. Inga slaktacyklistertrafikanter idag. Incidentfri runda. Tråkigt att ens behöva konstatera det.

Jag tänker en smula på ”kapitel 2”, det jag döpt min tvåmiljonerfemte omstart av viktresan till. Ett ryck gjordes tidigare i år sen stannade det av och sommaren kom emellan. Min PT Daniel Evaldsson är nog inte imponerad. Nu kör jag igen men vågar inte längre lova att det inte blir omstarts-repetition igen. Men något skall man ju skriva om.

Backarna i Ingelstad. Först hög fart närmare de femtio ett tag över ängarna och platten in mot byn. Sedan lugnt uppför de små höjderna. Några berg och stora backar finns inte i de här trakterna. Kollar pulsen med jämna mellanrum. Firar att min Garmin funkar igen genom att använda den. Snittpulsen slutade på 156 visade det sig efteråt.

Vi betar oss vidare genom sträckningen och närmar oss Bergundaavslutningen vilken enligt tradition bjuder på sju kilometer ”fri fart”. Det innebär att man får köra hur tusan man vill. Vanligtvis blir det race med avslutande skyltspurt den sista biten. Jag märker att jag hakar på. Ligger inte i täten, det orkar jag helt enkelt inte. Bergundabackarna, vilket är tre pucklar på rad klaras av och jag har fortfarande inte åkt av. Kolfiberhjulen runt mig dånar karakteristiskt när farten ökar, mina egna är tysta. Enligt pulsklockan körde jag så hårt jag kunde, 186 toppades här. Det är ungefär där min maxpuls på cykel ligger. Jag hade faktiskt ett mål, jag bestämde mig för att ha någon bakom mig. Det lyckades!

Vid återsamlingen där vi väntar in alla kände jag mig bara lycklig. Det är kul att cykla igen! Fort, alltså, jag har haft rätt många bra turer i år men det här var en av de snabbaste. Med mina mått mätt bör tilläggas. Men jag är världens måttstock.

/ J – cyklig!

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Äntligen känns namnet på den här bloggen aktuellt igen!

Ibland händer det säger de i reklamen. Fast ibland gör det faktiskt det! Igår hände det. Min cykellust återvände för en stund och värmde själen. Jag blev cyklig igen.

Egentligen var det inte så märkvärdigt. En vardag, en måndag en bit in i augusti och dags för måndagstur som så många gånger förr. Cyklat hade det inte gjorts sen förra veckan och ett gympass satt i låren. Men redan på min ”förskarv”, uppvärmning eller vad man vill kalla det kändes allt rätt. Vädret vackert, vindarna som plågat alla cyklister i trakten hela sommaren hade dämpat sig till en bris. Lite svalt var det men ack så vackert.

Nästan obligatorisk fotoplats här i trakten. Helgasjön med Kronobergs slottsruin i bakgrunden
Nästan obligatorisk fotoplats här i trakten. Helgasjön med Kronobergs slottsruin i bakgrunden

Tjugotvå kilometer mäter min natursköna uppvärmningsrunda längs Helgasjöns stränder. Den brukar ta fyrtio minuter på ett ungefär och det gjorde den även idag. Benen var med. De spritte inte i dem, därtill har jag för få mil under bältet men de protesterade inte som förra gången heller.

Efterhand dök det upp lite cyklister på torget och efter lite prat om Iron Man Kalmar delade vi in oss i grupper och begav oss åstad. ”Frifart” som vanligt först och fortast. Där cyklar de som tävlar och andra som bara känner sig starka. Därefter blev det en liten vagare grupp med ungefärlig tänkt fart runt de trettioåtta eller så. Min tanke var att hänga med den så långt som möjligt.

Cykel väntar ryttare
Cykel väntar ryttare

Det finns som bekant olika sätt att uppnå fart. Idag var det samarbete som gällde och ingen försökte ställa av någon annan. Annars kan man göra som förrförra veckan då jag fladdrade av i första slakmotan/backen när farten trummades upp runt de fyrtio uppför trots friska sidvindar. Så inte idag trots att vi var en stor grupp där det lätt kunde blivit tuppfäktning. Arton var vi och sedan blev vi tjugo efter att två som släppt från snabbklungan anslutit.

Nitton av oss körde på racercyklar och herr M som skall köra Cykelvasan på lördag och trampade MTB. Där kan vi snacka om fartpass på grova hjul.

För mig gick det såpass fort att jag slutade prata. Det verkade gälla de flesta andra också förresten. Man går in i sin bubbla, tittar omväxlande på hjulet framför och fram genom gruppen för att se om något hinder dyker upp. Tankarna vandrar i takt med förningarna. Fram och åt sidan, växlar ned och släpper av. Glider bakåt i kön och sen om igen. Fast idag var det långt mellan förningarna. Gruppen närmade sig den kritiska massan då den blir en liten klunga. Vi var hyfsat disciplinerade, leden inte allt för fladdriga i sidled även om plats för förbättring finns och det drogs för det mesta jämnt. Ibland rusade någon iväg men det är nästan ofrånkomligt i en så stor grupp.

Ett tag gick cykeln av sig själv. I vägkanten svarade gräshopporna med att gnissla ikapp med någon enstaka insats av bromskloss mot kolfiber. Någon klappar skinka och ljudet och viftandet sprider sig. Ibland en gumma ibland ett farthinder är det som passeras. Vi möter traktorer, stora är de, breda men vi får plats. Inga slaktacyklistertrafikanter idag. Incidentfri runda. Tråkigt att ens behöva konstatera det.

Jag tänker en smula på ”kapitel 2”, det jag döpt min tvåmiljonerfemte omstart av viktresan till. Ett ryck gjordes tidigare i år sen stannade det av och sommaren kom emellan. Min PT Daniel Evaldsson är nog inte imponerad. Nu kör jag igen men vågar inte längre lova att det inte blir omstarts-repetition igen. Men något skall man ju skriva om.

Backarna i Ingelstad. Först hög fart närmare de femtio ett tag över ängarna och platten in mot byn. Sedan lugnt uppför de små höjderna. Några berg och stora backar finns inte i de här trakterna. Kollar pulsen med jämna mellanrum. Firar att min Garmin funkar igen genom att använda den. Snittpulsen slutade på 156 visade det sig efteråt.

Vi betar oss vidare genom sträckningen och närmar oss Bergundaavslutningen vilken enligt tradition bjuder på sju kilometer ”fri fart”. Det innebär att man får köra hur tusan man vill. Vanligtvis blir det race med avslutande skyltspurt den sista biten. Jag märker att jag hakar på. Ligger inte i täten, det orkar jag helt enkelt inte. Bergundabackarna, vilket är tre pucklar på rad klaras av och jag har fortfarande inte åkt av. Kolfiberhjulen runt mig dånar karakteristiskt när farten ökar, mina egna är tysta. Enligt pulsklockan körde jag så hårt jag kunde, 186 toppades här. Det är ungefär där min maxpuls på cykel ligger. Jag hade faktiskt ett mål, jag bestämde mig för att ha någon bakom mig. Det lyckades!

Vid återsamlingen där vi väntar in alla kände jag mig bara lycklig. Det är kul att cykla igen! Fort, alltså, jag har haft rätt många bra turer i år men det här var en av de snabbaste. Med mina mått mätt bör tilläggas. Men jag är världens måttstock.

/ J – cyklig!

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Ockupant!

8 Aug

Idag skall vi inte tala om cyklar. Idag skall vi tala om ockupanter, hemfridsstörarare.

Bakdörr
Bakdörr

Vad ni ser på bilden är någonting vare sig jag, mina vänner som drabbades eller Anticimex hört talas om! Mina goda vänner P och M har varit på semester i Europa och haft det förträffligt men vid hemkomst möttes de av en husockupant. Någon hade i deras frånvaro flyttat in och gjort sig hemmastadd. Denne någon har varit under vasken, i skåp och lådor i köket och även i sovrum och annorstädes i huset. Spår av olika slag fanns både här och var.

Så långt inget unikt. Men vandalen, nu mera av sonen i huset döpt till Gustaf, har gjort något mer extraordinärt.

Först har det ätits hål genom innerväggen i köket. Därefter har isoleringen på baksidan av kylskåpet avlägsnats varpå vederbörande har gnagt sig rakt genom plasten in i kylskåpet och väl där avnjutit allehanda delikatesser. Bland annat har en tub mjukost avverkats, rakt igenom metallen.

I övriga huset har tänderna vässats mot allt från ljus till telefonhörlurar. Gustaf har sannerligen inte legat på latsidan.

I desperation införskaffas allt vad fällor heter inklusive någon form av ljudhistoria som skall skrämma gnagare. Anticimex kontaktas men kunde inte komma innan måndagen och hela helgen skall överlevas. Gustaf har nog inte läst instruktionerna till den ljudliga råttskrämmaren. Han lyssnar noga en stund och beslutar sig sedan för att fortsätta med vad nu råttor gör.

Mina vänner sätter för alla hål de kommer åt med ståltrådsnät men inget hjälper. Nya hål görs då bekvämt bredvid de gamla. P sitter uppe på söndagsnatten med en gammal jo-stav (kampsportsvapen) för att ge Gustaf stryk. Inte heller det hjälper. Trots bankade i väggen och vilda rödögda blickar mot väggen visar han sig inte. Han lyssnar uppmärksamt, beslutar sig för att P inte är farlig och arbetar lugnt vidare.

Numera hävdar P bestämt att råttdjävulen går på amfetamin. Han måste ha gnagt i sig något som speedar upp honom.

Det sista hålet gjordes under tiden P var i närheten. Eftersom det var nät för de andra behövdes en nödutgång ansåg Gustaf
Det sista hålet gjordes under tiden P var i närheten. Eftersom det var nät för de andra behövdes en nödutgång ansåg Gustaf

Nu har Anticimex varit på plats och en halvcirkel av fällor är utplacerade runt kyl och frys. Samt en inne i kylen. Några av hålen har öppnats för att det inte skall bli förändringar. Tydligen gillar inte råttor det. Allt för att han skall lockas att ta en smakbit av smörgåsbordet av jordnötssmör, rökt korv och ost som vankas.

Gustaf lever dessvärre och har hälsan i skrivande stund, i alla fall såvitt jag vet.

Förresten sade jag att mina vänner skaffade katt i går kväll? Dessvärre är lilla Sigrid som hon döpts till bara tretton veckor och jagar inte djur större än hon själv än.

/ J – funderar på att lära sig spela flöjt

Idag skall vi inte tala om cyklar. Idag skall vi tala om ockupanter, hemfridsstörarare.

Bakdörr
Bakdörr

Vad ni ser på bilden är någonting vare sig jag, mina vänner som drabbades eller Anticimex hört talas om! Mina goda vänner P och M har varit på semester i Europa och haft det förträffligt men vid hemkomst möttes de av en husockupant. Någon hade i deras frånvaro flyttat in och gjort sig hemmastadd. Denne någon har varit under vasken, i skåp och lådor i köket och även i sovrum och annorstädes i huset. Spår av olika slag fanns både här och var.

Så långt inget unikt. Men vandalen, nu mera av sonen i huset döpt till Gustaf, har gjort något mer extraordinärt.

Först har det ätits hål genom innerväggen i köket. Därefter har isoleringen på baksidan av kylskåpet avlägsnats varpå vederbörande har gnagt sig rakt genom plasten in i kylskåpet och väl där avnjutit allehanda delikatesser. Bland annat har en tub mjukost avverkats, rakt igenom metallen.

I övriga huset har tänderna vässats mot allt från ljus till telefonhörlurar. Gustaf har sannerligen inte legat på latsidan.

I desperation införskaffas allt vad fällor heter inklusive någon form av ljudhistoria som skall skrämma gnagare. Anticimex kontaktas men kunde inte komma innan måndagen och hela helgen skall överlevas. Gustaf har nog inte läst instruktionerna till den ljudliga råttskrämmaren. Han lyssnar noga en stund och beslutar sig sedan för att fortsätta med vad nu råttor gör.

Mina vänner sätter för alla hål de kommer åt med ståltrådsnät men inget hjälper. Nya hål görs då bekvämt bredvid de gamla. P sitter uppe på söndagsnatten med en gammal jo-stav (kampsportsvapen) för att ge Gustaf stryk. Inte heller det hjälper. Trots bankade i väggen och vilda rödögda blickar mot väggen visar han sig inte. Han lyssnar uppmärksamt, beslutar sig för att P inte är farlig och arbetar lugnt vidare.

Numera hävdar P bestämt att råttdjävulen går på amfetamin. Han måste ha gnagt i sig något som speedar upp honom.

Det sista hålet gjordes under tiden P var i närheten. Eftersom det var nät för de andra behövdes en nödutgång ansåg Gustaf
Det sista hålet gjordes under tiden P var i närheten. Eftersom det var nät för de andra behövdes en nödutgång ansåg Gustaf

Nu har Anticimex varit på plats och en halvcirkel av fällor är utplacerade runt kyl och frys. Samt en inne i kylen. Några av hålen har öppnats för att det inte skall bli förändringar. Tydligen gillar inte råttor det. Allt för att han skall lockas att ta en smakbit av smörgåsbordet av jordnötssmör, rökt korv och ost som vankas.

Gustaf lever dessvärre och har hälsan i skrivande stund, i alla fall såvitt jag vet.

Förresten sade jag att mina vänner skaffade katt i går kväll? Dessvärre är lilla Sigrid som hon döpts till bara tretton veckor och jagar inte djur större än hon själv än.

/ J – funderar på att lära sig spela flöjt

Augusti - en andra vår?

7 Aug

annat forum spekulerade jag om huruvida augusti är den sista sommarmånaden eller den första höstmånaden. Jag blev mig själv inte svaret skyldig utan genmälde att den parafrasen på om glaset är halvtomt/halvfullt är avhängigt graden av semester och vilken väderlek det bjuds på.

Jag är inte ledig och i morse var det under tio grader. Tyvärr osar det därmed höst. Återstår då att titta på den sista parametern. Hur mycket det cyklas.

Jag kanske skulle cykla oftare...
Jag kanske skulle cykla oftare…

I vanliga fall är formen i den mån den återfinns på topp så här års och följaktligen cyklas det mycket. En förhoppningsvis bra vår har då följts av en massiv dos trampande under värmande sommarsol. Fast i år är det…sådär. Jag tränar på och det cyklas och körs något pass i gymmet. Men det är mer på underhållsbasis och det har inte riktigt lossnat. Förvisso är det nästa säsong jag siktar på men ändå. Men det i åtanke är det nog egentligen vår. En andra vår, för mig och livet.

Var det inte en stig här? Det hinder hända saker när man har uppehåll
Var det inte en stig här? Det hinn(d)er hända saker när man har uppehåll

 

Den riktiga inspirationen har inte infunnit sig. Men vem vet den kanske ligger och lurar runt hörnet? Jag tror dessvärre att det är mer hårt arbete som väntar där. Hur som haver skall det hela inledas med måndagstur i afton. Frågan är om det skall tas sedvanlig ”uppvärmning” innan. Jag brukar ta slut ändå även utan de extra milen. Men det blir en så rund och snygg summa på 101 kilometer om den räknas in så det får bli så.

/ J – höstar ned sig

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

annat forum spekulerade jag om huruvida augusti är den sista sommarmånaden eller den första höstmånaden. Jag blev mig själv inte svaret skyldig utan genmälde att den parafrasen på om glaset är halvtomt/halvfullt är avhängigt graden av semester och vilken väderlek det bjuds på.

Jag är inte ledig och i morse var det under tio grader. Tyvärr osar det därmed höst. Återstår då att titta på den sista parametern. Hur mycket det cyklas.

Jag kanske skulle cykla oftare...
Jag kanske skulle cykla oftare…

I vanliga fall är formen i den mån den återfinns på topp så här års och följaktligen cyklas det mycket. En förhoppningsvis bra vår har då följts av en massiv dos trampande under värmande sommarsol. Fast i år är det…sådär. Jag tränar på och det cyklas och körs något pass i gymmet. Men det är mer på underhållsbasis och det har inte riktigt lossnat. Förvisso är det nästa säsong jag siktar på men ändå. Men det i åtanke är det nog egentligen vår. En andra vår, för mig och livet.

Var det inte en stig här? Det hinder hända saker när man har uppehåll
Var det inte en stig här? Det hinn(d)er hända saker när man har uppehåll

 

Den riktiga inspirationen har inte infunnit sig. Men vem vet den kanske ligger och lurar runt hörnet? Jag tror dessvärre att det är mer hårt arbete som väntar där. Hur som haver skall det hela inledas med måndagstur i afton. Frågan är om det skall tas sedvanlig ”uppvärmning” innan. Jag brukar ta slut ändå även utan de extra milen. Men det blir en så rund och snygg summa på 101 kilometer om den räknas in så det får bli så.

/ J – höstar ned sig

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Solskens-MTB

30 Jul

Att dra till skogs är välgörande för själen. Klorofyll och syre överallt och relativ tystnad. Inte så mycket i just den här lilla skogen dock då den är stadsnära. Men i gengäld börjar de första stigarna ett par hundra meter från hemmet och därifrån kan jag jobba mig vidare ut i världen, in i skogen och vidare in i mig själv.

Blev viss lite Cubereklam trots mina blandade erfarenheter av dem. Till märkets försvar kan sägas att de inte är sämre än något annat
Blev viss lite Cubereklam trots mina blandade erfarenheter av dem. Till märkets försvar kan sägas att de inte är sämre än något annat

Benen var dock inte med mig den här dagen. Trött var bara förnamnet och trots de underbara förutsättningarna med strax över de tjugo graderna och strålande sol blev det bara lite över timmen som trampades. Dock enbart stig och det tar förstås sin tribut. Styrketräningen från dagen innan spelade roll misstänker jag. Den och den allestädes närvarande vikten. Den faktorn blir påtaglig när man skall uppför alla mikrobackar, pucklar, stigningar och motlut. Kärt barn har verkligen många namn! Jag kallade det för ”teknikträning”, inte som i att hoppa nedför stup utan mer som i att välja rätt linjer och få ”flow” över rötter och sten både i med- och motlut.

"Blueberry Break" döptes bilden till. Ibland måste man ta bärpaus
”Blueberry Break” döptes bilden till. Ibland måste man ta bärpaus

Vad beträffar vikt skall ett ryck göras vad det lider. Men inte idag!

Ha det go’ vänner!

/ J – solskenscyklist igen

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Att dra till skogs är välgörande för själen. Klorofyll och syre överallt och relativ tystnad. Inte så mycket i just den här lilla skogen dock då den är stadsnära. Men i gengäld börjar de första stigarna ett par hundra meter från hemmet och därifrån kan jag jobba mig vidare ut i världen, in i skogen och vidare in i mig själv.

Blev viss lite Cubereklam trots mina blandade erfarenheter av dem. Till märkets försvar kan sägas att de inte är sämre än något annat
Blev viss lite Cubereklam trots mina blandade erfarenheter av dem. Till märkets försvar kan sägas att de inte är sämre än något annat

Benen var dock inte med mig den här dagen. Trött var bara förnamnet och trots de underbara förutsättningarna med strax över de tjugo graderna och strålande sol blev det bara lite över timmen som trampades. Dock enbart stig och det tar förstås sin tribut. Styrketräningen från dagen innan spelade roll misstänker jag. Den och den allestädes närvarande vikten. Den faktorn blir påtaglig när man skall uppför alla mikrobackar, pucklar, stigningar och motlut. Kärt barn har verkligen många namn! Jag kallade det för ”teknikträning”, inte som i att hoppa nedför stup utan mer som i att välja rätt linjer och få ”flow” över rötter och sten både i med- och motlut.

"Blueberry Break" döptes bilden till. Ibland måste man ta bärpaus
”Blueberry Break” döptes bilden till. Ibland måste man ta bärpaus

Vad beträffar vikt skall ett ryck göras vad det lider. Men inte idag!

Ha det go’ vänner!

/ J – solskenscyklist igen

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Sålunda greppas bananen – teknikskola för den valhänte - favorit i repris del 2

28 Jul

Ibland är man före sin tid och 2014 skrevs den här informativa texten för den som känner sig obekant inför storheten och tarvar lite vägledning. Den är högaktuell nu när Roberto Vacchi fastslagit att bananen har gjort sitt återtåg i proffsklungan. 

 

 

Bananen, den av naturen så förunderligt väl förpackade energikälla som skänka välsignad vederkvickelse åt slitna velocipedryttare, kan understundom te sig en smula besvärlig att inmundiga under färds gång.

Från tid till annan har det därför dessvärre inträffat att såväl fordon som den som färdas däruppå under kortare tidsrymder har blivit luftburna för att sedan återuppta sin relation med herr gravitation under dramatiska former när förtäring skett.

För att säkerställa ett korrekt handhavande utan dylika incidenter rekommenderas därför följande steg:

1. Förvaring

Den gula kraftkällan förvaras med fördel i höger alternativt vänster ficka på cykeltröjan, ej i mitten av densamma. Därifrån avlägsnas den lämpligen med den dominanta handen för att sedan kvarhållas eller överföras till vänster hand. Detta för att frigöra höger hand för eventuellt nyttjande av aktre retardationsmekanism om så tarvas.

2. Förberedelser

Därefter brytes toppen med tänderna och med en svepande rörelse uppifrån och ned bringas skalet av frukten. Rörelsen upprepas nödvändigt antal gånger, vanligtvis tre till fyra repetitioner, varpå innanmätet synliggörs.

För ett ögonblick göres ett uppehåll i manövern varpå handen som håller frukten vilas en kortare tid mot styret för att ge möjlighet att säkerställa att fortsatt färd kan ske riskfritt.

Ta ett stadigt tag om din banan...
Ta ett stadigt tag om din banan…

3. Avnjutande

Sedan förtärs den mjuka delen koncentrerat och inte utan välbehag. Detta bör ske skyndsamt.

4. Slutförande

Efter avslutat värv återstår blott att göra sig av med restprodukten. Detta går till så att det gula ytterhöljet greppas mellan pekfinger och tumme varpå den komposterbara delen med en elegant handledssnärt förpassas till den omgivande naturen på lämplig plats. Observera särskilt att rörelsen bör vara kort och koncis på det att fordonets balans må vidhållas. Yviga gester är ej att rekommendera under rådande omständigheter. För bevarande av sämjan rörliga kamrater emellan bör kastparabeln beräknas så att de inblandande storheterna undgår kontakt.

Om nödvändigt kan stegen 1-4 upprepas vid flera tillfällen.

/ J – bananinstruktör

#cykligare #knivesandbikes

Ibland är man före sin tid och 2014 skrevs den här informativa texten för den som känner sig obekant inför storheten och tarvar lite vägledning. Den är högaktuell nu när Roberto Vacchi fastslagit att bananen har gjort sitt återtåg i proffsklungan. 

 

 

Bananen, den av naturen så förunderligt väl förpackade energikälla som skänka välsignad vederkvickelse åt slitna velocipedryttare, kan understundom te sig en smula besvärlig att inmundiga under färds gång.

Från tid till annan har det därför dessvärre inträffat att såväl fordon som den som färdas däruppå under kortare tidsrymder har blivit luftburna för att sedan återuppta sin relation med herr gravitation under dramatiska former när förtäring skett.

För att säkerställa ett korrekt handhavande utan dylika incidenter rekommenderas därför följande steg:

1. Förvaring

Den gula kraftkällan förvaras med fördel i höger alternativt vänster ficka på cykeltröjan, ej i mitten av densamma. Därifrån avlägsnas den lämpligen med den dominanta handen för att sedan kvarhållas eller överföras till vänster hand. Detta för att frigöra höger hand för eventuellt nyttjande av aktre retardationsmekanism om så tarvas.

2. Förberedelser

Därefter brytes toppen med tänderna och med en svepande rörelse uppifrån och ned bringas skalet av frukten. Rörelsen upprepas nödvändigt antal gånger, vanligtvis tre till fyra repetitioner, varpå innanmätet synliggörs.

För ett ögonblick göres ett uppehåll i manövern varpå handen som håller frukten vilas en kortare tid mot styret för att ge möjlighet att säkerställa att fortsatt färd kan ske riskfritt.

Ta ett stadigt tag om din banan...
Ta ett stadigt tag om din banan…

3. Avnjutande

Sedan förtärs den mjuka delen koncentrerat och inte utan välbehag. Detta bör ske skyndsamt.

4. Slutförande

Efter avslutat värv återstår blott att göra sig av med restprodukten. Detta går till så att det gula ytterhöljet greppas mellan pekfinger och tumme varpå den komposterbara delen med en elegant handledssnärt förpassas till den omgivande naturen på lämplig plats. Observera särskilt att rörelsen bör vara kort och koncis på det att fordonets balans må vidhållas. Yviga gester är ej att rekommendera under rådande omständigheter. För bevarande av sämjan rörliga kamrater emellan bör kastparabeln beräknas så att de inblandande storheterna undgår kontakt.

Om nödvändigt kan stegen 1-4 upprepas vid flera tillfällen.

/ J – bananinstruktör

#cykligare #knivesandbikes

Kammarvelocipeder - intet nytt under solen

25 Jul

Ur tidningen ”Hjulsport” 1900:

Om cykelmotion och motionscykel

Anemiska personer (som lider av blodbrist) och sådana med klen kroppskonstitution kunna med fördel öfva hjulridt till förbättrande af sin hälsa. Vistelsen i friska luften och behaget att lätt och fort kunna förflytta sig i den fria naturen, verkar så välgörande på kropp och sinne.

I särskild grad verksam och lämplig är hjulridten för den mängd av människor, som lida av korpulens – fettsot. För mycket tunga personer, som ej kunna få en tillräckligt bärig maskin ha konstruerats särskilda ”kammarvelocipeder”, som gifva lika god kroppsrörelse som en vanlig cykel. För korpulenta damer, som har svårt eller föga lust att på annat sätt skaffa sig motion, äro de synnerligen att rekommendera. 

/ J – mullvad i historiens grushög

Ur tidningen ”Hjulsport” 1900:

Om cykelmotion och motionscykel

Anemiska personer (som lider av blodbrist) och sådana med klen kroppskonstitution kunna med fördel öfva hjulridt till förbättrande af sin hälsa. Vistelsen i friska luften och behaget att lätt och fort kunna förflytta sig i den fria naturen, verkar så välgörande på kropp och sinne.

I särskild grad verksam och lämplig är hjulridten för den mängd av människor, som lida av korpulens – fettsot. För mycket tunga personer, som ej kunna få en tillräckligt bärig maskin ha konstruerats särskilda ”kammarvelocipeder”, som gifva lika god kroppsrörelse som en vanlig cykel. För korpulenta damer, som har svårt eller föga lust att på annat sätt skaffa sig motion, äro de synnerligen att rekommendera. 

/ J – mullvad i historiens grushög

30 km/h

21 Jul

Det är skillnad på trettio och trettio!
Trafikens egen relativitetsteori.

30 km

En bil som körs i den här hastigheten kör lugnt och stilla, visar hänsyn och uppträder enligt rådande mening allmänt trafiksäkert. Ett riktigt föredöme för sina medmänniskor.

En cykel som framförs i samma hastighet beskrivs i diverse tidningskrönikor som fartgalningar och lycrafantomer som närsomhelst kan meja ned allt och döda vilken oskyldig fotgängare som helst. Demoner i människohamn

Människan är alltings måttstock.

/ J – 30+are

#cykligare #knivesandbikes

Det är skillnad på trettio och trettio!
Trafikens egen relativitetsteori.

30 km

En bil som körs i den här hastigheten kör lugnt och stilla, visar hänsyn och uppträder enligt rådande mening allmänt trafiksäkert. Ett riktigt föredöme för sina medmänniskor.

En cykel som framförs i samma hastighet beskrivs i diverse tidningskrönikor som fartgalningar och lycrafantomer som närsomhelst kan meja ned allt och döda vilken oskyldig fotgängare som helst. Demoner i människohamn

Människan är alltings måttstock.

/ J – 30+are

#cykligare #knivesandbikes