Stel wie eine pinne

3 Aug 2014

Jag lyckades göra en riktig klant-fjant vurpa igår. En sån vurpa man helst inte berättar om för att det är lite pinsamt men jag berättar ändå 😉 Jag låg och körde med 4-5 andra och kom på en liten grusväg som anslöt til en annan väg. Höll inte i styret ordentligt och när vägen vek av nästan 90 grader höger via en pytteliten slänt/vall tappade jag taget om styret och dök över styret och landade stumt i vallen på andra sidan vägen. Från typ 35 till 0 på typ en halv sekund (en retardation på ca 2 G om man räknar lite snabbt ;)) Självklart på axeln och den redan ömma bröstkorgen… skönt! Kände inte mycket just där och då utan fokus låg på att försöka jaga ikapp de jag körde med. Men det funkade inte så bra… Idag mår jag som en julgran som tappat alla sina barr, blivit utkastat från balkongen, legat på en bakgård i två månader och sedan slängd på tippen. Kanske inte riktigt så illa men jag är sjukt stel i nacken och öm i axeln och bröstkorgen… Suck. Men det är ju ett suveränt tillfälle att få lite skrivande gjort istället :) Hurra! Apropå Hurra! Grattis på Tage-dagen till min far, farbror och mig själv! haha

Dagens kaffe blev rätt bra, kanske bästa hittills även om hällningen kunde varit bättre. Vad det föreställer? En gran som cyklat omkull i 35 😉 haha!