Det flesta cykelturer går hyfsat smärtfritt. Det är klart att det ibland blir någon vurpa, som i lördags då jag klantade omkull nere vid Motala. Bröstkorgen är fortfarande öm, faktum är att det bara blir sämre och sämre. Men för att återgå till rubriken så går det inte alltid som man tänkt sig. På dagens pass hände något som inte får hända och som jag många gånger tänkt; Det där får bara inte hända. Jag körde en snabb och lite halvstökig utförslöpa som går inne i skogen för att i slutet mynna ut på ett öppet fält. Samtidigt som jag lämnar skogen och kommer ut på fältet ser jag en ryttare med tillhörande häst ett par hundra meter fram. Jag bromsa såklart för tänk om man skulle skrämma hästen så pass att den kastar av ryttaren… Det var tyvärr precis vad som hände. Hästen blev skrämd, backade, stegrade och välte tillslut med den stackars ryttaren under sig! NEJ! NEJ! NEJ! Lite smått chockad rullade jag fram till ryttaren, hästen drog iväg en bit. Likt en cyklist som öppnar munnen och frågar hur det gick med cykeln var hästen det första hon frågade om. Efter ett par minuter kom hon på fötterna och jag kunde hjälpa henne upp på hästen… som jag faktiskt hämtade. Jag har stor respekt för hästar och är lite smått rädd för dem, jag tycker de är lite opålitliga…men lite smått chockad gick det ändå att hämta den!
Som ni säkert förstår hann jag inte ta någon bild när hon blev avslängd. Obehaglig upplevelse! Brukar alltid vissla till eller ropa hej när jag ser en häst för att sånt här inte ska hända men i alla situationer hinner man inte 🙁
Jag kan berätta en lite roligare sak och en teori jag hade… som visade sig vara fel. Jag tänkte lite på kul att om man bastar jävligt varmt kanske det känns svalt i sovrummet och övriga huset….den teorin höll inte i praktiken, så nu behöver ni inte testa det heller!
