Idag var det dags för Ottarsloppet, ett race där jag ibland haft en imponerande otur men där jag också lyckats vinna. Efter en morgon med jobb och kikande på första träningen från Formel 1 i Monaco åkte jag upp till “Ottarsborgen”. Det faktum att racet är seedinggrundade för cykelvasan lockade ett i mina ögon rekordstort och starkt startfält. Kom iväg bra i starten och låg tillsammans med Kim Eriksson och Erik Åkesson i täten. I fållan fanns även Michael Olsson och Johan Landström så det var bara en tidsfråga innan de skulle komma likt två stridsflygplan. Hängde på ett tag men så småningom var de två stridsflygplanen ett minne blott. Vi höll ihop och hjälptes åt för att inte bli ikappkörda och det höll hela vägen in i mål. Det blev en tokigt hård spurt där jag och Kim passerade mållinjen på samma hundradel?! Hur sjukt är inte det? Efter lite övervägande och målfotostuderande kom kommisarien dock fram till att Kim passerade tidtagningen först men att mållinjen som var utmärkt och den vi spurta till låg en bit fram och där var jag först. Resultatet blev att vi fick stå och mysa tillsammans på pallen. Kul race med några fantastiskt vackra och roliga stigar, snabba stigar genom blåbärsris och tight mellan tallar! Kul också att päronen var på plats och skötte langningsservice, hejarklack och far hann till och med att ta bilderna nedan! 
