Det är inte varje år jag kommer igång med landsvägsträningen såhär tidigt på året, men när vädret bjuder på strålande sol och värme är det ju bara att passa på!
Idag kom min kompis Elin och hälsade på. Elin är en duktig multisportare och MTB-tjej, men hon hade aldrig provat landsvägscykling tidigare. Det var vi ju tvungna att ändra på!
Jag har det ju så himla bra att jag har två racercyklar numera, och efter lite justering av sadelhöjden så hade vi en cykel redo för Elins premiärtur.
Elin tyckte det kändes vingligt och ovant till en början men jag var helt övertygad om att hon snart skulle svischa fram längs vägarna. Det visade sig vara helt rätt, efter nån kilometer kunde man tro att Elin aldrig hade gjort annat än suttit på den gula Trek:en och trampat.
Vi hann med en timmes härlig cykling i lagom prattempo med solnedgång och svaga vindar, riktig cykelpropaganda med andra ord. Men för att ge en rättvisande bild av landsvägscykling så såg jag givetvis till att Elin också fick uppleva några av sportens lite mindre charmiga sidor – tutande bilister, osopade vägar och att bli ifrånkörd uppför en backe.
Såhär glad blir man av att cykla! Nästa gång får vi se till att hinna med ett fikastopp också, det är ju nästan det bästa av allt med att cykla. Någon som är sugen på att hänga med?
