ML12h 2015 – en hel dag med härlig stigcykling, skönt häng och dubbelpunka

I helgen åkte jag ner till Linköping tillsammans med ett stort gäng från Knivsta CK för att köra ML12h. Ett MTB-lopp som går ut på att i lag eller solo köra så många varv man hinner på en 7.5 km lång slinga under 12 timmar. Vi hade fått ihop hela 5 lag och en soloåkare från Knivsta CK, så det var gott om blåa cykeltröjor i spåret under dagen. En kille som körde om mig frågade till och med om det var helt tomt på folk i Knivsta nu eftersom alla verkade vara i Linköping och cykla 😉

Starten har gått!

Jag körde i lag tillsammans med två andra tjejer, Mia och Malin. Mia hade anmält oss som “Ett lite snyggare lag från Knivsta”. Jag vet inte riktigt om vi lyckades leva upp till namnet efter några timmar i spåret. Det kändes ganska komiskt när man kom flåsande in mot växlingsområdet genomsvettig, dammig och högröd i ansiktet och speakern ropade “Här kommer det snygga laget!” Det visade sig dessutom att vi var det enda damlaget som var anmälda vilket också ledde till en hel del roliga kommentarer från speakern som “Dom ligger fortfarande i ledning i sin egen klass” och “Ni har inte tappat någon placering på det här varvet heller!”

Dags för växling! Foto: Göran Karlsson

Det hade såklart varit kul med fler tjejlag, men för oss var målet inte att tävla utan bara att ha roligt och det hade vi verkligen. Jag tycker det bästa med ML12h är kombinationen av rolig cykling och en massa skönt häng med kompisarna i växlingsområdet. Det var strålande sol hela dagen så vi hade det riktigt härligt i vårt partytält med grill, brassestolar och massa fika.

Växlingsområdet med alla “camps”. Ett lag hade lyxat till det med tältsängar, ett annat gäng hade en egen pool!

Per är taggad för ett till varv på banan. Foto: Erik Botås.

Eftersom det hade varit sol i flera dagar innan tävlingen så var banan helt torr och jättefin att cykla på. Förra året var det regnigt, lerigt och halt och jag tyckte banan var svår och lite läskig. I år var det bara roligt! Lagom utmanande med en hel del stenar och rötter blandat med sköna flowiga stigar, breda fina spänger och några snabba grusvägspartier. Jag hade riktigt kul ute på banan och kände mig stark och pigg i benen.

Foto: Johnny Lindahl

Foto: Johnny Lindahl

När jag var ute på tredje varvet kände jag plötsligt att bakdäcket blev alldeles platt. Punka. Typiskt. Bara att ta av hjulet, kränga av däcket och byta till en ny slang. Jag har fixat punka flera gånger tidigare men aldrig under ett lopp. Det kändes som att allting krånglade och att det tog hur lång tid som helst. Egentligen gjorde det ju ingenting att vi tappade några minuter, vi skulle ju cykla i 12 timmar! Men det var ändå stressande att stå där i skogskanten medan alla andra susade förbi. Till sist fick jag i alla fall dit hjulet igen och kunde cykla vidare mot mål där mina lagkompisar stod och väntade och undrade var jag hade tagit vägen.

Fjärde varvet gick bra men bara nån kilometer ut på mitt femte varv var oturen framme på nytt. En liten smäll och så var bakdäcket tomt. Igen! Eftersom jag bara hade cyklat några minuter så var det ingen idé att börja fixa punkan på plats, utan jag ringde till mina lagkompisar så vi kunde skicka ut nästa man medan jag promenerade tillbaka med cykeln. Riktigt irriterande att få punka två gånger på så kort tid. Jag var bra sugen på att slänga cykeln i skogen eller sälja den billigt på plats. Väl tillbaka i växlingsområdet var det bara att byta slang på nytt. Mina klubbkompisar försäkrade mig om att det inte var något fel på cykeln utan att jag bara hade haft otur som fick punka igen.

Som tur var så gick resten av dagen problemfritt. 8 varv blev det till sist för min del, alltså 60 km cykling på en ganska teknisk MTB-bana, det är jag riktigt nöjd med! Nästa år kör vi igen!

Foto: Johnny Lindahl