Förra veckan råkade jag komma över en startplats till sprintstafetten i Gävle Triathlon, och självklart så kunde jag inte låta en sån chans passera. Triathlonstafett innebar i det här fallet att man är ett lag på tre personer där en simmar, en cyklar och en springer. Jag ville såklart helst köra cykelsträckan och som tur var fick jag med mig två supergrymma lagkamrater med Christine, som ligger i hårdträning för sin första Ironman, på simningen och Sanna, som är löpcoach, på löpningen. Ni hör ju vilket dream team!
Efter att ha snurrat runt halva stan för att försöka hitta en parkering nånstans där gatorna inte var avstängda lyckades vi både hämta ut nummerlappar, äta en god hotellfrukost och checka in min cykel i växlingsområdet innan det var dags för Christine att hoppa i vattnet. Gävle bjöd på härligt soligt väder men en hel del vind. Christine var som väntat snabb som en säl i vattnet och var snabbt uppe och lämnade över chipet till mig.
Cykelbanan var riktigt teknisk med massor av 90 och 180-graders kurvor, järnvägsspår, en del dålig asfalt och dessutom rejäl motvind bitvis. Man tappade farten hela tiden av alla kurvor och alla igångdrag gjorde att mjölksyran började kännas efter bara första kilometrarna. Jag gjorde mitt bästa för att trampa på så gott det gick och framförallt försöka trycka på rejält de få sträckor där det var raksträcka och lite medvind, vilket kändes som max 10 % av banan! Efter tre varv på den knixiga cykelbanan hade jag klarat av mina 20 km med en snitthastighet på 33 km/h vilket jag ändå är nöjd med utefter förutsättningarna. Växlade över till Sanna som avslutade med en grymt stark löpning på 5 km och vi sprang in under målportalen tillsammans riktigt nöjda med vår laginsats.
