Sitter just nu på tåget på väg ner mot Västergötland och premiären av cykelloppet Tre Berg. Som namnet antyder så är det en minst sagt kuperad bana, 1600 höjdmeter ska avklaras uppför Mösseberg, Billingen och Kinnekulle. Nu är det ju inte direkt några riktiga berg vi snackar om, utan mer rejäla kullar. Men eftersom det dessutom är ett riktigt långt lopp på 180 km så kommer det definitivt bli en ordentlig utmaning.
Min träning inför Tre Berg har inte direkt varit den bästa. Visserligen fick säsongen en riktig rivstart redan i mars när jag vann en cykelresa till Mallorca. Men därefter har jag cyklat förhållandevis lite den här säsongen jämfört med tidigare år. Det beror nog mest på att jag inte hade Vätternrundan som mål i år och därför inte haft någon press att ge mig ut och träna. Visst har jag cyklat en del men det har mest varit kortare triathlondistanser, mysiga fikarundor och en del MTB-rundor. Dom där viktiga långpassen i klunga har verkligen lyst med sin frånvaro. Jag tror faktiskt inte jag cyklat ett enda pass över 10 mil under sommaren!
Nu kanske ni tror att jag är – eller tycker att jag borde vara – supernervös och orolig inför morgondagen. Det är jag inte alls faktiskt. Jag tror det beror på att jag inte känner några krav på att prestera. Jag har ingen grupp som jag ska köra tillsammans med så jag behöver inte fundera på om jag kommer bli avhängd och inte orka med klungan. Jag har inte heller någon press på mig själv att komma under en viss tid. Däremot ser jag väldigt mycket fram emot loppet. Det ska bli spännande att se banan och testa på klättringarna uppför de tre “bergen” och jag är riktigt sugen på att komma ut och cykla. Väderprognosen har varit lite oroväckande med en hel del regn men nu ser det ut om att vi förhoppningsvis klarar oss utan regn. Däremot verkar det bli en rejält blåsig dag med vindar på 10-12 m/s. Bara att hålla i sig och trampa på!
