“Allt ont har något gott med sig” sägs det ju, och idag stämde det faktiskt riktigt bra. Jag har dragit på mig någon överansträngning i ena foten som gör att jag måste ta det lugnt med löpning och liknande ett tag. Så när min sambo ville springa ett distanspass i skogen så hade jag inte så mycket annat att välja på än att plocka fram MTB:n istället för löparskorna om jag skulle följa med.
Jag som annars nästan bara cyklar i skogen på torra och fina sommarstigar, helst utan för mycket rötter och annat i vägen. Nu gav vi oss ut på Upplandsleden som är minst sagt trixig enligt mina mått mätt. Bitvis låg det ett tunt snötäcke på stigen som gjorde att bakdäcket slirade lite väl ofta. Ett par dubbdäck hade nog inte varit helt fel.
Men trots ett par vurpor, ett och annat lerhål, snorhala spänger och rätt många svordomar så var det faktiskt också väldigt roligt! En riktigt bra inledning på cykelåret 2016!
