Vi läser och hör ofta om att förutsättningarna för killar och tjejer inte är lika inom de flesta idrottsgrenar. Med all rätt kritiseras det ibland att prispengarna är mycket större i herrklasserna än bland damerna. Därför blev jag glad när jag pratade med Morgan Blom, tävlingsansvarig för Skandisloppet MTB för några veckor sedan och han berättade att prissummorna för de tre snabbaste cyklisterna var desamma i både herr- och damklassen. Lika positiv som jag blev då, blir jag besviken nu, när jag läser att de 18 000 kronorna som är garanterade till damklassens prispall inte lockar några tjejer. Idag en dryg vecka innan start är det inte mer än fyra tjejer anmälda i tävlingsklassen. En rent ut sagt pinsam siffra.
Med ett så dåligt intresse bland tjejerna kan man ju inte annat än fundera om debatten handlar om att det ska vara lika, eller om det gnälls mest för gnällandets skull. Jag har full förståelse för att tävlingsarrangörer och sponsorer vill dela ut mer prispengar i herrklassen där 50-100 herrar vill vara med och fightas om pengarna än i en damklass där det nästan räcker att ta sig runt för att få såväl resa, boende, anmälningsavgift, fikapengar och en bra timlön för besväret.
Nä tjejer, vill ni få chans att synas och ta del av samma prispengar som killarna måste ni också vara beredda att ställa upp och faktiskt delta på tävlingarna!