Vi har testat 5 gravelbikes Tillbaka till gruset

Cykeltester 29 Nov 2016

I minnet dyker det upp ett gammalt fotografi. Två plågade cyklister kämpar sig uppför en klättring någonstans i Alperna under ett sedan länge förflutet Giro d’Italia, utan hjälm och med extra tubdäck krängda runt axlarna. Kanske är det Fausto Coppi som håller på att bli legend, kanske någon annan. De ser plågade men beslutsamma ut. Vägen slingrar sig i oändlighet längs berget, och tittar man riktigt noga ser man att den består av grus!

När till exempel nämnde Coppi 1949 blev den förste att vinna både Tour de France och Giro d’Italia under samma år var faktiskt en stor del av vägen han fick cykla oasfalterad. Sedan dess har våra racercyklar blivit snabbare, bättre, lättare och mer effektiva.

Men, man skulle också kunna argumentera för att de blivit mer och mer specialiserade på att prestera på fin asfalt, snarare än den grusväg som de två cyklisterna på fotot kämpar sig upp för. Därför har det nu uppstått ett behov av cyklar som inte vill vända för att asfalten tar slut, och som är byggda för att prestera på alla typer av vägar. En omdefinierad vägcykel. En Gravel bike!

Något mer än bara en fluga?

När dessa cyklar först dök upp var det många som raljerade över att marknaden nu ville hitta på ännu en cykel som alla måste köpa för att ha ett komplett cykelstall. Som vi ser det är detta en missuppfattning. Gravel bikens viktigaste funktion är som ersättare till en vanlig racercykel för alla dem som inte tävlar i landsväg, istället för som komplement till den.

Den kan uppträda både som racer på landsvägen, men man får utöver detta tillgång till det enorma, vackra, roliga och avskilda vägnät som ligger vid sidan av de högtrafikerade och ofta halvtrista asfaltvägarna som många av oss bor invid.

Där undertecknad bor finns det tre olika rundor att välja på om man ska ta sig en racerrunda på sina 23 millimeters däck, och kunna njuta av den. Har man istället en gravel bike kan man cykla grusvägar i timmar åt vilket vädersträck som helst utan att knappt möta en enda bil, och en helt ny dimension öppnar sig.

Detta har vi också känt i vårt cykelhjärta när vi testat dessa cyklar. En skogsväg som man aldrig förut lagt märke till, blir plötsligt något man kan svänga in på och utforska. Vart leder den?

utvald

Vad är det för cykel då?
En gravel bike ska vara anpassad för att vara så bra som möjligt på alla former av vägar. Om vi då tittar på de mest typiska cyklarna så är den viktigaste egenskapen att man ska få in lite bredare däck i ramen. 32 mm ser vi som ett kriterium på en riktig gravel bike även om man kanske sedan kan välja att montera 28:or. Även i dessa tider av intensiv uppfinningsrikedom kring komfortramar, är ändå trots allt däcken den viktigaste komponenten för att hantera ett risigt underlag både vad gäller fäste och komfort.

Med ett större däck hamnar allting lite längre från marken, så därför har ofta gravel bikes aningen lägre vevlager än en traditionell racer, eftersom en låg tyngdpunkt ger bra kontroll på luriga grusvägar och i kurvor. Hjulbasen är också ofta lite längre än på en riktig racer, vilket också ger bättre och stabilare köregenskaper när underlaget är lite knivigare.

Detta skapar man genom lite längre kedjestag än på en racer (men på många riktiga gravel bikes fortfarande kortare än en cyclocross), samt en gaffelvinkel och gaffeloffset som påminner om en cyclocross. De senare attributen bidrar ofta också till mer stabilitet i styrningen än på en racer, beroende på hur siffrorna exakt ser ut.

Egentligen är dock begreppet gravel bike fortfarande så nytt att det inte riktigt råder konsensus om vad det är för slags cykel. Ibland är det mer av en äventyrscykel för att lämna civilisationen på obestämd tid, ibland en monstercross för att cykla stig med bockstyre, och ibland en ren racer med bredare däck.

Var det kommer landa vet ingen, men det vi allra mest välkomnar är att vanliga motionärer som inte har en uppsjö av cyklar för alla tänkbara situationer kan få en cykel att köra racer på alla slags vägar med. Som vi ser det är detta helt enkelt den cykel som ganska många inte vet att de borde ha, istället för den racer de nu har.

Läs mer: Vi testar 6 cykelcrossar

I vår uppställning har vi ett antal hyperintressanta cyklar, som utmanar traditionella cykelkategorier och ber oss att tänka om hur vi väljer våra cykelrundor. Samtliga har skivbroms och plats för minst 32 millimeters däck, och de flesta har mer eller mindre utsvävande lösningar för att skapa extra komfort utöver den som de bredare däcken erbjuder.

Vi kan också se att när det gäller just skivbromsarna så är det hydraulik som gäller, och med fördel Shimanos hydrauliska bromsar på Ultegranivå då hela fyra av fem cyklar är bestyckade med dessa. Denna likhet till trots finns det viktiga skillnader, så låt oss nu ta en titt på våra cyklar för att lära känna dem närmare.

De testade cyklarna

Specialized Diverge Expert

Argon 18 Krypton Xroad

Rose Team DX Cross 3000 AR

GT Grade Carbon 105

Trek 720 Disc

Så testades cyklarna
Vår testcyklist Henrik Hågård har inte behövt leta för att kunna ge våra testcyklar utmaningar i sitt rätta habitat, utan där har den småländska skogen ställt upp med ett oändligt utbud av mer eller mindre grusiga och steniga vägar. Där har cyklarna farit runt under ett antal veckor, och Henrik har gjort allt i sin makt för att se vad de går för. Komfort har testats med olika däckstryck för att se vad som beror på vad, och köregenskaperna har testats med så varierande hastigheter och underlag som möjligt. Mycket av cyklingen har bedrivits med pannlampa, och om någon känner sig svulten på fartkänsla under sina cykelturer kan vi verkligen rekommendera att gasa på en smal stig med bockstyre och pannlampa. Då behöver man inte ens vara vältränad för att känna sig snabb.

2

 

Sammanfattning

Leran håller på att torka, benen är slut, och det är dags att sammanfatta våra intryck av dessa gravel bikes. Det första vi måste delge er är då en allmän förtjusning över denna cykelkategori som helhet! Om vi får bestämma blir den snabbt en självklar del i utbudet hos varje respektabel cykelhandlare.

Vi känner så många cyklister som kör runt på en klassisk etapploppsracer, vilka vi tror skulle få ett lyft upp till skyarna i cykelglädje om de kunde fortsätta köra sina njutarrundor på asfalten, men sedan också svänga in på en härlig stig eller skogsväg när möjligheten uppenbarar sig. I synnerhet i dessa tider när det är mörkt och lite eländigt, och man kan känna sig ganska utsatt och oskyddad där på den smala vägrenen när bilarna susar förbi. Alla våra cyklar i testet kan ge oss denna möjlighet, men det har också blivit tydligt att de ändå kommer bäst till sin rätt i lite olika slags sammanhang.

3
De första två cyklarna var Specialized och Argon 18, och de ligger i samma priskategori vilket gör jämförelsen dem emellan rättvis. Detta var också de två cyklar som vi tyckte inspirerade mest till att köra riktigt fort och busigt på grusvägarna, och man fick också bra betalt för sina Watt.

Det som talade till Specialized fördel var framförallt att den hade en väldigt rolig och inspirerande styrning, extremt bra komfort i bak, samt att den verkligen hade en kompromisslös gravelspecifikation med riktigt breda fälgar att montera de grymma däcken på. Argon 18 å sin sida var lättare, hade högkvalitetshjul, och ett styrhuvud som man kunde justera höjden på.

Om Specialized var lite roligare, var Argon 18 å sin sida mer tävlingsmässig samt lite bredare i repetoaren, eftersom den lite mer uppenbart kunde vara en lugn och kompetent komfortracer med racerdäck. Båda cyklarna hade små frågetecken kring axelstandarden, eftersom Specialized uppfunnit en egen standard som vi inte vet om den kommer slå, och Argon 18 hade traditionella öppna dropouts vilket delvis känns på väg bort. Båda cyklarna var dock grymma!

De tre nästkommande cyklarna hade ett lägre pris, även om det är ett hyfsat avstånd på denna punkt från GT och ner till Trek. Rose var ju utan tvekan den mest prisvärda och mångsidiga cykeln av dessa, med en oerhört fin specifikation och en intressant aluminiumram. Den hade dock inte riktigt lika fina vägegenskaper som de båda andra, och man kan ju inte heller köpa den i en butik. Den är dock ett väldigt bra val för den som vill ha en cykel till nästan allt, vare sig det handlar om touring, cyclocrosstävlingar, eller att pendla snabbt och snyggt till jobbet.

1
GT:n var en tvättäkta gravel bike, vilken på pluskontot framförallt hade en utmärkt komfort och en enastående cykelupplevelse på lugnare turer och turer på de vägar som knappt kan kallas för vägar. Vi tror att den som cyklar för att uppleva saker, och ta sig ut i det lite mer outforskade landskapet längs småvägar, kommer älska den här cykeln. För många av oss är den dock säkert också en bättre cykel än en ordinär racer även på exempelvis Vätternrundan, med avslappnad sittställning, väldigt lugnt uppträdande, och nämnda komfort.

När det handlade om att köra fortare och busigare på asfalt var till exempel nästa cykel, Trek, dock lite mer livfull. Treken var ju egentligen specialiserad på kreditkortstouring, men var ändå en rolig cykel för att köra finare grusvägar. Den var testets billigaste cykel, men hade en smart och funktionell specifikation samt massor med möjligheter att fästa grejer som man vill ha på cykeln när man lättpackat ger sig iväg och inte exakt vet när man kommer tillbaka. Det mest utmärkande på denna punkten var packsystemet på framgaffeln, som funkade utmärkt. Treken hade fina och lagom lugna vägegenskaper, men straffet för touringkompetensen var en lite hög vikt. Man bör ha med snabbtouring på prioriteringslistan för att välja Treken framför de andra cyklarna, men har man det är valet enkelt och man kommer nog inte bli missnöjd.

Nu lämnar vi med lite sorg tillbaka cyklarna, och hoppas få se ännu fler cyklister ute på vårt lands underbara grusvägnät under året. Vi kommer i alla fall att vara där, och njuta av varje sekund.

Artikeln publicerades ursprungligen i Svenska Cycling Plus nummer 1-2016

2 kommentarer

Johannes Mattisson 30 Mar 2016

Vill man testa på ett grusrace så finns det en sådan i skogen utanför Eskisltuna, Kjula. 9 varv på en 7 km rundbana. 15 oktober 2016. Kan bli hur lerigt som helst, eller packad grus.

http://www.swecyclingonline.se/tavling/2647

Svara
Bertil Konradson 27 Jul 2016

Mera grusvägar. I Öje utanför Malung anordnar vi Skinnartrampet på grusvägar 30 resp. 54 km lördag 1 okt. www. skinnartrampet. se

Svara

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.