Från GT kommer härnäst en väldigt intressant cykel, genom kolfiberversionen av cyklarna som kallas Grade.
Den har visat sig vara vapnet att ta till om asfalten inte bara övergår i grusväg, utan sedan också i något ännu mer jordnära och otämjt. Det första vi lägger märke till hos denna cykel är dock en kolfiberram som på flera sätt känns väldigt innovativ. Framförallt är det egentligen två saker som sticker ut i våra ögon, där den första är framgaffeln. Merparten av de framgaffelben vi finner på moderna skivbromsade cyklar har ju en bred men smal profil, för att både vara aerodynamiska och lätta men ändå kunna hantera proportionerna av de krafterna utsätts för. PÅ GT Grade är gaffelbenen mycket smalare sett från sidan än vi är vana vid på en skivbromsgaffel, medan det om något är tvärt om framifrån. Det här bidrar till att ge dem en väldigt bra förmåga att flexa på ett kontrollerat sätt och ta upp stötar och vibrationer, utan att gaffeln känns sladdrig eller instabil. Det senare kanske vi i viss mån också kan tacka den genomgående axeln man har fram för.
Nästa spännande ramlösning är sadelstagen, vilka är trådsmala, aningen böjda, och delvis består av solid glasfiber klädd i kolfiber. Också de har en väldigt bra förmåga att ta upp vibrationer, och även om det är svårt att lita på ögonen tycker vi oss se hur stagen flexar en aning när man häver sig på sadeln. Dessa båda lösningar gör att GT har lyckats skapa den cykeln som vi upplever som mest komfortabel i testet om man väger samman bak och fram. Tack vare att man biffat till ramen rejält på andra ställen är den dock ändå styv och hyfsat sprättig, om än ingen riktig vägraket.
När det gäller geometrin placerar vi GT:n åt det mer stabila och lugna hållet än till exempel Specialized eller Argon 18, tack vare en längre hjulbas och lite slappare gaffelvinkel. Detta, tillsammans med sådant som den tidigare nämnda komforten och det utsvängda styret, gör att vi gärna byter ut kombinationen asfalt/grus mot asfalt/grus/stig när vi talar om GT:n. När det handlar om att köra svepande kuperad singletrack är det denna cykeln vi vill ha mellan benen, och den känns extremt bra när man kastar sig utför en krånglig grusutförslöpa. Den har helt enkelt lite mer off road i sig än de främsta grusvägsraketerna, även om just däcken inte gör sig riktigt lika bra på det riktigt risiga underlaget. Det finns dock ganska gott om utrymme att till exempel sätta dit ett bredare däck med mer mönster (GT anger 35 mm som max). Om vi tittar på sittställningen så är den också ganska upprätt, vilket förstärker känslan av att det är en cykel för att upptäcka saker och njuta av resan längs outforskade småvägar, snarare än att köra ifrån medtävlande. På vanlig asfalt är den lite i lugnaste laget om det står racing på menyn, men på exempelvis en Vätternrunda med jämn fart under lång tid kan den nog hävda sig bra.
Vår cykel är av 2015 års modell, men den enda riktiga skillnaden förefaller vara att reglagen 2016 kommer vara på 105-nivå, medan de tidigare var på Ultegranivå eftersom hydrauliska reglage inte fanns för 105. Bromsarna förefaller dock förbli på Ultegranivå, och här finns det bromskraft i överflöd genom 160-skivor både bak och fram. Resterande delar är på 105-nivå, vilket i viss mån bidrar till att GT:n är lite tyngre än till exempel Rose trots att den har en kolfiberram. Delvis handlar det också om att hjulen är lite tyngre, på vilka man har fantastiska fälgar (Notubes Grail) men mer enkla nav (Formula). På Ultegravarianten av Grade får man dock lyxnav på köpet, så då börjar nog Graden närma sig till exempel Specialized i vikt. Nämnda fälgar är dem som ger oss mest förtroende i testet om man vill köra breda däck med ganska lågt tryck och ändå köra tubeless, eftersom däcket sitter väldigt tajt och fint på fälgen. De är också extremt breda, och ger 28-millimetersdäcken en verklig bredd på 31 mm.
Våra klagomål på denna cykel är inte sådant som grundar sig på hur den är att köra, utan är av mer teoretisk karaktär. Exempelvis är ju ramen gjord för vevlagerstandarden BB30, medan man använder en vanligt Shimanovevparti med konverteringsadapter. Då känns det lite som att man varken får den fördel man skulle haft med BB30, med ett smalt vevparti, eller den man skulle haft med till exempel BB90, med en bred vevlagerhylsa för att optimera infästning av kedjestag mm. Kanske är det delvis på grund av detta som man tvingats bygga en slags hylla bakom vevlagerhylsan, där det är lätt att se skiten lägga sig på hög. Överlag är detta dock en oerhört njutbar cykel för de mindre stressiga turerna och de som går längs vägar där bilar helst vänder om.
Till sist så kan vi nämna att cykeln har traditionella skärmfästen överallt utom uppe vid sadelstagen, men vid köp får man med en liten klämma som man använder för att fästa en skärm på denna plats. Man har också till skillnad från övriga tillverkare i testet valt utanpåliggande vajerdragning, men det är heldragna höljen för att försäkra sig om tillförlitlig funktion även i långvariga lerbad.
Övriga cyklar som ingick i testen
