PLUS Snabb och racig känsla, och man får en cykel som går att köra ganska fort med på alla typer av underlag till ett lågt pris.
MINUS Vi lyckas trots allt inte köra lika fort genom tekniska och stökiga partier som med en heldämpad cykel.
KÖP OM Du vill ha en snabb och racig cykel för till exempel långlopp och Cykelvasan, som du kan handla i en butik. Men du vill inte lägga hela veckopengen och håller dig därför till fin-alu.
Testet publicerades ursprungligen i Allt Om MTB 3-2016. Sammanfattning och övriga testade cyklar hittar du här.
Stumpjumpern var världens första massproducerade mountainbike när den lanserades 1981, så det finns ett massivt arv att förvalta för denna testcykel. Det är dock naturligtvis inte en skruv som är sig lik från originalet för 35 år sedan, utan här har vi en ytterst modern aluminium-29er. I detta ingår sådant som korta kedjestag, genomgående axlar, supersnygg intern vajerdragning, och en snabb och snygg färg som vi älskade redan när vi såg den på fem kilometers håll.
Här har vi alltså en hardtail 29er, och med all sannolikhet får den därmed representera en väldigt stor del av alla de mountainbikes som köps i Sverige 2016. Åtminstone om man ska gå efter vilka cyklar vi stöter på ute i skogen och på tävlingar. Så vad är det då för cykel?
Bra Cykelvasaplacering-per-krona
Med en mening skulle man kunna säga att det är en tävlingscykel som saknar tävlingscyklarnas prislapp. Den är ganska kvickstyrd och aggressiv, och om vi jämför den med till exempel Scotts Spark känns det klart mer som att vi sitter utsträckta över framhjulet i en attackposition. Detta känns snabbt och bra när vi gasar lite enklare stig och grusväg, men när det går utför föredrar vi ett lugnare temperament.
Stumpjumpern är lite mer av en klassisk aggressiv XC-racer på detta sätt, fast den är såklart ytterst modern med sina superkorta kedjestag och tidsenliga standarder. Många XC-cyklar har gått mot att bli lite mer avslappnade de senaste åren, men om man framförallt tävlar i till exempel långlopp och inte vill leka Enduro med sin XC-hoj kommer man nog gilla den här tävlingsgeometrin.
Vi märker hur vi ställer oss upp och gasar järnet så fort det lutar uppåt, och Stumpjumpern svarar mycket fint med sin styva ram och sina ganska lätta hjul skodda med riktiga snabbdäck (Specialized Fast Track). Däcken känns också väldigt följsamma, vilket tillsammans med en smal sadelstolpe och suverän sadel gör att komforten känns ganska bra när man kör dålig grusväg och liknande underlag (hmmm, hörde vi Cykelvasan?).
”En klassisk, aggressiv XC-racer”
När vi sprätt omkring på våra referensslingor ser vi att man får betala med ett litet tidspåslag för att man inte kostat på sig en bakdämpare, både på stökiga stigar och vår knixiga XC-bana. Det skiljer dock inte så mycket, och om man ser till priset känns tiden prisvärd, för att uttrycka sig med vaga ekonomiska termer.
På Stökstigslingan ger 29-tumshjulen oss också ett bättre flyt över rotmattorna än en HT27,5, vilket resulterar i en lite bättre tid. Så om man inte vill lägga alltför mycket pengar, inte ska köra alltför stökig terräng, och inte är alltför kort, är en HT29 som denna Stumpjumper ett mycket genomtänkt och bra val. Den väger trots allt mindre än den heldämpade Scotten, men kostar hälften så mycket. Om man då tänker i termer av Cykelvasaplacering per krona, vilket nog är ganska vanligt, blir den ett rent fynd, trots att ett märke som Rose med sin onlineförsäljningsmodell kan hålla lägre priser än Specialized.
På pappret
Komponenterna på denna Stumpjumper är inte lyxiga, men synnerligen välprioriterade som vi ser det. Man får en Rock Shox Rebagaffel, vilket är en extremt prisvärd och lättservad gaffel som kan mäta sig med finare gafflar på ett förbluffande bra sätt. Vi saknar dock ett lockout-reglage på styret, eller kanske ännu hellre en Brain-försedd gaffel som på finare Stumpjumpers, vilken låser sig automatiskt.
Vidare vad gäller komponenter får man ett par ganska lätta hjul med supersnabba däck, en superskön sadel, och en blandning av välfungerande men långt ifrån lyxiga växelkomponenter. Det finns allt från en XT-bakväxel, Deore bromsar, SRAM X7 framväxel, till ett special-vevparti från SRAM som passar för ramens PF30-hylsa. Med dessa delar får man 2×10 istället för 11-delat, och man kan inte ha moderna superstora kassetter, men det fungerar ju naturligtvis alldeles utmärkt ändå. Dock är känslan att ram och dämpare är så pass bra att det inte vore fel att unna dem lite finare slitdelar här och var den dagen det är dags att byta.
En mycket trevlig detalj är att man får ett fint litet multiverktyg som är integrerat i flaskstället, istället för att man alltid ska glömma det hemma under precis de turer som man verkligen behöver det. Om man vill finns det också plats för en av Specializeds smarta små förvaringslådor här bakom flaskstället, och det hade vi nog skaffat om det varit vår cykel.
Testet publicerades ursprungligen i Allt Om MTB 3-2016. Sammanfattning och övriga testade cyklar hittar du här.