Scott var föregångare inom aeroracer-segmentet, och idag är vi inne på den andra generationen av den framgångsrika tävlingscykeln Foil. Eftersom vi talade om kullerstenar och Canyon måste vi ju nämna att också Foil tog en sådan skalp ganska nyligen, när den förra året kördes till seger i Paris-Roubaix.

Även den är alltså en aeroracer som bevisar att den inte bara är till för soliga dagar på nylagd asfalt, utan klarar av lite tuffare utmaningar. Vår modell rullar också på däck som i verkligheten mäter 27 mm, vilket tillsammans med nedsänkta smala sadelstag och rejält uppstick på sadelstolpen ger en bekväm resa.

Kvick och livfull
Denna modellen av Foil är klart billigare än konkurrenterna i testet, så då är det imponerande att den ändå känns som en väldigt pigg och kvick cykel. Viktmässigt sticker den heller inte ut åt något håll, så det man sparat in på är mest aerodynamiken i hjul och styrkombo.

Känslan i sadeln är dock den av en snabb och direkt cykel, som reagerar relativt snabbt på styrutslag och inspirerar till att köra fort och sprättigt. Även hjulen har en hyfsat bra vikt, trots att de som sagt måste betraktas som träningshjul. Därmed får man en cykel som känns ganska inspirerande, om än inte alls lika tävlingsklar som exempelvis Canyon.

Aero till reapris
Designmässigt har Scott valt en aningen mer återhållsam väg än exempelvis Trek, och de aerodynamiska fördelarna gentemot en vanlig linjehoj kommer framförallt från den stympade droppformen på rörprofilerna. Dessa bör dock vara väldigt effektiva, för oberoende vindtunneltester placerar Foil ganska högt upp, om än inte lika högt som exempelvis de mer integrerade Trek Madone och Specialized Venge Vias. I gengäld är Foil dock en enklare cykel att äga, och med vår modell av Foil får man samma ramform som toppmodellen men till ett väldigt anständigt pris. En liten detalj som dock kan komplicera saker och ting om man likt Eddy Merckx vill byta sadelhöjd på varje runda, är att skruven till sadelstolpskilen sitter under ett täcklock som också är fastskruvat. En petitess, men ändå.

Några andra saker som också är lite special är styrstammen, vilken har en slags aerospoiler baktill, samt bakbromsen som sitter under vevpartiet. Det sistnämnda är en rimlig prioritering på en aerocykel, men det påverkar absolut känslan i bakbromsen. Vi vet inte om det är själva bromsen det beror på eller vajerdragningen/höljena, men vi upplevde modulationen som vag, vilket inte är så härligt i exempelvis blött underlag.

Ramen bär aero-ansvaret
Resten av Ultegragruppen sköter sig som förväntat alldeles utmärkt, men den reser ändå vissa frågetecken. Vår testcykel har trots priset egentligen bara två tydliga svagheter gentemot en riktig supercykel, och det är hjulen samt det synnerligen o-aerodynamiska styret (massiv frontyta och högre än brett tack vare vajrarnas placering). Om man inte har några planer på att uppgradera hade vi då hellre bytt ut Ultegragruppen mot en 105-grupp, och lagt mellanskillnaden på ett aerostyre eller finare hjul. Det är en prioritering som hade varit bättre för cykelns prestanda, eftersom viktskillnaden på 250 gram mellan grupperna bör spela mindre roll än en aerovinst.

 

”Klart billigare än konkurrenterna i testet, så det är imponerande att den ändå känns som en väldigt pigg och kvick cykel”

 

Hjulen är Scotts egna, via deras ­kompo­nenttillverkare Syncros. De är absolut inte dåliga, med en semi-aerodynamisk profil (30×22 mm) och liknande vikt som konkurrenterna. Men tillsammans med de breda träningsdäcken framstår det ändå som en träningskombo, när det är en aeroracer vi talar om. Däcken är som sagt också mycket bredare än fälgen, så det känns som att komforten har varit vägledande för det valet. När vi testade att köra cykeln med smalare däck visade det sig också att komforten bak kändes fortsatt god, men att framänden var lite mer beroende av det som däcken hade att erbjuda. När det gäller däck och hjul ska vi dock komma ihåg att samma kombo sitter på den tio tusen kronor dyrare Foil 10, så vi får anta att Scott tänker sig att man ska köpa tävlingshjul separat, utifrån sitt användningsområde. Och har man redan ett par Zipp i garderoben är man såklart glad att slippa betala för halvfina hjul på sin nya cykel.

Sammanfattningsvis är detta en aero­racer som trots sitt lägre pris kan konkurrera i känslan på ett oerhört bra sätt med de dyrare ­konkurrenterna. Den känns pigg och livlig, men vissa delar av utrustningen skulle man nog börjat kika efter ersättare till om man var ägare till cykeln.

 

Plus

Pigg och livlig med bra komfort bak, trots en relativt blygsam prislapp i detta sällskapet.

Minus

O-aerodynamiska ­komponenter där det spelar stor roll för ­helheten, dålig bromsverkan bak.

Köp om…

Du vill ha en pigg aeroracer till ett trevligt pris, och du kanske redan har ett par snabba högprofilshjul stående från din gamla cykel.