Svenska Cycling Plus möter: Tobias Ludvigsson Text: Calle Olsson

MTB 16 Mar

Tobias Ludvigsson är regerande svensk tempomästare, och han har under de senaste åren skördat framgångar i både Giro d’Italia och Vuelta a España. Under säsongen 2018 hoppas den svenska stjärnan dels att få köra Tour de France, dels att vinna professionella segrar. Just nu rehabiliterar han sig efter att ha opererat benet, och i början av rehabiliteringen fick vi ett snack med den svenske WorldTour-åkaren.

 

8
Segern vid tempo-SM i somras smakade riktigt fint för Tobias Ludvigsson. Foto: Niklas Wallner

När Tobias Ludvigsson ligger framåtböjd i ­fartställning på tempocykeln, spänner bålen och pressar ner all kraft han kan uppbåda genom pedalerna klarar han av att hålla en genomsnittlig hastighet på ungefär 50 kilometer i timmen över de fyra, fem mil som ett tempolopp mäter. Detta faktum gör honom till en av de bästa tempocyklisterna i världen, vilket han har bevisat vid upprepade tillfällen. Förra året blev han till exempel trea på en tempoetapp i Spanien runt, och fyra på den inledande prologen av Giro d’Italia. Så sent som i september i år var han ­återigen framme och nosade på en pallplats när han blev sexa på den sextonde etappen av Spanien runt. ”Då hade vi 15 etapper i ­benen, och alla var riktigt trötta. Jag var naturligtvis också sliten, men jag brukar vara ganska tålig och kör ofta bättre på de ­avslutande etapperna än på de inledande”, säger Tobias, och fortsätter: ”Jag startade ganska tidigt, och fick stå och vänta länge innan de bästa kom. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle kunna vinna etappen.”

Men någon seger blev det inte. Tobias slutade minuten bakom segraren, och tio sekunder från en pallplats.

 

3
Under VM-tempot i Norge var inte benen i sitt allra bästa slag, men kanske var nya mästar-cykeln lite plåster på såren. Foto: Niklas Wallner

Efterlängtat SM-guld
På SM, som avgjordes tre månader innan Vueltan, fanns det dock inget som kunde hindra honom från att stiga högst upp på pallen. ”Normalt brukar tempo-SM avgöras på en bana som går 25 kilo­meter bortåt, och så samma väg hem igen. Men i år var det annorlunda. Vi körde två varv på en bana i böljande terräng, och det passade mig ­perfekt”, säger han. Segern innebar att den 26-årige cyklisten nu ­tagit sitt första SM-guld som senior, och att han kan njuta av cykel­turer iklädd den blå-gula mästartröjan. ”Jag har ­strävat länge efter att vinna ett tempo-SM, så det kändes jätteskönt att få göra det”, säger han. ”Nu siktar jag på att försvara guldet nästa år”.

 

”Jag startade ganska tidigt, och fick stå och vänta länge innan de bästa kom. ett tag trodde jag nästan att jag skulle vinna etappen.”

 

Började cykla MTB
Med facit i hand står det tämligen klart att det är på landsvägen som Tobias hör hemma. Men precis som för många andra svenska landsvägsstjärnor var det till att börja med mtb som lockade mest. ”När jag var i tioårsåldern var det en kompis som ville att jag skulle följa med på en mountainbiketräning. Mina föräldrar skaffade en mtb så att jag kunde följa med, och jag fastnade direkt. Sedan dess har jag cyklat nästan varje dag”, säger han. Tobias pappa försökte smyga in honom på landsvägsspåret redan i de tidiga tonåren, men det var inget som Tobias gillade. Han fortsatte i skogen, och han gjorde det bra. År 2008, som 17-åring, tog han tre SM-guld: tempo, cross country och stafett. Året efter cyklade han tillsammans med Emil Lindgren, Alexandra Engen och Matthias Wengelin snabbare än något annat lag vid stafett-EM, och belönades med guld­medaljen.

Tog plats i Team Cykelcity
2009 körde han mtb-VM i den australiensiska huvudstaden Canberra. Det blev det sista stora mäster­skapet i mtb för hans del. för vid det laget hade Johan Ottosson och Anders Picco i det svenska proffslaget Team Cykelcity fått upp ögonen för Tobias. Duon erbjöd honom en plats i laget, och det upplägg de presen­terade för Tobias var så fint att han inte kunde tacka nej. Helt plötsligt hade den inbitne mountainbike­åkaren blivit landsvägscyklist.

”Jag har mina föräldrar att tacka för mycket, de har alltid ställt upp för mig i min cykelsatsning. Men jag hade aldrig varit den cyklist jag är i dag om det inte hade varit för Cykelcity. De investerade både tid och pengar i mig, och de såg till att jag hade ett riktigt bra tävlingsschema som gjorde att jag hela tiden utvecklades”, säger han. Att helt bryta med mtb-sporten lyckades han dock inte med. ”Jag tyckte mtb var så kul så jag cyklade lite i smyg vid sidan av landsvägssatsningen”, säger han.

9
Inför ett VM-tempo gäller det att vara ordentligt uppvärmd. Foto: Niklas Wallner

Undvek mitten av klungan
Han visade direkt att han också var en ­landsvägens man, även om det fanns ­utrymme för förbättringar. ”Jag körde alltid på råstyrka, och det funkade bra. Men jag hade lite problem med ­klungkörningen, och jag gillade absolut inte att ligga mitt i en grupp av cyklister. Det gör jag förresten inte nu heller, och jag placerar mig nästan alltid i utkanten av klungan. Där har jag lite att jobba med”, säger han.

År 2011, hans andra säsong som landsvägscyklist, fick en ­flygande start när han vann prologen av etapploppet Tour de ­Normandie. Tillsammans med andra fina resultat på vårkanten ledde det till ett provkontrakt med Skil-Shimano, följt av ett ­proffskontrakt med Argos-Shimano inför 2012.

I behov av en nytändning
Tobias stortrivdes med tillvaron, och fick bland annat vara med om fem Giro d’Italia och ett Vuelta a España innan han valde att lämna det tyska laget efter säsongen 2016. Flyttlasset gick söderut, till franska FDJ (I år Groupama-FDJ). ”Jag fick ett riktigt bra erbjudande som jag kände att jag var tvungen att tacka ja till. Dessutom hade jag varit i samma lag i fem år, och jag ville testa något nytt. Jag behövde en ­nytändning”, säger han. Tobias blev direkt en uppskattad hjälpryttare i FDJ, och det dröjde inte länge förrän han placerades i närheten av den franska storstjärnan Thibaut Pinot. ”Det är hedrande att få chansen att köra med Pinot, och hittills har det fungerat jättebra. Han är tydlig med hur han vill ha det och vad han önskar av oss andra”, säger Tobias.

Sett till de resultat Tobias gjort under karriären är det mot ­klockan som han har lyckats bäst, men han är en duktig ­allroundcyklist som även klarar av de längre etapperna med den äran. ”När man cyklar tempo måste man lägga stor kraft i ­pedalerna, och den förmågan har jag nytta av även under längre lopp. Så om jag har en bra dag kan jag gå med de cyklister som väger 20 kilo mindre än vad jag gör även då det går starkt uppför”, säger han. Och i rollen som ­hjälpryttare har han stor nytta av alla sina 194 centimeter. ”Tack vare att jag är så lång så syns jag bra i klungan, och jag tar också mycket vind för den som ligger bakom mig”, säger han.

Pluggar franska
När han ser tillbaka på det första året i FDJ tycker han att han har fått cyklingen att stämma och att han har kommit bra in i laget. När det gäller språket finns det dock fortfarande lite att jobba med. ”Det är ju mest franska cyklister i laget, och all kommunika­tion sker på franska. Jag har fortfarande en del att lära mig men jag försöker snappa upp så mycket jag kan, och så pluggar jag lite franska vid sidan om cyklandet”, säger Tobias.

Väljer SVERIGE framför SPANIEN
Trots att Tobias tävlar för ett franskt lag har han valt att ha ­Sverige och Huskvarna som bas. ”Tidigare bodde jag i spanska Girona, men jag trivdes inte riktigt med att bo på ett sådant ställe. Girona är något av ett ­cykelmecka, och det blev helt enkelt för mycket cykel för min del. Här hemma har jag familj och vänner, och det gör det ­lättare att tänka på något annat än cykel mellan ­träningspassen”, säger han. Men det är inte bara mellan träningspassen som ­Huskvarna vid Vätterns södra strand passar Tobias bra. ­Omgivningarna lämpar sig, om man får tro honom, mycket bra för professionell cykelträning. ”Det enda som jag möjligen skulle kunna önska mig är lite längre backar, men i övrigt tycker jag det är riktigt bra omgivningar att träna i”, säger han.

Och tur är väl det eftersom han tillbringar en hel del tid i sadeln. ”Träningsmängden varierar beroende på hur tävlings­programmet ser ut, men när jag tränar eller tävlar som mest brukar det bli ­ungefär 40 timmar i veckan”, säger han, och fortsätter: ”Ska du lyckas som cyklist måste du ha lite talang för sporten, men det krävs också oerhört mycket träning. Du måste helt enkelt cykla mycket för att bli bra.”

Distanspass på åtta timmar
Den stora träningsmängden kräver en tålig kropp som fått vänja sig vid hård träning, men det kräver också ett stabilt psyke. ”Jag tror att man måste vara mentalt stark för att orka med det här livet. Oavsett om det regnar eller snöar måste du ge dig ut för att samla ihop dina timmar”, konstaterar Tobias.

Under en tung träningsperiod brukar Tobias vakna klockan 8 på morgonen efter att ha sovit åtta, ibland tio, timmar. Därefter äter han frukost innan han ger sig iväg. Står det långpass på programmet har han mellan sex och åtta timmars cykling att se fram emot. ”Att bara köra ett sånt pass blir lätt långtråkigt, så jag lägger nästan alltid in någon form av intervaller för att det ska hända något”, ­säger han, och berättar att det då kan handla både om korta och långa inter­valler: ”Det kan vara allt mellan 30 sekunder till 20 minuter”.

Jobbigt och effektivt    
När han får bestämma själv kryddar han gärna distanspassen med den kortare varianten. ”Jag gillar att köra 30 sekunders ­hårdkörning och så vila i 20 sekunder. Det är så fruktansvärt ­jobbigt, men väldigt effektivt”, säger han. För att fullända ett sådant, eller andra, distanspass stannar han gärna till på ­kafferosteriet vid foten av Vista kulle, med utsikt över Vättern. ”När jag har cyklat långt brukar jag svänga förbi rosteriet för att ta en kopp kaffe. Det hör liksom till”, säger han. Ett annat ofta återkommande stopp är toppen av Tomtabacken, Smålands och Götalands högsta punkt. ”På sju, åtta timmar hinner man ju cykla ganska långt så det finns många fina platser att besöka. Runt Tomtabacken finns det många bra ­cykelvägar, och det gäller också för trakten kring Gränna”, säger han.

Men det är inte alltid det står härliga långpass i det småländska landskapet på schemat. Då och då ska till exempel formen testas, och i dessa fall har Tobias inga problem att hålla sig för skratt. ”Jag brukar köra ett maxtest i slutet av december, och ett i slutet av januari. Då cyklar jag i 1,5 timme till en backe, sedan kör jag full gas i backen under tjugo minuter innan jag avslutar med två timmar cykling hem igen”, säger han, och fortsätter: ”De passen är oerhört tuffa, och utmanar både fysiken och psyket. Det är nog det värsta träningspass jag vet”.

Nyckeln till framgång
Utöver cykelträningen spenderar Tobias mycket tid i gymmet för att bygga upp den styrka i överkroppen som du måste ha som cyklist. ”Jag kör en hel del core- och bålstyrka för att kunna sitta rätt i sadeln, det är viktigt inte minst på tempocykeln”, säger han. Även löpning, skidåkning och hockey finns bland de aktiviteter som Tobias gärna ägnar sig åt för att bygga upp sin kondition och styrka. Men det räcker inte med att bara vara vältränad för att lyckas, menar Tobias. Det finns en annan ingrediens i receptet på ­framgång som är minst lika viktig. ”Man får aldrig glömma att ha kul på cykeln, det är nyckeln till framgång. Se till exempel på Peter Sagan, han lattjar alltid och det syns verkligen att han trivs och har roligt när han cyklar. Han är en förebild”, säger Tobias.

Tempo är det roligaste – och det jobbigaste
Som tidigare nämnts är Tobias en allsidig ­cyklist, som varken räds tuffa bergsetapper eller rafflande endagslopp. Men det är de intensiva tempoloppen han gillar allra bäst. ”Jag älskar farten. När de snabba hjulen sitter på cykeln och när jag är i superform får jag en riktig adrenalinkick av att kunna pressa kroppen till det yttersta”, säger han. Men han gör det med något av skräckblandad ­förtjusning, för det är ingen dans på rosor att genomföra ett tempolopp.

”Om jag är i bra form brukar jag alltid vara nervös inför ett tempolopp, för jag vet att det kommer att bli oerhört jobbigt. Att cykla tempo är nog det jobbigaste jag kan tänka mig. Det gäller att hela tiden trycka på, men samtidigt se till så att krafterna ­disponeras på rätt sätt”, säger han.

Håller sig undan Vätternrundan
Tobias har hittills under karriären varit med i några av världens största cykellopp, men ännu inte kört vare sig Tour de France eller Vätternrundan. När det gäller Vätternrundan hoppas han att antalet starter ska förbli noll. ”Jag har ingen ambition att köra Vätternrundan, och jag försöker hålla mig undan från det”, säger han. När det gäller Tour de France är det annorlunda. Det är en tävling han absolut vill köra, och i år var det nära. ”Men jag drog på mig ett skavsår under Girot, som förvandlades till ett öppet sår. Efter Girot kunde jag inte ens få på mig en sko så jag hade ingen möjlighet att förbereda mig på ett bra sätt inför Touren, så jag kom inte med i laget.”

I år hoppas han dock på att få starta, och förhoppningsvis köra framgångsrikt. För att ge sig själv en ärlig chans att lyckas med den föresatsen genomgick Tobias en operation i början av ­november.

”Under de senaste åren har jag haft problem med att min fot domnar när jag cyklar på grund av en för trång artär i benet. Det känns ungefär som om jag suttit på foten så att den somnat. ­Under Spanien runt fick jag ta loss foten från pedalen för att skaka liv i den”, säger han.
Efter operationen tvingades han till en träningsfri månad, följd av en månad med alternativ träning i form av till exempel ­vattenlöpning. ”Det känns skönt att ha ordnat till detta, och om jag nu blir bra i benet är det värt ett par månaders vila och rehabträning”, säger han.

Fler segrar hägrar
Om inte alltför lång tid är det tänkt att det ska bli tävlingscomeback. ”Benet har stört mig under flera år, och om jag bara får ordning på det så tror jag ­absolut att jag kommer att kunna ta ytterligare ett steg i ­utvecklingen, och vinna fler tävlingar”, berättar han, och fortsätter:

”Det skulle vara väldigt roligt om jag kunde vinna en WorldTour-seger under 2018”. Längre fram i tiden än så vill han helst inte titta. ”Jag tar det år för år, men som det känns nu så brinner jag verkligen för cyklingen och jag kan inte tänka mig en bättre tillvaro”, säger han.

 

Fakta: Tobias Ludvigsson

Född: 22 februari 1991.
Bor: I en lägenhet i Huskvarna.
Yrke: Professionell cyklist.
Team: Groupama-FDJ
Tidigare team: Team Giant-Alpecin, Team Giant-Shimano, Team Argos-­Shimano, Skil-Shimano, Team Cykelcity.
Meriter: Guld på tempo-SM, Två gånger silver på tempo-SM, brons på ­tempo-SM, 3:a och 6:a på etapper i ­Vuelta a España, 4:a på en etapp i Giro d’Italia, 1:a på Etoile de Bessèges.
Tjusningen med cykel: ”Jag älskar farten, och att kunna pressa kroppen till det yttersta.”
Bästa träningen: Distanspass med inslag av intervaller, och ett stopp på kafferosteriet.
Värsta träningen: Formtestnings­träning med 20 minuter max i backe.
Antalet resdagar per år: 200 stycken.
Övriga intressen: Läsa böcker, se på tv-serier och titta på hockey.

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.