När olyckan slår till

Intervjuer 24 Jun

En del vurpor och krascher går nästan som i slow motion, andra slår till med sådan hastighet och kraft att man knappt märker att man förlorat kontrollen innan smärtan kommer likt ett urspårat godståg. Överlag är cykling en väldigt säker sysselsättning men ibland har man maximalt oflyt. Morgan Björkdahls berättelse handlar om en oturlig olycka under långloppet Engelbrektsturen och hans väg tillbaka upp i sadeln.

 

JAN_0412_JesperAnderssonPhotography
Uppskattat besök eller en hög dos av morfin… oavsett en efter omständigheterna glad Morgan.

 

Klockan ringer, ­husvagnens rullgardiner går upp och snart också dörren. Ut kommer Morgan som känner på vädret och ­temperaturen. ­Hus­vagnen står i Norberg och på dagens agenda står långloppscupen och Engelbrekt­sturen.

Det är den 24:e juli och det kommer att bli en varm dag. Snart är det dags att ta plats i startfållan och så småningom rullar ett långt band av cyklister ut med masterstart längs Norbergs gator. Tävlingen går inledningsvis på en ­gammal banvall, hastigheten och tempot är högt redan från start.

 

Förstaförband

 

Efter ca 50 kilometer är det dags för dagens andra ­langning, det är varmt och det börjar sina i Morgans flaskor. Amanda, Morgans dotter, står ivrigt beredd med flaskan i högsta hugg, hon vet att pappa är törstig vid det här laget. ”Nu kommer pappa!”, ropar hon till mamma som dessutom är Morgans fru.

I ett led av ­cyklister svänger han ut, med vetskapen om hur mycket han verkligen behöver flaskan i värmen gör han misstaget att släppa styret med båda händerna för att försäkra sig om att kunna greppa flaskan. Under en bråkdel av en sekund precis i det skedet han greppar flaskan slår framhjulet i någon ojämnhet, det börjar wobbla och ställer sig på tvären.

 

IMG_0839_JesperAnderssonPhotography
Äntligen tillbaka på cykeln!

 

Innan Morgan hunnit inse vad som faktiskt har hänt står han lutad över cykeln med en smärta han aldrig upplevt tidigare i sitt liv. Där står han lutad över cykeln, under fallet har styret redan slagit i marken ett par gånger och pluggen i ändan på styret har åkt ut en bit vilket skapat något som påminner om en rullkniv. Morgan reser sig och då åker styret som lyckats gå in ca 14 centimeter i benet ut och blodet sprutar pulserande ur benet. Han lägger sig och direkt kommer folk springande, Morgan är vid medvetande och efter omständigheterna lugn.

”Kroppspulsådern!”, ropar han, ”Jag behöver ett ­spännband.” Det blir en kamp för livet, ambulansen är på väg men det dröjer. Under tiden han ligger där tar han sin frus hand och säger, ”Hej då, det här går inte”. Efter knappt 50 minuter sätter ambulansen högsta fart först mot Avesta men blir omdirigerad till Västerås där ett traumateam på 16 personer tar emot Morgan och hans far som hela tiden varit med och kämpat för sin sons liv.

 

DSC_0027_JesperAnderssonPhotography
Morgan hade en extrem tur och har återhämtat sig snabbt från sitt plötsliga handikapp.

 

När jag besöker Morgan på ­Danderyds sjukhus har det gått tre dagar sedan kraschen. Han äter fort­farande en hel del smärtstillande och är något groggy. Smärtan är fortfarande påtaglig men han är pigg och glad, glad över att ha överlevt och dessutom med benet i behåll. Två saker som inte alls var självklara bara några dagar tidigare.

Här började kampen tillbaka till cykelsadeln. Styret hade gått in ca 14 centimeter i lårmuskeln som därmed fått ta ­ordentligt med stryk. Simpla saker som att enbart lyfta benet fungerade inte. En lång rehabilitering väntade, men man ­kommer långt på envishet och mål att kämpa mot. Redan efter tre dagar kunde han med hjälp av en gåstol gå, eller snarare hasa sig fram, runt 15 meter, dyngsur av svett, helt slut och med en otrolig smärta… men fortfarande ett stort framsteg. Att lyfta benet liggandes i sjukhussängen tog dock en hel vecka!

Drygt 1,5 vecka senare blev han förflyttad till ett ­rehabiliteringscenter där det var träning två gånger per dag. ­Styrketräning med många övningar som i vanliga fall skulle framstå som direkt fåniga var nu i det närmaste omöjliga. ”Jag hade ett mål där vid centret och det var att kunna gå själv med kryckor”. Små steg, ett i taget och efter en vecka kunde han lägga på ett helt kilo på bensparken. Fokus låg mestadels på styrke­träning även om tankarna ofta gick till att få börja cykla igen.

En månad efter skadan kom han upp på cykeln och klarade av att cykla ett varv runt huset plus ytterligare 500 meter. Ett enormt framsteg, en milstolpe på resan tillbaka mot startlinjen och en fantastisk nyhet för anhöriga och vänner!

 

JAN_4573_JesperAnderssonPhotography_1
Resan tillbaka är påbörjad, vintern har bjudit på en hel del cykelpass!

 

I slutet av september, drygt två månader efter olyckan cyklar vi tillsammans för första gången igen. Den glädjen jag känner över att få se Morgan cykla igen är obeskrivlig och tårar av glädje rinner längs kinderna! En person som mer känns som en bror snarare än en vän.

Resan från det här stadiet till att stå i startfållan med en nummerlapp på styret är lång men Morgan har kommit en bra bit på vägen. Läkarna gav honom beskedet att ”efter nyår får du träna så mycket du orkar”, något som kan vara lite dumt att säga till envisa personer som sysslar med konditions­idrott och uppenbarligen har någon typ av kärlek till att pressa sig långt över smärtgränsen. I skrivande stund är det lite oklart med skicket på lårmuskeln som har lite svårt att kommunicera med nerverna. Förhoppningsvis är nerverna som aktiverar lårmuskeln bara tillklämda och inte avslitna, något som varit svårt att se på röntgen på grund av ärrbildningen runt skadan.

 

Träna

 

Det absolut värsta med skadan har inte varit den fysiska smärtan i benet utan den i huvudet. Känslan av att man vill så mycket, viljan att träna som innan skadan men att inte kunna. Men skam den som ger sig, säsongen är på gång och jag som skriver det här känner Morgan så pass bra att jag kan ta gift på att vi får se honom i en långloppscupsfålla någonstans i vårt avlånga land under säsongen som står för dörren!

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.