INTERVJU: Lisa Nordén Text: Carl OLSSON

Intervjuer 20 Jan

Lisa Nordén är inte bara en av världens absolut främsta triathleter. Hon är också en duktig cyklist, och i somras trampade hon hem SM-guldet i tempo. Nu njuter hon i fulla drag av att ha mästartröjan i sin ägo, och nästa sommar hoppas hon kunna försvara den.

 

a
Lisa Nordén är en av världens bästa triathleter. Sedan i somras kan hon dessutom titulera sig Sveriges bästa tempocyklist. Foto: Johanna Lundberg

När Lisa Nordén drog på sig den blågula tävlingsdräkten inför starten i triathlon vid London-OS år 2012 var hon lite osäker på sin egen förmåga. Inför tävlingen hade hon inte uppnått de resultat hon hoppats på, men hon kände ändå en viss förtröstan tack vare framgångar lite tidigare i karriären. ”Jag var verkligen inte någon favorit i loppet. Men eftersom jag hade presterat på en hög nivå tidigare år så visste jag att jag kunde köra bra om allt stämmer”, säger hon.

Hög stämning i publiken
När startskottet ljöd kom hon ner i vattnet på ett bra sätt, ­simmade förbi rundningsbojen utan missöden och växlade en stund senare, efter 1 500 meter i vattnet, över till cykelmomentet. Hon trampade raskt upp i tätklungan, och när det blev dags att parkera cykeln efter 40 kilometer var hon i ledningen. När hon gav sig ut på den avslutande löpningen tjoade publiken så att det stod härliga till. ”Det var ett väldigt liv, jag har nog aldrig varit med om något liknande”, säger hon.

Vid det här laget kände hon att hon hade kontroll på loppet, och kunde fokusera på att hitta rytmen i löpningen. ”När jag springer har jag en checklista i huvudet där jag hela tiden går igenom punkter som att slappna av i armarna och att hålla rätt frekvens i steget. Det hjälper mig att springa på ett avslappnat och ­energisparande sätt”, säger hon.

Kylig in på upploppet
In mot avslutningen av loppet hade hon sällskap av schweiziskan Nicola Spirig, vilket var ett scenario som hennes tränare hade förberett henne på. ”Vi hade kört 200-meters­intervaller inför tävlingen för att hitta den fart som skulle krävas för att vinna en spurt mot Nicola.

 

”Det var först senare jag började förstå hur nära guldet jag varit.”

 

Sen hade vi också slipat på den taktik som vi trodde skulle ge mig störst chans att vinna mot henne”, säger Lisa. Taktiken som bestämts på förhand var att Lisa skulle ligga i rygg på Nicola så länge som möjligt för att sedan svara när denne drog upp spurten. Lisa hade stränga order från coachen att inte förivra sig genom att initiera spurten på egen hand.

Nästintill obefintlig segermarginal
Taktiken följdes och när de båda kombattanterna korsade ­mållinjen såg det ut som om de gjorde det samtidigt. Men efter en titt på målkameran konstaterade domarna att Nicola hade vunnit med nio tusendelars marginal. ”Direkt efter målgång var jag ­över­lycklig över att ha tagit en medalj, en OS-medalj liksom. Det är det största man kan göra, både inom triathlon och inom sportvärlden ­generellt. Dagarna efter loppet, när jag gick runt i London och ­träffade familj och sponsorer, gick jag på ett extremt glädjerus”, säger hon, och fortsätter: ”Det var först någon vecka senare, när jag fått se bilder från målgången av loppet och när folk konstant ­pratade om ­segermarginalen, som jag började förstå hur nära guldet jag hade varit.”

 

Lisa Nordén

Född: 24 november 1984.
Familj: Sambon Calle Friberg.
Bor: Stockholm.
Meriter: Triathlon: 1 OS-silver, 2 VM-guld, 1 VM-silver, 1 VM-brons, 2 EM-brons, 1 U23 VM-guld, 9 SM-guld.
Cykel: 1 SM-guld i tempo, 1 SM-silver i tempo, 1 SM-guld i lagtempo.
Personligt rekord på 10 kilometer löpning: 33:28. Det personliga rekordet sattes på en triathlontävling i Japan.
Fika på fikaturen: Helst en kanelbulle eller en bit äppelkaka om det finns på menyn.
Bästa träningen: Ett riktigt tufft ­intervallpass (löpning) eller en tur på cykeln i bergen.
Värsta träningen: Testserier i poolen. 10×200 meter eller 3 000 meter på tid.

b-alt-1
Foto: Jesper Andersson

 

”Hur kan man skilja nio tusendelar åt?”
I dag, fem år efter loppet, tillstår hon att hon kan känna en viss ­besvikelse över hur tävlingsdomarna kom att avgöra guldstriden. ”Jag tycker nog att det fanns vissa tveksamheter i bedömningen. Till exempel var det bara en av de två målkamerorna som ­fungerade, och när målfotot granskades användes inte den punkt på kroppen som regelboken säger att man ska mäta på”, säger hon. Svenska olympiska kommittén, SOK, ­bestämde sig för att ­överklaga domslutet. ”Stefan ­Lindeberg, SOK:s dåvarande ­ordförande, sökte upp mig och berättade att de hade överklagat till idrottens ­skiljedomstol, CAS, och att det pågick en process”, säger hon. Den svenska överklagan lämnades dock utan gehör, och det ursprungliga resultatet stod sig.

En annan orsak till hennes besvikelse är att domarkåren valde att inte dela ut dubbla guld. ”När hundrametersfinalen i friidrott ska avgöras delas guldet om det skiljer mindre än en hundradel, och det gäller även för simningens kortaste distanser. Jag kan tycka att detsamma borde gälla i triathlon. Spurten var ju så jämn, hur kan man ens skilja nio tusendelar åt?”, frågar hon sig, och fortsätter: ”Lopp i triathlon, med tävlingstider kring två timmar, brukar avgöras med lite större marginal än hundra- och tusendelar. Men bara för att sporten historiskt sett inte har behövt ta ställning till så små marginaler tycker jag inte att det var ett riktigt beslut att stå fast vid att det aldrig kan finnas två ­medaljörer som får samma valör.”

 

JAN_7199_JesperAnderssonPhotography
Som triathlet är Lisa van vid att träna mycket, och det är inte ovanligt med en träningsmängd på 25-30 timmar i veckan. Foto: Jesper Andersson

2012 – ett framgångsrikt år
Men trots den knappa spurt­förlusten vid de olympiska spelen blev 2012 ett fantastiskt år för Lisa. Hon blev världsmästare, tog SM-guld, belönades med bragdguldet, erhöll Jerringpriset, mottog Skånebragden för tredje gången i ordningen och tog storslam på idrottsgalan med pris för årets kvinnliga idrottare samt för årets prestation. ”Då var jag där jag ville vara. Jag var bland de absolut bästa i världen, och jag såg verkligen fram emot att bli ännu bättre”, säger hon.

Dessvärre satte livet krokben för ­hennes planer, och istället för att försvara sin plats på tronen hamnade hon i ett skade­elände som än i dag hämmar henne. ”Mina skadeproblem började 2013, men då trodde jag att det var något kortvarigt och övergående”, säger hon.

Varefter tiden gick kunde hon konstatera att så inte var fallet. Med jämna mellanrum har den ena skadan följts av både den andra och den tredje, utan att någon har förstått varför – förrän nu. ”I höstas var jag i Tyskland och röntgade ­ryggen. Då såg de att disken mellan kotorna L4 och L5 är så kompri­merad att den nästan är borta. Det har lett till en ökad belastning på vissa delar av kroppen med skador som följd”, konstaterar hon.

Ett tråkigt besked naturligtvis, men kanske kan den nya ­kunskapen om skadeläget bidra till att hon snart är tillbaka på tävlings­banorna i gammal god stil. Det är i alla fall vad hon hoppas när hon, efter att ha tvingats avsluta tävlings­säsongen 2017 i förtid, kämpar med ­rehabträning, strålning och sjukgymnastik.

 

b-alt-2
Genom årens lopp har Lisa vunnit många mästerskapsmedaljer. Bland dessa lyser ett OS-silver och två VM-guld extra klart. Foto: Jesper Andersson

Hoppas bli skadefri
”Jag är en positiv person, och jag vill tro att jag snart ska bli skadefri. Jag har ju lagt ner så stor ansträngning och så mycket tid på att komma tillbaka, så om jag skulle tvingas ge upp nu känns det som om jag slitit i ­onödan”, säger hon, innan hon tillägger: ”Men varje gång jag drabbas av en ny ­motgång blir det svårare att komma tillbaka igen. Så visst finns det en gräns där jag känner att jag inte orkar hålla på att kämpa längre”.

Det som just nu håller henne borta från ­triathlontävlingarna är en krånglande ­hälsena och en inflammerad slemsäck. Skadorna gör sig påminda genom att sända ut smärtvågor i kroppen när hon springer. När det gäller simningen och cyklingen är belastningen på de skadade delarna av kroppen mindre, eller till och med obefintlig. Så istället för att halta i mål på triathlontävlingar har Lisa under den senaste tiden kört en del cykel, och då passat på att utmana cykeleliten på deras planhalva. ”Det är alltid roligt att få mäta sig med de bästa, oavsett om det handlar om triathlon eller cykel”, säger hon. Frågan är om hennes cykelkonkurrenter tycker att det är lika roligt med tanke på att många av dem halkar ner ett steg i resultatlistan till följd av Lisas deltagande.

 

Fakta: Triathlon

Triathlon är en uthållighetsidrott där momenten simning, cykling och löpning utförs i en följd. Först i mål efter det avslutande momentet vinner. I triathlon tävlas det på en mängd olika distanser. Några av dessa är sprint, olympisk distans, halv ironman och ironman.

Disciplin                Simning (meter)    Cykling (kilometer)    Löpning (kilometer)
Sprint                     750                               20                                      5
Olympisk               1 500                           40                                     10
Halv ironman      1 930                           90                                     21
Ironman                3 860                          180                                   42

 

Tuffa träningspass för att hitta tempoformen
En av de tävlingar som Lisa körde under den gångna säsongen var tempo-SM. För att maximera sina möjligheter till framgång hade hon förberett sig på ett ambitiöst sett. ”Jag körde några tunga pass för att hitta tempoformen. Ett av passen jag körde några gånger var fyra timmar långt. De första två timmarna cyklade jag som vanligt, sen körde jag 2×15 minuter på tröskel följt av 4×3 minuter över tröskel innan jag avslutade intervallblocket med 2×10 minuter på tröskel men lite tuffare än de inledande 15-­minutersintervallerna. Sen rullade jag av i en timme”, säger hon. Ett annat pass hon förberedde sig med var 8×8-minutersintervaller med 2 minuters vila mellan intervallerna. ”Min tränare är norsk, och precis som många andra norrmän är han inte särskilt förtjust i vila. Så han brukar försöka hålla nere viloperioderna mellan de intervaller jag kör”, säger hon.

 

”Nu ska jag njuta av att kunna cykla i mästartröjan under våren. jag tror det kommer göra mig bra mycket snabbare.”

 

Stolt och glad
På dagen för tempoloppet, den 21 juni 2017, visade det sig att ­specialträningen gett resultat, och hon cyklade de 24,6 ­kilometrarna snabbast av alla. Den bedriften belönades med ett tempo-guld och en mästartröja i de svenska färgerna. ”SM är jätteviktigt för mig, och jag känner mig både stolt och glad över att jag lyckades vinna tempot. Nu ska jag njuta av att kunna cykla i mästartröjan under våren. Jag tror att det kommer att göra mig bra mycket snabbare”, säger hon med ett skratt, och tillägger: ”Sen ska jag naturligtvis försöka försvara den nästa sommar”.

Förutom medaljen och tröjan ­renderade hennes fina lopp även en biljett till ­cykel-EM i Danmark som avgjordes i början av ­augusti. Där fanns en förhoppning om att ge Europa­eliten en rejäl match om de ­främsta ­placeringarna. Men redan innan hon hunnit starta minskade hennes chanser till en framskjuten placering. ”Det var dåligt väder, och det var jättehalt på vägarna. När jag såg att Emilia Fahlin som startade ­innan mig gick i backen började jag bli nervös för hur halt det var, och jag valde att köra väldigt säkert. Jag har ju inte samma kontroll över cykeln som många cyklister har, och jag vågar inte lägga ner cykeln lika tufft i kurvorna”, säger hon.

Det resulterade i att hennes prestation inte alls blev vad hon hade hoppats på. Hon slutade på 17:e plats, cirka 20 sekunder från en placering bland de tio främsta. ”Jag var jättebesviken efter loppet. Jag trodde jag skulle prestera bättre än vad jag hade gjort på SM, men det gick inte”, säger hon.

 

Exempel på träningsvecka

Här följer en träningsvecka från vårlägret i Sierra Nevada, 2 200 meter över havet. Lisa sprang ingen kvalitetslöpning utan byggde upp löpningen med distans i kombination med rehabträning. Innan varje simpass körde hon 30 minuter träning på land. På fredagen var hon hos sjukgymnasten och på söndagen var det massage. Veckan slutade på 32 timmar träning.
Måndag: Simning 2 h/7 500 meter. Cykeldistans 4 h 30 min + 30 min löpning direkt efter cyklingen.
Tisdag: Simning 1 h 40 min/5 000 meter. Cykel 2 h 30 min (inkl. 10×8 min tröskel). 1 h gym/rehab.
Onsdag: Löpning 1 h. Simning 1 h 15 min/4 000 meter. Ledig eftermiddag.
Torsdag: Simning 2 h/6 500 meter. Löpning1 h 30 min. Cykel 1 h 30 min rull.
Fredag: Simning 1 h 45 min/6 000 meter. Cykel 3 h ink. 90 min LT (lower treshold). 1 h gym/rehab.
Lördag: Simning 1 h 45 min/5 600 meter. Cykel 3 h (ink 30 min + 15 min +3×6 min tröskel) + 30 min löpning direkt efter cyklingen.
Söndag: Hel vilodag.

 

Doppade tårna i Medelhavet
I dag är den 33-åriga Stockholmstjejen ett konditionsfenomen som älskar att pressa den egna kroppen, men i ungdomen var det häst­sport som gällde för hennes del. Visst hände det att hon tog cykeln för att följa med på mammans löprundor men mer än så var det inte.

Det var inte förrän i 15-årsåldern som hon upptäckte hur härligt det är med konditionsidrott. ”När min mamma skulle fylla 40 bestämde hon sig för att cykla till Italien för att doppa tårna i Medelhavet. Jag följde med trots att ingen av oss ens kunde laga en punka”, säger hon. Äventyret lyckades, och när de kom hem till Sverige fortsatte Lisa med konditionsidrott. ”Jag anmälde mig till en triathlontävling i grannbyn, och även om jag var sist upp ur vattnet på den inledande simningen gjorde jag en bra tävling”, säger hon.

Som 17-åring lärde hon sig frisim och året efter, 2002, ställde hon upp i junior-SM. ”Dressyr är ju en material- och ­bedömningssport, så jag tyckte det var kul med triathlon där alla har samma förutsättningar att lyckas och där den som är starkast vinner”, säger hon.

Lisa insåg snart att hon hade fallenhet för triathlon, och hon vann ofta de tävlingar hon ställde upp i. År 2003 tog hon sitt första SM-guld i seniorsammanhang, och 2007 slog hon igenom på den ­internationella scenen genom att vinna U23-VM. Sedan dess har hon skördat mängder av nationella och internationella ­mästerskapsmedaljer där OS-silvret och dubbla VM-guld sticker ut lite extra.

25 timmar träning i veckan
Vid en blick på hennes snabba utveckling som triathlet står det klart att hon är en talang utöver det vanliga. Men att det skulle vara den enda förklaringar till hennes framgångar är inte sant. Sanningen är den att hon kombinerat sin talang med hård träning under lång tid.

”Under en normal vecka brukar det bli ungefär 25 timmars träning. När det är träningsläger kan det bli bortåt 30 timmar i veckan, med sju timmars träning vissa dagar”, konstaterar hon.

Hennes kropp har naturligtvis vant sig vid tuff träning under lång tid, men den stora träningsmängden möjliggörs också av ­triathlonsportens lite speciella utformning. ”Det är en idrott där du kan träna väldigt mycket genom att planera dina pass på ett optimalt sätt. Kör du till exempel hårda löpintervaller på eftermiddagen kan du följa upp det med ett lugnare simpass morgonen efter”, säger hon.

 

d
Lisa är en duktig cyklist. I somras fick hon chansen att representera Sverige vid cykel-EM i Danmark. Foto: Niklas Wallner

Simulerar tävlingskänslan
Men det är inte bara för att optimera antalet träningstimmar som en planering behövs, det gäller också att göra träningen så effektiv som möjligt. ”Jag har provat att träna med en coach per gren, men det har inte riktigt ­funkat. Det går inte att se simningen, ­cyklingen och löpningen som separata moment utan det är snarare ett ­sammanhängande block”, säger hon, och ­förtydligar: ”Det handlar inte bara om att springa så fort som ­möjligt, utan om att springa så fort som möjligt med trötta ben efter att ha cyklat hårt i fyra mil”.

För att under träning uppnå den känsla hon har på tävling tränar hon gärna vad hon kallar brickpass. Det ­innebär att hon kör löpningen direkt efter cykeln, ibland flera repetitioner. ”På så sätt tvingas jag springa på ben som inte är helt fräscha”, berättar Lisa.

Tävlingar försämrar formen
När det väl är dags att tävla är det en ­påfrestande historia som sliter hårt på ­triathleternas kroppar. Det gäller därför att vara noggrann när tävlings­schemat ska spikas så att det inte blir för många ­starter på kort tid. ”Ta cyklingen till exempel. Det är en sport där det funkar att tävla sig i form. Det går inte i triathlon. Har jag kört en tävling måste jag vila i en halv vecka innan jag kan börja träna igen. Det gör att jag tappar i form när jag tävlar”, säger hon.

En annan skillnad mellan cykling och ­triathlon är att ­förutsättningarna för att kunna hänga med i klungan är relativt ­oförändrade från år till år inom cykelsporten medan det i ­triathlon kan se lite olika ut över tid. ”Beroende på vilka som är med så ­utvecklar sig tävlingarna på olika sätt. Vissa år är det många duktiga simmare med i startfältet vilket gör att det går fort i början. Ett annat år kanske det är fler duktiga löpare med, då går det fort i slutet. Så det gäller att du sneglar lite på dina konkurrenter när du lägger upp träningen”, säger hon.

 

”Triathlon är en idrott där du kan träna väldigt mycket genom att planera dina pass på ett
optimalt sätt.”

 

Utvecklas som simmare
I början av karriären var simningen Lisas svagaste moment. ”Jag lärde mig ju inte frisim förrän jag var 17 år så när jag började tävla internationellt gynnades jag av att en tävling saknade de bästa ­simmarna”, säger hon. Hon nämner OS i Peking som ett ­exempel där hon blev frånsimmad. ”Då hängde jag inte med tätgruppen från början, och på ­cyklingen fastnade jag i en klunga vars motivation att jaga i kapp de främsta var låg”, säger hon. Numera har hon dock ingenting emot om simningen går lite snabbare. ”Eftersom min löpform inte riktigt varit på topp de sista åren har jag gynnats av en snabbare simning, så att jag kommit loss med en lite mindre grupp inför cyklingen”, säger hon.

Den stadiga utvecklingen som simmerska stimulerar henne, och den sporrar henne att träna simning. Men trots det är hon inte överförtjust när det är dags att hoppa ner i poolen. ”Det är kul att simma eftersom jag fortsätter att bli bättre, både tekniskt och fysiskt. Men jag hade valt löpning och cykling varje dag i veckan om jag bara hade tränat för att må bra. Det beror mest på att det är mer socialt att löpa och cykla, och att man kommer ut i naturen istället för att behöva gå in i en simhall”, säger hon.

Gillar cykelcross
Löpningen har dock fått stå tillbaka på sistone. ”Eftersom jag haft så mycket skadeproblem under de senaste åren har jag inte kunnat träna lika mycket löpning som jag velat. Det är synd, för jag gillar verkligen att kämpa mig igenom ett intervallpass. Det är skönt och klassiskt härligt att vara fullständigt utpumpad när man tränat klart”, säger hon, och fortsätter: ”Men det är nästan lika härligt att köra ett långt cykelpass på bergsvägar”. När hon tröttnar på att nöta asfalt ger hon sig gärna ut i naturen. ”På somrarna kör jag en del mountainbike, och på vintrarna blir det ganska mycket cykelcross. Jag är egentligen ingen duktig tekniker så jag tycker det kan vara lite svårt att cykla obanat. Men när det gäller cykelcross brukar jag ändå kunna köra mig rejält trött. Särskilt om Calle
(Calle Friberg, Lisas sambo ­tillika en ­framgångsrik mtb-cyklist. reds. ­anmärkning) varit med och visat den rätta linjen, och gett lite tips om hur jag ska köra brukar det gå okej”, säger hon.

Siktar på de längre distanserna
När det nästa vår är dags att ställa undan ­cykelcrossen hoppas Lisa att hennes kropp ska vara hel och redo för triathlon igen. Om så är fallet har hon planer på att så smått överge de kortare triathlontävlingarna för att istället ge sig i kast med halv ironman och ironman. ”Jag skulle gärna vilja prova de längre distanserna”, säger hon. I den händelse hon gör verklighet av sina planer får hon förbereda sig på att i en följd genomföra 3 860 meter simning, 18 mil cykling och ett ­avslutande maraton vilket är den längd som en ironman mäter.

Förutom sin tävlingskarriär vill hon också kunna lägga tid på uppdraget som ledamot i det internationella triathlonförbundets aktiva kommitté. ”I de aktivas kommitté har vi ganska stor möjlighet att påverka den riktning som internationella ­triathlonförbundet ska ta. Det känns både spännande och viktigt att få vara med i den processen eftersom sporten fortfarande utvecklas mycket”, säger hon, och fortsätter: ”Jag vill dra nytta av mina erfarenheter som aktiv till glädje för nästa generations triathleter”.

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.