Flandern runt fyller 100

För Flamländaren är Vlaanderens Mooiste, Flanderns Bästa, en hyllning till deras passion för cyklingen och stoltheten för sin kultur. För alla oss andra är det utan tvekan ett av de största och bästa endagsloppen i tävlingskalendern. Flandern Runt avgörs på söndag för 100:e gången, och vi tittar tillbaka på två av de mest minnesvärda upplagorna…

1913

Det uppskattas att mer än 40 procent av Belgiens flamländska befolkning följer Flandern Runt längs vägarna eller sitter bänkade framför TVn. För lokalbefolkningen är de Ronde van Vlaanderen viktig, till och med större än vad Vasaloppet är i Sverige. Faktum är att vi inte tror att vi överdriver när vi påstår att loppet spelar en viktig roll i sammanhållningen för den flamländska kulturen och bevarandet av dialekten som annars förtrycks av den fransktalande eliten.

1912, när det flamländska språket fortfarande talades vida omkring, grundade tryckeriägaren August De Maeght och journalisterna Karel Van Wijnendaele och Leo Van Den Haute idrottstidningen Sportwereld. “Vi ville skapa en tidning för att nå ut till vårt flamländska folk på deras eget språk och höja deras självförtroende som flamländare”, förklarade Van Wijnendaele.

OFS_Paul_Deman_1913_01.jpg
Paul Deman vann den första upplagan av Flandern Runt.

Sportwerelds första utgåva kom den 13e september 1912, bara några veckor efter att Odile Defraye hade tagit den första belgiska segern i Tour de France. Stärkta av det, och med Paris–Roubaix som förebild, startade Van Den Haute och Van Wijnendaele en cykeltävling för att utöka upplagan för sin tidning och sätta Flandern på kartan.

Med en sträcka på 324 km passerade Flandern Runt genom samtliga större städer i regionen. Som start- och målplats valdes Gent, en stad som låg mitt i regionen men som dominerades av den fransktalande eliten. Den 25e maj 1913 startade 37 cyklister, samtliga belgare, från Gent med målet att ta sig igenom en bana som inte innehöll en enda av de backar som idag är klassiska i tävlingen.

Efter 12 timmars tävlande rullade sju cyklister in på velodromen i förorten Mariakerke. Två cyklister krockade med varandra, en föll ner i dammen som låg på innerplan och Paul Deman hade täten bland de som var kvar och han höll undan hela vägen in i mål. Till lättnad för arrangörerna älskade publiken vad de hade fått se, och loppet ökade snabbt i popularitet.

 

1969

Inför loppet 1969 hade Eddy Merckx vunnit Paris – Nice, men hemmaloppet Flandern Runt gäckade honom fortfarande. Inför loppet gick Merckx ut med att han hade problem med ett knä, vilket fick en av hans största rivaler, italienaren Felice Gimondi att yttra ”jag respekterar Merckx för hans kvaliteter som cyklist, men jag skiter fullständigt i vad han säger inför ett lopp.”

Merckx fick också extra tändvätska i form av en artikel i tidningen Het Niuwsblad inför loppet. De påstod att Merckx saknade de egenskaper som krävdes för att vinna ett så pass tufft lopp. ”Vi får väl se, så länge bara vädret är rätt”, kontrade belgaren.

Han ville att det skulle bli gråkallt, och hans önskan uppfylldes. Snön yrde runt i starka vindar. Belgarens lag Faema öppnade stenhård direkt från start. Vid en av de viktigaste stigningarna gick Merckx själv fram i täten och bara tio cyklister orkade följa honom när de närmade sig Muur van Geraardsbergen.

Merckx vägrade lyssna på sportdirektören.
Merckx vägrade lyssna på sportdirektören.

”Han körde som besatt”, skulle Barry Hoban senare sammanfatta vad som hände. Merckx fortsatte sedan i samma ursinniga tempo uppför Valkenburg och övriga cyklister fick släppa. Men det var fortfarande 70 km kvar till mål och vinden vägrade avta. Merckx sportdirektör, Lomme Driessens, körde upp vid sidan av honom och sa åt honom att slå av, men fick en svart blick och en minnesvärd kommentar tillbaka. ”Jag har redan hängt av dem och de kan inte komma ifatt mig utan att köra slut på sig själva”, ska Merckx ha sagt. ”Dessutom är inte vinden så farlig.”

Gimondi gick i mål fem minuter och 36 sekunder efter Merckx – den största segermarginalen sedan kriget.

 

Tyvärr får inga svenskar chansen att skriva in sig i historieböckerna i år, men vi får försöka glädja oss åt att några av våra grannar får chansen. Förra årets segrare, norrmannen Alexander Kristoff, står på startlinjen tillsammans med sin landsman Edvald Boasson Hagen som också har chans till en topplacering. Sven Erik Byström, Kristoffer Skjerping, Daniel Hoelgaard och Vegard Stake Längen är ytterligare fyra norrmän på startlistan.

Danmark saknar ett riktigt stjärnnamn men finns ändå representerade av Michael Mörköv, Lars Ytting Bak, Jacob Fuglsang, Matti Breschel, Christoffer Juul Jensen, Magnus Cort Nielsen och Sören Kragh Andersen.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.