Svenska Cycling Plus
Annons
Annons

Etapp 6, Linköping – Katrineholm via Norrköping

Vi åkte iväg från startplatsen vid Linköpings sjukhus. Under veckan passerar Ride of Hope 5 av de 6 sjukhus i landet som har en avdelning för cancersjuka barn. Efter en stund på stora vägen kom vi in på små mysiga vägar ut på landsbygden. Stämningen i gruppen var bra med bara glada positiva cyklister trots en lite regnskur som dränkte oss efter någon mil.

 

På väg in mot vätskedepån i Norrköping kom jag att tänka på sommaren 1988 då jag flyttade till Sverige. Trots en del cykelframgångar i familjen, VM rekord av morfar 1928 och en känd morbror så hade jag vuxit upp med fotboll som främsta, nej enda, intresse. Jag började cykla då jag flyttade till Västerås. Egentligen bara för husbehov men jag upptäckte att jag gillade att cykla. Efter några veckor i Sverige blev jag bjuden ner till Norrköping av en tjej jag kände.

 

Jag bestämde mig att cykla dit. Mitt första långpass. Jag gav mig iväg på den långa cykelturen i september 1988. Idag är inte en sådan distans avskräckande för mig men då var det ungefär att cykla runt jorden i mitt huvud. Jag planerade länge och tog med mig diverse extra verktyg och andra “ifall att” grejer. Resan gick bra och jag noterade flera bilar med cyklar på taket på vägen ner. De flesta tuttade och vinkade. Efter en liten fest hos tjejen i Norrköping vaknade vi tidigt på söndag morgon. Vi gick ut för att spela minigolf.

 

Då kom vi till en cykelbana som var fulla av cyklister. Vi fick vänta flera minutera för att ta oss över. Hon förklarade att det var cykelarrangemanget Glan Runt. “This is what we call a motionslopp in Swedish” sade hon. Jag blev imponerat över detta då jag aldrig hade sett så många cyklister. Vid denna tid var Glan Runt det näst största motionslopp i landet med 11 000 deltagare. (I år är loppet inställt efter några år med 100-200 deltagare.) 1988 tappade jag sedan kontakt med tjejen och livet tog en annan vända för mig med äktenskap, tre barn och så småningom skilsmässa.

 

Annons

Vi kan snabbspola min livshistoria till 2008. Då var jag ordförande i motionskommittén i Svenska Cykelförbundet där jag ingick i riksstyrelsen. Min uppgift var det totala övergripande ansvar över motionsloppen i landet. Jag stod i Motala och delade ut informationen om motionsloppen under Tjejvättern. Då kom den tjejen från 1988 förbi mig. Vi kände igen varandra och tog en fika. Kontrasten till 1988 var lite rolig. Från “this is what we call a motionslopp” till “övergripande ansvar för hela verksamheten”.

 

Mycket tankar i huvudet under dagens etapp. Det var faktiskt första gången jag cyklade till Norrköping sedan den där lördagen september 1988. Nog med det, efter Norrköping tog vi färjan med alla cyklar för att ha en kortare väg. Lite kul var det på vägfärjan då en frågade efter tax-free. Vi rullade in i Katrineholm och cyklade sedan ner till stan för att fika vid tågstationen. Där kände jag igen mig. September 1988 lunchade jag där under min cykelfärd ner mot Norrköping.

 

Imorgon ska vi upp mot Västerås. För 31 år sedan idag var jag på väg till Sverige – och Västerås – för första gången in mitt liv. Men det är en annan historia. Watch this space.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.