En mekaniker i världsklass Svenska Cycling Plus träffar Klas Johansson

Intervjuer 14 Maj
Text Carl Olsson

Klas Johansson är en mångsysslande cykelfantast som vigt sitt liv åt ­cykelsporten. Han kombinerar ett arbete som chefsmekaniker i ett proffslag med att träna en av Sveriges absolut främsta cyklister och hjälpa motionärer med deras sittställning på cykeln.

IMG_3721
Klas Johansson arbetar som chefsmekaniker i WorldTour-laget Team Dimension Data. Där servar han cyklar åt bland andra Edvald Boasson Hagen och Mark Cavendish.

 

Det hänger inte enbart på sittställningen om du ska bli en framgångsrik cyklist eller inte. Men genom att justera cykelns inställningar kan du både få ökad komfort och förbättrad arbetsekonomi.

Det menar Klas Johansson, som har ägnat större delen av sitt vuxna liv åt att skruva, justera och testa olika inställningar för att se vilken inverkan de har på en cyklists prestation.

Ny position på pedalen
Det var i slutet av 90-talet som Klas började intressera sig djupare för hur man kan optimera en cyklists position i sadeln. Då var han sambo och tränare åt Susanne Ljungskog, och tillsammans med Dieter Herbert sökte han tekniska lösningar och smarta inställningar för att ge henne fördelar i jakten på framgång. ”Dieter Herbert är en guru inom cykelsporten, och han kom att bli min mentor. Han och jag har ägnat oräkneliga timmar åt att diskutera olika idéer, som vi sedan har provat för att se om de fungerar”, säger Klas.

Den idé som fått mest uppmärksamhet är deras tankar om en förändrad placering av skon på pedalen. ”Det var Dieter som kom på att det nog vore bra att flytta bak klossen under skon så att pedalen hamnar mitt under den främre trampdynan istället för under stortåleden. Jag tyckte det lät klokt, och vi tog oss an det som ett gemensamt projekt”, säger han.

Jakten på den optimala rörelsen
De testade, testade och testade igen för att hitta den optimala placeringen. Men det var inte jakten på ökad kraft i tramptagen som drev dem. ”Det är en myt att en cyklist kan utveckla mer kraft om klossen sitter längre bak på skon. Det handlar istället om att hitta den optimala tramptekniken för att spara energi och uppnå en bättre arbetsekonomi. På så sätt orkar man hålla intensiteten uppe under en längre tid”, konstaterar Klas.

Om duons teorier stämmer är svårt att bevisa. Det som däremot går att belägga är att Susanne Ljungskog tog två VM-guld med klossen drygt 30 millimeter bakom det bakersta läget på en normal cykelsko. Ett annat faktum är att många av dagens proffscyklister har anammat deras tankar. ”Tobias Ludvigsson har flyttat klossen upp till 25 millimeter bakom det normala maxläget, medan Edvald Boasson Hagen nöjt sig med att flytta bak den 22 millimeter”, berättar Klas.

 

”hur skon är fäst i pedalen är avgörande för alla andra inställningar”

 

Rätt inställning av cykeln
Men allt handlar inte om skons, eller klossens, placering på pedalerna. Det finns många andra inställningar att skruva på för att en cyklist ska få en bättre position och en effektivare cykling. Det vet Klas, som via sin firma Probikefit i Surte utanför Göteborg hjälper cyklister att hitta den mest ­fördelaktiga sittställningen.

Han inleder varje bikefit med ett samtal. ”Jag lyssnar in vad cyklisten säger för att på så sätt få en uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel”, säger han. Därefter gör han en okulär besiktning av cyklisten.

”Jag bedömer de fysiologiska förutsättningar för att se vad som är möjligt att åtgärda med justerade inställningar, och vad som kräver andra åtgärder som till exempel hjälp av en kiropraktor, fotortoped eller dylikt”, säger han.

Därefter tar det faktiska skruvandet sin början. ”Jag börjar alltid med att titta på klossplaceringen. Hur skon är fäst i pedalen är avgörande för alla andra inställningar”, säger Klas.

Sedan går han vidare till vad han själv kallar cykelns hjärta. ”För att ge förutsättningarna för en optimal trampteknik ställer jag in sadeln så att den är på rätt höjd, på rätt avstånd bakom centrum av vevlagret och har den rätta lutningen, eller tilten som det också kallas”, säger han. Det tredje området på cykeln som han fokuserar på är den så kallade cockpiten. Där handlar det om att få rätt längd på styrstammen, rätt bredd på styret och att få reglagen i rätt position.

 

IMG_3791
Som aktiv cyklist vann Klas Johansson bland annat linje-SM och en etapp i Belgien runt.

Boasson Hagen är ett unikum
Men det är inte bara amatörer och glada motionärer som behöver justera inställningarna på sina cyklar. Det kan Klas, som chefs-mekaniker i det sydafrikanska WorldTour-laget Team Dimension Data, intyga.

”Vi justerar proffscyklisternas inställningar hela tiden. Vissa av våra cyklister kräver lite mer jobb av oss mekaniker, andra kräver lite mindre. Det är väl egentligen bara norrmannen Edvald Boasson Hagen som har hittat en position där vi inte behöver skruva speciellt mycket. Han är på det sättet något av ett unikum inom cykelsporten”, säger Klas.

När det gäller Edvalds lagkamrat Mark Cavendish från Storbritannien så är han av en annan natur. Han gör gärna vissa justeringar när han känner att cyklingen inte stämmer fullt ut. ”Ibland händer det att Mark kommer in till mig när jag precis har mätt in hans inställningar så att de stämmer på millimetern. Sen greppar han styret, sluter ögonen och pekar ut var han vill att jag fäster växelreglagen”, säger Klas. Huruvida den typen av justeringar gör någon stor skillnad är inte Klas övertygad om. ”Jag skulle tro att ungefär 80 procent av effekten är psykisk, och 20 procent är fysisk”, säger han.

En av världens bästa sysselsättningar
Men det är inte bara viljan att justera, eller att inte justera inställningarna som skiljer de båda stjärnorna i Team Dimension Data åt. Även till humöret är de olika.

”Edvald är exceptionellt trevlig. Han ställ-er naturligtvis höga krav och han säger till när något blivit fel, men han gnäller aldrig”, berättar Klas, och fortsätter: ”När det gäller Mark är han extremt trevlig när det inte är tävling, och det händer att han kommer med presenter till oss i laget när vi jobbat lite extra. Samtidigt vet han vad han kan kräva av oss, och när vi är ute på träningsläger och tävlingar är det han som sätter nivån för vad som förväntas av oss i serviceteamet. Helt klart är att båda på sina olika sätt är extremt motiverande att jobba med, och de är en av anledningarna till att jag tycker att jag har en av världens bästa sysselsättningar”, säger Klas.

 

”Det skulle aldrig funka om jag såg på det som ett vanligt jobb”

 

På resande fot under halva året
Som chefsmekaniker i Dimension Data befinner sig Klas i cykelsportens hjärta, och han får resa runt i världen för att arbeta med några av världens bästa cyklister. Uppdraget
medför ungefär 180 resdagar på ett år. Till det kommer också de resdagar som är kopplade till hans uppdrag som mekaniker för det norska landslaget och för de svenska landslagstjejerna.

Den tid han tillbringar på hemmaplan ägnar han bland annat åt att umgås med sambon, jobba med firman och cykla. ”Det blir alldeles för lite träning när jag är ute och reser med laget, så jag cyklar en del när jag är hemma i Sverige”, säger han.

Touren är det absolut största
Under åren som har gått sedan han började arbeta som mekaniker inom proffsvärlden har han skaffat sig erfarenheter från de största loppen. De har alla sin speciella charm, men det råder ingen tvekan om vad som är det absolut största.

”Nu har jag gjort sju Tour de France, och det finns ingen annan tävling som kan mäta sig med den. Syns du inte som cyklist, eller som lag, på Touren så finns du inte. Många blir rejält stressade, och jag tror att det är åtskilliga som känner en hatkärlek till Touren av den anledningen”, säger han.

 

IMG_3824
Klas Johansson var tränare åt Susanne Ljungskog när hon blev världsmästare år 2002 och 2003. I dag är han tränare åt den svenska cykelstjärnan Emilia Fahlin som i slutet av augusti vann världscuploppet i Vårgårda.

Mer än bara tre veckors tävlande
För att beskriva Tourens särställning berättar Klas att många lag bygger nya cyklar inför just den tävlingen. Dessa cyklar har en speciell lackering, och används bara under de tre veckor som Touren pågår för att därefter säljas vidare. För Klas del innebär det att han och hans kollegor får specialbygga upp till 27 nya cyklar inför varje Tour de France.

Cykelbyggandet sker i god tid, men det finns ändå tillräckligt många arbetsuppgifter kvar för att Klas ska ha fullt upp när det drar ihop sig till start. Av den anledningen börjar Klas den praktiska delen av Tour de France mellan sju och tio dagar innan cyklisterna ger sig i väg på den första etappen. Det handlar då bland annat om att frakta cyklar och annat material till platsen för starten, och att ställa in tävlingscyklarna enligt cyklisternas önskemål.

När tävlingen väl är i gång är det bråda dagar för Klas, och hans arbetsdagar börjar mellan klockan 6 och 8 på morgonen. Då har han ätit frukost och är inom kort på väg till etappens startplats. Där gör han de allra sista justeringarna på de cyklar som ska användas under dagen innan han lämnar över dem till cyklisterna. Lagom till startögonblicket sättar han sig till rätta på sin plats i servicebilen, det vill säga i det högra baksätet. ”Jag sitter alltid bak till höger, medan två av lagets sportdirektörer tar plats i framsätet. Om inte lagets ägare är med vill säga, för då sitter han där fram och en av sportdirektörerna får flytta bak”, säger Klas.

Från sin plats i baksätet är det Klas uppgift att hålla koll på tävlingsradion via vilken informationen om vad som händer i loppet rapporteras, samt att diskutera taktik med sportdirektörerna. ”Som mekaniker kan du inte sitta och sova, utan det krävs att du är alert ifall något händer så att du kan vidarebefordra det inom laget”, säger han. Efter loppet tar Klas och hans kollegor hand om cyklisternas tävlingscyklar och reservcyklar så att de är redo för nästa dags etapp. Det kanske låter som en enkel sak, men under till exempel Tour de France handlar det om totalt 33 linjecyklar, 18 tempocyklar och 70 uppsättningar hjul.

När väl arbetsdagen är slut har klockan ofta vandrat bortåt midnatt. ”Det här skulle aldrig fungera om jag såg det som ett vanligt jobb. Men jag är så galet intresserad av cykel så jag överlever”, konstaterar Klas med ett leende.

Mekanikern – en mångsysslare
En mekaniker i ett WorldTour-lag är naturligtvis en riktig stjärna på att serva cyklar. Men det krävs också andra färdigheter för att kunna träda in i den rollen. ”En duktig mekaniker måste ha en bredare repertoar än att bara kunna skruva. Du måste förstå cykelsporten och vara väl insatt i det taktiska spelet för att kunna göra ett bra jobb. Sen måste du kunna samspela med cyklister och sportdirektörer på ett bra sätt”, säger han.

Att kunna många språk är också en fördel eftersom rapporterna via tävlingsradion kan komma på såväl franska och engelska som något annat europeiskt språk. Med tanke på de många resdagarna kan man som mekaniker inte heller vara allt för hemmakär.

”För min egen del har jag svårt att se mig själv i en inrutad tillvaro eftersom jag lätt blir rastlös när jag är på ett och samma ställe för länge. Sen krävs det förstås att du har en förstående sambo, som accepterar att du är borta mycket”, säger han.

 

Fakta-Klars

Fastnade för cykelsporten i unga år
Klas var elva år när han för första ­gången kom i kontakt med cykelsporten. ­Tillsammans med en kompis hade han då tagit sig från hemmet i Gårdsten utanför Göteborg till en träning som Kungälvs CK arrangerade. De båda kompisarna ­genomförde de första träningarna tillsammans, men när det visade sig att Klas var den bättre av de två valde kompisen att sluta.

Klas hade däremot inga som helst tankar på att lägga av. I hans kropp hade de första cykelpassen tänt en gnista som bara skulle komma att växa sig starkare i takt med tidens gång. ”Sedan dess har det varit cykel för hela slanten”, sammanfattar han.

Bronsmedalj på junior-SM
Inledningsvis gick det ganska bra för den unge Klas ,även om han inte var någon ungdomsstjärna. Men han visade att han hade potential att utvecklas till en duktig cyklist. I femtonårsåldern avstannade dock utvecklingen av någon anledning. ”Jag kan inte riktigt säga vad som var orsaken till att det gick sämre under ett par år, men så var det. Jag fick inte alls till det”, berättar han.

I junioråldern lossnade det för honom, och han lyckades till exempel bärga ett brons vid tempo-SM för juniorer. Inför sitt andra år som junior bytte han klubb, från Kungälvs CK till CK Master. ”De hade fullt elitlag, och det var en riktigt bra omgivning för en ung cyklist”, konstaterar Klas.

 

IMG_3828
Klas Johansson tycker om att klura på lösningar som kan underlätta cyklisternas tillvaro.

Etappvinst i Belgien runt
När han tog steget upp i elitklassen blommade han ut och visade konkurrenterna att han var en cyklist att räkna med. År 1993 gjorde han en av sina bästa säsonger genom att vinna både linje-SM och den första etappen av Belgien runt. ”Då var jag loss med bland andra Jan Ulrich. Efter att ha vunnit det första bergspriset trodde jag att jag hade bergströjan i en liten ask, men ack vad jag bedrog mig. Jan Ulrich är en av de allra bästa cyklister jag har mött under min karriär, och det var tur att jag hade krafter kvar till lite taktiskt tänkande den dagen. Jag lyckades rycka med några kilometer kvar, och kunde på så sätt säkra segern före Ulrich som kom tvåa på etappen”, berättar Klas.

På meritlistan finns också fyra VM-starter, där en 47:e plats på VM i Colombia är det främsta resultatet. ”Jag vann en del tävlingar under karriären, och det var ofta utomlands som jag lyckades bäst. Men jag upplevde också många tunga lopp under min aktiva karriär, det kan jag ärligt säga”, säger han.

Tränare åt Susanne Ljungskog
När Klas var i 30-årsåldern kände han att den aktiva karriären var på väg att ta slut. I samma veva träffade han Susanne Ljungskog. De fattade tycke för varandra, och blev sedermera ett par. ”Då tyckte jag inte att det var någon idé att harva vidare för egen del, utan då ville jag satsa på Susanne”, säger han.

När de träffades hade Klas hört Susanne säga att hon ville bli världsmästare. Han frågade henne då om hon hade en plan för hur hon skulle kunna vinna ett VM. ”Det hade hon inte. Hon hade talang och vilja men ingen plan. Och då går det inte”, säger Klas. Som tur var hade han en plan och tillsammans tog de sig hela vägen till toppen. ”Jag har aldrig gått några officiella tränarkurser. Men jag har lärt mig mycket på egen hand och när jag slutade cykla kände jag att jag ville använda alla de problem, utmaningar och vägskäl som jag själv hade ställts inför under min karriär för att hjälpa andra cyklister”, säger han.

Redan efter ett års samarbete, år 1998, blev Susanne Europamästare. 2002 och 2003 fick Klas se sitt och Susannes samarbete krönas med världsmästartitlar. Mot slutet av Susannes karriär var duon verksam i Team Flexpoint. Där blev sedan Klas kvar som tränare fram tills det att laget lades ner inför säsongen 2010. I samband med det valde han att börja arbeta som mekaniker i herrlaget Team Garmin-Transition, och lade därmed karriären som tränare på is för en tid.

Samarbete med Emilia Fahlin
Men han kände sig inte alls klar med tränarsysslan. Så när den svenska cykelstjärnan Emilia Fahlin för tre år sedan frågade om han kunde tänka sig att träna henne svarade han ja. ”Det var en utmaning som lät spännande. Emilia var talangfull, och hon fick tidigt chansen att köra som proffs. Men när jag tog över hade hon gått från U23-talang till hjälpryttare, och psykiskt var hon mer fokuserad på att hjälpa sina lagkamrater än att försöka vinna själv”, berättar Klas.

Det gör att hans uppdrag som tränare förutom den rent fysiska träningen också innehåller en psykologisk del. ”Jag kopplade in idrottspsykologen Göran Kenttä och vi har jobbat hårt för att få henne att bli en vinnare igen. Det har varit mycket arbete för att få bitarna på rätt plats men i dag är hon en helt annan cyklist än tidigare. Nu tror hon på sig själv som vinnare igen”, säger han. Hans uttalande stärks av det faktum att Emilia i slutet av augusti nådde sin hittills största framgång genom att vinna världscuploppet i Vårgårda.

Emilia

Blir kvar inom cykelsporten
Så där befinner han sig nu, Klas Johansson, som tränare åt en världscupvinnare, chefsmekaniker i ett proffsstall och innehavare av en firma som hjälper cyklister att hitta den rätta sittställningen. Det är en tillvaro han trivs med, och han ser inga skäl till radikala förändringar.

”Jag vet att jag kommer att arbeta med cykel även i framtiden, jag är alldeles för mycket av en nörd för att släppa sporten. Men i vilken form det blir, och om det blir i Sverige eller utomlands återstår att se”, konstaterar han.

Motionär

 

 

 

 

 

 

 

 

Reportaget publicerades ursprungligen i Svenska Cycling Plus Nr 8/2016.

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.