Cykeltest: FONDRIEST TF2 AERO AERO FRÅN ITALIENSKE VÄRLDSMÄSTAREN - Pris: 49 995 i testat utförande

Cykeltester 31 Jul

 1fondriest

Mauricio Fondriest vann linjeloppet på VM redan som 23-åring 1988, och han är mycket mer än en reklampelare för cyklarna som bär hans namn. Istället står han mitt i designprocessen, och nu har det italienska cykelmärket släppt ut sin första renodlade aeroracer på vägarna. Det är verkligen en elegant och stilfull cykel som vi har fått testa, och vårt testexemplar var dessutom uppgraderat med högoktanig styrkombo och högprofilshjul från Deda respektive Ursus, båda från Italien. Aerodynamiken är optimerad genom datorsimuleringar, men man har inte gått in lika mycket för att lura vinden som vissa andra hyperintegrerade skapelser. Istället är det en aningen mer klassisk racercykel, fast med aerodynamiska kammtail-liknande profiler runt om. Helt i kolfiber, och med alla moderna standarder vi förväntar oss av en racer i framkant. Så hur är då den italienska världsmästarens cykel att köra på?

Vi är nog inte ensamma om att känna en extra svaghet för det italienska kulturarvet när det gäller racercyklar.
Vi är nog inte ensamma om att känna en extra svaghet för det italienska kulturarvet när det gäller racercyklar.

Inger trygghet

Vi upplevde Fondriest som en aningen mera lugn cykel än de andra, men inte i betydelsen att den inte ville köra fort. Istället handlade det mer om att den kändes ganska spårstabil, och att den hade ett återhållsamt temperament i styrningen, vilket gav självförtroende. Det ledde till en fin känsla av trygghet i många situationer, där vi gärna släppte styret för att gräva med dubbelfattning i ryggfickan även när vinden bråkade med oss från sidan. Även utför kände vi stor trygghet, men en av testarna önskade sig ibland en aningen kvickare känsla i styrningen.

Man kan ju inte veta i vilken utsträckning hjulen kan ta ära för uppträdandet i vind, men det känns som att själva cykeln sköter sig på ett väldigt värdigt sätt i detta avseendet. När man sedan stampar på pedalerna gör den styva ramen och de ganska lyxiga hjulen att man slungas iväg med ordentlig fart, så det finns den typen av resurser också, trots lite småtunga däck. De elegant formade rörprofilerna är också väl tilltagna, vilket borgar för en väldigt god och direkt kraftöverföring.

Utan att veta gissar vi att vår Fondriest är mindre aerodynamisk än exempelvis Treken, med vajrar i vinden och lite mindre avancerade aerolösningar. Men det är ändå som sagt en rejält snabb cykel, som man kan njuta i stora drag av att trycka på gaspedalen med.

När det gäller komforten är den ganska bra men inte riktigt lika bra som de bästa, även om detta nog delvis handlar om däcksvalet. Vittoria Rubino är ju träningsdäck som fokuserar på slitstyrka, och även om de är 25 mm är de varken speciellt snabba eller extremt följsamma av sig. Och med högprofilshjul som mäter 23 mm i ytterbredd tycker vi att ett par mer tävlingsmässiga däck i 23 mm bredd hade varit ett bättre val, eftersom däck som är bredare än fälgen är negativt för aerodynamiken.

Fondriest är noga med att poängtera att de var före Pinarello med den här gaffelformen.
Fondriest är noga med att poängtera att de var före Pinarello med den här gaffelformen.

Semi-custom

Fondriest försäljningsmodell bygger på att cyklarna sätts ihop ganska mycket utifrån önskemål, men man har vissa standardkonfigurationer. Den enklaste modellen av TF2 Aero får man då redan för 28 tusen med 105-växlar och träningshjul, och det känns som ett väldigt tilltalande pris. Det som drar upp priset på vår testmodell är framförallt högprofilshjulen för cirka 17 tusen, men det är bara om man redan har högprofilshjul som det är aktuellt att välja rena träningshjul istället. Aeroracers ska ju helt enkelt ha högprofil, annars väljer man en annan cykel.

Ursus-hjulen har en fin bromsyta som ger bra inbromsningar tack vare den speciella bromsytan, och de känns riktigt fina att köra på. Men när det gäller prestandan finns det nog ändå lite mer prisvärda alternativ, eftersom de trots allt är lägre, smalare, tyngre och lite dyrare än exempelvis Reynolds Strike för fälgbroms, som sitter i skivbromsvariant på Canyonen. Ett par lockande hjul som finns som alternativ bland standardkonfigurationerna från Fondriest är Fulcrums Racing Quattro Carbon, och då sjunker den lite i pris också.

I övrigt är det bra komponenter, med en styrkombo från Deda som vi gillar skarpt rent ergonomiskt. Kolfiberstyret har också det en aeroform med intern vajerdragning, och det bidrar till komfort i fronten. En lite lustig sak med den tillhörande styrstammen är dock att den visslar en del, men det ska finnas en plugg att sätta dit för att undvika detta.

Direct mount-bromsar, vilka har bra bett. Vi ser också hjulens fina bromsyta.
Direct mount-bromsar, vilka har bra bett. Vi ser också hjulens fina bromsyta.

Ultegragrejerna är det inte mycket att säga om, utan de sköter sig på ett fint sätt. Det man kan säga är att directmount-bromsarna tar väldigt bra och har fin modulation, om man jämför med många speciallösningar man hittar på vissa mer integrerade aerocyklar. Framförallt är det jämfört med Scotten som skillnaden känns tydlig, och här väljer Fondriest en bättre bromsförmåga framför den lite bättre aerodynamiken som Scotts lösning troligtvis ger.

 

Plus

Trygg körupplevelse, stora möjligheter att få cykeln enligt önskemål, samt ett attraktivt kulturarv.

Minus

Hjulen drar upp priset utan att ha samma prestanda som de allra bästa, och däcken är träningsdäck.

Köp om

Du lockas av att kunna få en ganska ovanlig italiensk aeroracer efter egna önskemål, och uppskattar ett uppträdande som inger självförtroende.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.