Banbygge för SM-succé EN MÄSTERLIG MÄSTERSKAPSBANA

Bana 26 Dec 2017

Text Angelica Edvardsson

Foto2-Niklas-Wallner
”Banorna är byggda efter vad jag hade tyckt varit kul att cykla på, och det verkar matcha det cyklisterna gillar”, säger Keith. Foto: Niklas Wallner

Igår delade Falu och Göteborgs Stigcyklister med sig av sina bästa tips för att bygga stigen med stort S. Men hur bygger man en XC-bana för svenska mästerskap, som prisas av såväl elit som veteraner? Keith Johansson, den drivande kraften bakom de senaste årens SM-banor i Isaberg och Värnamo, delar med sig av sina 10 bästa tips.

 

1. Skapa ett mervärde, någon ska vilja stå för underhållet   
”I Isaberg började det med att jag såg potentialen i ­turism kring cykling. Jag jobbade som ekonomisk chef för ­anlägg­ningen, och försökte cykla i den då igenväxta ­terrängen. På fritiden skapade jag cykellederna som finns idag, med målet att arrangera SM inom fem år och få igång turism kring lederna, för att i sin tur få Isaberg att vilja underhålla dem.

I Värnamo kunde jag inte tänka likadant, men fick idén att om kommunen ser vilken nytta cykelleder har för folkhälsan kan de på sikt vilja stå för underhållet. Det fungerar bra, och vi har fått igång en ungdomsverksamhet med 50 barn och 50 på kö. Traillöpare använder också våra banor och det kommer mer folk till idrottsanläggningen banan ligger vid. De flesta är inte föreningsanslutna enligt mätningar. Så kommunen börjar se värdet och klipper nu gräset kring XC-banan.”

2. Hur ska folk hitta hit
”För att skapa turism krävs det människor och jag ville locka cyklister till Isaberg, men hade inga pengar till projektet. SM ser jag som en språngbräda för att locka både elit, veteran och ungdom, för många klubbar kommer till ett SM och det krävs inga prispengar. Jag såg till att banorna gick att åka tre månader i förväg för att få dit cyklister och skapa ett surr kring anläggningen.”

3. En markägare
”SM-banan i Värnamo ligger på en enda markägares område, ­kommunen. Det är lättare att ta hänsyn till en ägare, och en kommun kan se samhällsnyttan  vilket ökar chansen till att få hjälp med underhållet. Banan ligger vid ett friluftsområde med befintlig infrastruktur vilket underlättar, men jag var också noga med att presentera förslaget för de klubbar som hade annan verksamhet i området. Jag valde ett område de inte rörde sig i för att inte störa, men sa att de var välkomna att springa på XC-banan om de ville.”

4. Naturen bestämmer
”Jag har inte byggt ett enda hinder, utan bara använt det som finns naturligt och förstärkt det. Arbetet började med att leta reda på klippor, stenar och annat för att sedan snitsla upp en tänkt bana. Är klipphällen inte tillräckligt svår kan det räcka med att flytta stigen någon meter åt sidan för att komma åt utmaningen. Sedan ser terrängen olika ut i landet, men så kunde vi göra här. Jag har också lyssnat mycket på Benny Andersson, och jag har kört en del enduro på motorcykel, vilket har hjälpt till i tänket med hur banan ska vara.”

5. Nyttja vatten rätt
”Vatten är ett fint inslag, och en stig bredvid en bäck är väldigt rogivande. Plus att vattnet då har en naturlig väg att gå, eftersom det viktigaste för en hållbar bana är att leda bort vattnet från stigen man bygger. Att hålla sig på en höjd istället för nere i dalen är ett knep.

Jag rekommenderar också att inte bygga för tight, för ju mer en bana sätter sig desto fortare går den att åka, och kurvorna behöver anpassas efter det. Det är ingen CX-bana, där tighta igångdrags-kurvor är en del av sporten”.

 

foto1-www.mjfoto.se
Keith Johansson började cykla för att rensa huvudet från stressiga jobbdagar. Han har tillsammans med sin sambo Sandra Salinger byggt stora delar av banan i Värnamo själv för hand, vilket tog ungefär två år. Foto:mjfoto.se

6. Höjdmeter
”Många har sagt efteråt att banan i Värnamo är väldigt flowig. Den går inte rakt upp och rakt ner utan ser mer ut som den ultimata livskurvan. Men vi har ändå 210 höjdmeter per varv, vilket är mer än flera internationella banor. Små korta backar tar också ut sin rätt, men vi fick tips efter SM att det saknas en längre backe där man kan ligga och mala, så det tittar vi på att bygga ut.”

7. Varvtider.
”Jag tittade på internationella regler, och landade i att banan ska vara 4-6 kilometer och ta cirka 15 minuter. Tanken var att herreliten skulle åka sex varv och damerna fem varv. De snabbaste cyklisterna åkte fortare än vi beräknat, men för de flesta ­passade varvtiden bra.”

8. A- och B-linjer
”En SM-bana i XC ska vara en där en MTB-cyklist är i sitt rätta element. En stark landsvägscyklist ska inte kunna vinna, utan man ska som MTB:are tjäna lite på varje sväng, hopp och drop. Men man ska inte förlora hela loppet på att välja en B-linje. Jag valde att göra B-linjerna någon sekund långsammare, så att åkaren i A-linjen får en liten lucka, men loppet är inte kört för att man inte hoppar ett stort hopp. Jag var också noga med att ta bort stubbar och annat man kunde landa på vid en eventuell krasch.”

9. Elit, veteran och ungdom på samma bana
”Både 10-åringar och elitåkare kan ta sig över de hinder som finns på årets SM-bana, men den är ändå tillräckligt svår för att inte en LVG-cyklist ska kunna vinna. Vi har inte kunnat bygga svårare hinder här i Värnamo, men eliten har inte klagat. Ju skickligare en cyklist är tekniskt, desto mer kan han eller hon nyttja terrängen och tjäna tid oavsett ­svårighetsgrad. Det var en fröjd att se herr- och dameliten, hur de nyttjar varenda del av naturen för att undvika inbromsningar, får med sig fart, och trampar på rätt ställe.”

10. Publiken
”Åskådarna fanns med i planeringen av banan, för man ska kunna följa åkarna på flera ställen från samma punkt. Åkarna upplevde att det inte var många ställen de inte blev ­påhejjade, vilket är kul att höra. Det är också byggt för TV-kameror i framtida TV-sändningar, för målet är att vi ska ha en större tävling här varje år. Något vi vill förbättra är de tekniska zonerna. Helst ska det bara finnas en som nås från tre håll, så mekanikerna inte behöver kånka material däremellan.”

Keiths favoritställe längs banan
”Den första delen med träden och naturstigen som jag gallrat ur. Först åker man genom en dunge med enar, sedan en bit med bara ekar följt av granskog, tallar, alskog, björkar, rönn och slutligen lind. En fantastisk naturupplevelse. Här ­kommer samhällsnyttan också in, för Friluftsfrämjandet nyttjar skogen för exempelvis Mulleverksamhet.”

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.