Efter alla är som motionär står jag nu inför 1350km på 9 dagar, 150km om dagen i snitt. Jag ser verkligen fram emot det. Aldrig förr har jag cyklat så mycket under 9 dagar. För 10 år sedan blev jag kompis med en annan Gary (Fleming) i Sverige. Vi “träffade” via Vätternrundans diskussionsforum. Som engelsmän och cyklister ville vi ha tips om var man kunna titta på VM matchen mellan England och Danmark. Svaret blev Benny Hills puben i stan och strax efter målgång var vi både där. England vann matchen 3-0 och Gary och jag hade ganska lika historier. Vuxit upp i London med fotboll som främsta intresse. Flytt till Sverige sommaren 88.
Under hösten 2002 blev jag arbetslös och bestämde mig att flytta bort från Mora till Västerås för att prova lyckan där. Det var lite annat strul i livet just då. En kväll i november ringde jag till Gary Fleming. Utan att han fick en sil i vädret berättade alla mina bekymmer för honom. Han lyssnade och efter jag hade tjatat färdig frågade jag hur han var. De där orden “Hur mår du?” som man säger så många gånger utav någon generellt samtalsplikt utan att man egentligen vill veta hur det andra personen mår. Särskilt då man tycker hela världens problem ligger på ens egen axlar.
Garys svar var tydligt nog men hans röstton matchade inte de ord han sade så jag var tvungen att fråga igen. Det visade sig han hade fått cancer diagnosen. Inte vilken cancer som helst, koloncancer som hade vuxit i två års tid utan att sjukvården hade upptäckte det trots en hel del besök. Jag lyssnade i tystnaden då han berättade om de kommande behandlingar och prognosen för en eventuell framtid.
Helt plötsigt fick jag allt i perspektiv. Livets små bekymmer som vi oroa oss får dagligen är oftast just det – små. Vi ligger allt för större vikt i obetydliga saker och hittar på en del problem som egentligen inte finns. Med Vätternrundan 2003 i fokus genomgick Gary sin behandling för cancer. Väl framme vid loppet i juni cyklade vi tillsammans. Vid tidpunkten hade Gary en kolostomipåse och jag blev hjälpryttare och avgjorde vilka klungor vi skulle cykla med. Det hela gick bra och oavsett hur många mållinjer jag passerar finns inga som kan likna Vätternrundan 2003. Jag klappade Gary på axel hela målrakan och vik sedan åt sidan. Speakern hade berättat för publiken att Gary var på väg in och det var stort uppståndelsen vid målet. Eller vads sägs om nationellsången “God Save the Queen”, Union Jack, champagne och blommar?
Gary blev inspirerat att göra något för andra som drabbas av cancer. Välgörenhets arrangemang präglar visserligen vårt hemland men har varit ganska sällsynta i Sverige. Gary tog initiativet till Ride of Hope, välgörenhets cykling från Lund – Stockholm. Det har vuxit under åren och nu, tio år efter Garys sjukdom, kommer över 100 personer att cyklar från Lund till Stockholm.
De problem som vi kommer att möta under veckan, långa tuffa distanser, punkteringar, hårt motvind, ösregn kan normal få cyklister att tycker det är rätt så eländet. Men då vi påminner oss om de som vi gör detta för – cancersjuka barn med deras familjer och forskning mot sjukdomen – så kommer vi cykla vidare med allt i perspektiv.
Imorgon är det alltså etapp 1, Lund – Halmstad. (153km)
Rutt: Lund – Vallkärra – Teckomatorp – Kågeröd – Åstorp – Ängelholm – Hallandsåsen – Laholm – Halmstad
Start: Barn och Ungdomssjukhuset, Lund.
Bemannad mellan ca 08:15-09:40 (1:a start går kl 09.00)
Starttider
Grupp 1: Startar 9.00, snittfart cirka 20-24 km/h Grupp 2: Startar 9.15, snittfart cirka 24-28 km/h Grupp 3: Startar 9.30, snittfart cirka 28-32 km/h
Depå 1: Tingvalla, Åstorp. (ca 63 km)
Bemannad mellan ca 11.35 – 12.05 .
Depå 2: Efter macken på Hallandsåsen. (ca 103 km) Bemannad mellan ca 13.10 – 14.10
Mål: ICA Maxi Flygstaden, Halmstad
Bemannad mellan ca 14.30 – 16.00
————————————
Garry Jones
Någonstans i Sverige på järnvägsnätet.