Även om SMHI under en tid påstått att vi växlat årstid, med suspekta saker som dygnsmedeltemperaturer och veckodagar som grund, kan jag nu bekräfta det jag hört viskas på stan – våren är här! Detta baserar jag på att jag själv, den just nu levande människa med sämst blodcirkulation, kunnat köra två på varandra följande racerpass utan handskar.
Ett annat tecken så gott som något på att vintern är passé är att vårklassikerna står för dörren. “Men vadå, Omloop Het Neuwsbladt var ju förra veckan?!”, säger ni. “Pfft”, säger jag. Vem bryr sig om syd- och mellaneuropeiska stortävlingar när man kan träningstävla i Linköping?
Först ut är Törneviken, aka Thornbay, aka Hell of the South. Jag rekade delar av banan under ett distanspass tidigare i vinter och kunde då konstatera att Rimforsa-alperna inte är att leka med. Enligt säkra Stravakällor är bansträckningen Övre Norra Fjälla – Nedre Norra Fjälla – Nedre Södra Fjälla – Övre Södra Fjälla – Monte Törneviken (bergspris) – Serpan – Delsbokorset. För de som inte känner till omgivningarna är Monte Törneviken en given förstakategoristigning, åtminstone relativt medianbacken på slätten.
Startfältet till söndagens mandomsprov är ännu så länge aningen dimmigt, men att Mark Cavendish och Tomas Voeckler dyker upp är en lågoddsare. Tony Martin har enligt förstahandsrykten drömt våta drömar om Törneviken under hela TC-vintern och Niki Terpstra sa på dagens styrkepass att han planerat att titta förbi, så det kan med andra ord bli ordentligt tufft motstånd. För egen del gäller det att ladda upp ordentligt genom avslappningsövningar (tentaplugg i Envariabelanalys I), kolhydratladdning (kakor) och mental träning (mobilspel). På tävlingsdagen är det inte omöjligt att jag preppar flaskorna med extra stark päronsaft.
Återkommer med referat på söndag!
