En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Lättja - övergiven cykel

29 Jan

Det finns väder som får mig att vilja dra täcket över huvudet och somna om. Eller vad sägs om två grader, strilande regn, mörker och lite blåst. Det är väder som driver till och med mig att ta bilen. Så i morse gjorde jag det, förvandlade mig från människa till bilist. Usch!

Monstergrått

Klockan grå, två grader i outhärdligt!

 

Det kändes inte bra. En människa behöver sin cykel för att vara hel!

 

/ J – f d cyklist

Det finns väder som får mig att vilja dra täcket över huvudet och somna om. Eller vad sägs om två grader, strilande regn, mörker och lite blåst. Det är väder som driver till och med mig att ta bilen. Så i morse gjorde jag det, förvandlade mig från människa till bilist. Usch!

Monstergrått

Klockan grå, två grader i outhärdligt!

 

Det kändes inte bra. En människa behöver sin cykel för att vara hel!

 

/ J – f d cyklist

Sargad själ

23 Jan

En icke namngiven del av mig rinner driven av naturlagar som en smutsbrun söndersaltad januarisnö ned och ut.

Passerar organ på vägen och blandas med svart hjärteblod

för att slutligen rinna ut över tangentbordet där ord spills halvt planlöst.

 

Festen är förbi...
Festen är förbi…

 

Ord som kaffefläckar blandas med tandkrämssmak från Theralen.

Blir orörligt sittande, väntandes på att allt skall vända. Smakandes bitterhet, lika delar från livet och vätskan i munnen.

Jag en avighet i tillvaron.

 

 Ett rätt som blev fel i livets grammatik. 

 

 

/ J – tom

En icke namngiven del av mig rinner driven av naturlagar som en smutsbrun söndersaltad januarisnö ned och ut.

Passerar organ på vägen och blandas med svart hjärteblod

för att slutligen rinna ut över tangentbordet där ord spills halvt planlöst.

 

Festen är förbi...
Festen är förbi…

 

Ord som kaffefläckar blandas med tandkrämssmak från Theralen.

Blir orörligt sittande, väntandes på att allt skall vända. Smakandes bitterhet, lika delar från livet och vätskan i munnen.

Jag en avighet i tillvaron.

 

 Ett rätt som blev fel i livets grammatik. 

 

 

/ J – tom

Degenerering

15 Jan

Vad fantastiskt roligt det är att cykla

Midnattsmåne över Kättilstorp. Från en tid då jag cyklade
Midnattsmåne över Kättilstorp. Från en tid då jag cyklade

 

förvandlades via …det är motigt att cykla…

…fort…

 

…till…det är jobbigt att cykla

…överhuvudtaget…

för att landa i… orkar jag cykla?

/ J – i tankar

Vad fantastiskt roligt det är att cykla

Midnattsmåne över Kättilstorp. Från en tid då jag cyklade
Midnattsmåne över Kättilstorp. Från en tid då jag cyklade

 

förvandlades via …det är motigt att cykla…

…fort…

 

…till…det är jobbigt att cykla

…överhuvudtaget…

för att landa i… orkar jag cykla?

/ J – i tankar

Som det ter sig

11 Jan

Ljuset i slutet av tunneln var  karbidlyktan jag bar som dinglade när jag raglade baklänges in i mitt eget mörker. Livsspeleologi

Loneliness
Mörker

Livet i repris. Den dåliga sorten, den sorten som går på alla kanaler när det är lågsäsong. Inte klassiker utan usla massproduktioner i tvivelaktig upplösning.

Sånt är livet sjöngs det. ”Så mycket falskhet bor det här”. Schlagersanning som övergår i existentiell faktiskhet. Lögner äter förhållanden.

Bak fönstret råder ensamhet
Bak fönstret råder ensamhet

Hoppet och fjolårslöven smulas till brunt stoft under grova kängor för att multna och försvinna. Inget gror ur den askan.

/ J – ägare av sorg

Ljuset i slutet av tunneln var  karbidlyktan jag bar som dinglade när jag raglade baklänges in i mitt eget mörker. Livsspeleologi

Loneliness
Mörker

Livet i repris. Den dåliga sorten, den sorten som går på alla kanaler när det är lågsäsong. Inte klassiker utan usla massproduktioner i tvivelaktig upplösning.

Sånt är livet sjöngs det. ”Så mycket falskhet bor det här”. Schlagersanning som övergår i existentiell faktiskhet. Lögner äter förhållanden.

Bak fönstret råder ensamhet
Bak fönstret råder ensamhet

Hoppet och fjolårslöven smulas till brunt stoft under grova kängor för att multna och försvinna. Inget gror ur den askan.

/ J – ägare av sorg

Den sista Ehwazen - Crescent "hpd", en repris på "Mitt stall del 3"

8 Jan

Mitt kära pendlarök, en Crescent Ehwaz, har med åren blivit allt mer sliten och eklektisk. Det som återstår från originalet är ram, gaffel, vevarmar och växelsystem. Allt annat är bytt. Det som är lite intressant med cykeln är att det enligt uppgift skall vara den sista ramen som tillverkats i Varberg. Året efter var modellen med samma namn nedgraderad till enklare komponenter och produktionen flyttad till fjärran land.  Så här presenterade jag den för några år sen:

Det har blivit dags att presentera trotjänaren i sällskapet. Pendlarök/cykelsemestercykel och allmän reservtränings/grusvägsracer är en Crescent Ehwaz där inte mycket är original efter alla dessa år. Det tycks vara ett återkommande tema för mina cyklar märker jag. Att kalla cykeln för ök är inte helt långsökt då namnet ”Ehwaz” är en omskrivning av en fornnordisk runa som betyder ”häst”.

Cykeln blev tidigt en testrigg för att göra den mer personlig och framförallt snabbare och mer lättcyklad. Utbudet av snabba hybrider/pendlare var inte alls lika stort när cykeln köptes och skivbromsar var inte ens påtänkt för vanliga cyklar i rimliga prisklasser. Ehwaz var då Crescents näst finaste modell i hybridsortimentet.

Crescent Ehwaz, årsmodellen innan nedgradering och enligt uppgift den sista ramen tillverkad i Varberg
Crescent Ehwaz, årsmodellen innan nedgradering och enligt uppgift den sista ramen tillverkad i Varberg

Styrstammen var från början en synnerligen trist ställbar historia och byttes omgående ut mot en längre och för övrigt snyggare Azonic som lånades från en gammal GT Avalanche. Den styvade upp den klena framdelen något och eftersom den är längre än originalet blev sittställningen racigare. För att förstärka den känslan är den vänd upp och ned och därmed lägre än den varit annars. Även sadelstolpen byttes efter ett tag. Originalet var en fjädrad variant som jag i och för sig ersatte redan vid inköpstillfället med en fast dito. Men för att få snyggare linjer och bättre sittställning fick en Cannondale M900 låna ut en Ritchey Competition-stolpe istället. Såväl stolpe som styrstam är polerade vilket för övrigt matchar gaffeln på cykeln bättre än de svarta originalen.

Utseendet kan i och för sig kvitta då all klarlack på ramen ändå krackelerat nuförtiden vilket gör att cykeln ser ut att lida av fläcktyfus. Enligt min lokala cykelhandlare är det ett vanligt Crescentproblem.

Lååång Azonic styrstam lånad från en gammal Mountainbike
Lååång Azonic styrstam lånad från en gammal Mountainbike

För att öka antalet greppmöjligheter såväl vid cykelsemestrande som vid tränande monterades tidsenligt ett par barends. De sitter fortfarande kvar och är troligen de längsta som gjorts. Ett par Cannondale XYZ, den långa versionen från -94. De lindas med racerstyrlinda för att få ett mjukare skönare grepp och för att inte bli lika kalla på vintern. Naken metall är inte skönt att greppa i minusgrader. De är långa nog för att sittställningen skall bli närmast tempolik när de greppas i änden. För att komplettera greppet sitter ett par tämligen feta Grip-ons från ”PRO” som handtag.

Bar-ends från Cannondale Coda, XYZ
Bar-ends från Cannondale Coda, XYZ

Sadeln är från Selle Italia och är en SLR XP som införskaffades efter det att den förra sadeln från PRO helt sonika gått av på mitten.

Favoritsadel Selle Italia SLR XP
Favoritsadel Selle Italia SLR XP


Hjulen är ett kapitel för sig då jag har ett par tre uppsättningar framhjul men endast ett bakhjul efter ett par haverier. Fram sitter ett tämligen enkelt racerhjul från Shimano i form av ett 16 ekrat W RS-10. Bak där påfrestningarna är större sitter nu ett handbyggt hjul från  tyska Actionsports med XT Mtb-nav, 32 DT-ekrar och Mavics A719 fälg som är en av de kraftigaste landsvägsfälgar som finns. Det går inte att sätta på vilka landsvägshjul som helst på den här cykeln då bakgaffeln håller Mtb-standard med 135 mm innermått och hamnar därmed inom kategorin ”Touring”-hjul. Originalet var faktiskt 36 ekrat hjul byggt kring ett Deorenav med Mavic CXP22-fälg vilket borde varit oförstörbart men inte var det visade det sig. Inte ens när jag lät bygga ett nytt med CXP33 höll det.

Bakhjul byggt för att vara nästintill bombsäkert. Ett recept som tidigare dessvärre inte hjälpt ändå
Bakhjul byggt för att vara nästintill bombsäkert. Ett recept som tidigare dessvärre inte hjälpt ändå


Bromsarna var en av de saker som snålats in på för att få ned priset på Ehwazen. De är nu bytta och eftersom cykeln införskaffades innan skivbromsarnas riktiga intåg så sitter ett par Deore V-bromsar fram och XT-bak. Crescent blickade dock framåt vilket märks på att ramen är försedd med skivbromsfästen bak. Sen kan tilläggas att gaffeln ologiskt saknar sådana fästen.

Den är även försedd med några av de sämsta vajerdragningarna jag sett på en ram. Som exempel kan växelvajern bak tjäna. Som synes på bilden nedan går emot bromsfästet vilket nöter på den! Cykeln är även försedd med fästen för både ”Top-Pull” och ”Down-Pull” för främre växelförare vilket gör att ramen kryllar av lödda fästen.

Vad det inte snålades in på var styrlagret som faktiskt är från Cane Creek. Sen kanske som kuriosa kan påpekas att den här modellen nog var den sista som byggdes i Sverige. Året efter var ”Ehwaz” mycket enklare specad men behöll namnet*. Ett inte helt ovanligt förfarande bland cykeltillverkare.

Shimano XT V-bromsar . De tillhör generationen efter de fruktade  parallellogrambromsarna som kunde väcka döda till liv med sina tjut
Shimano XT V-bromsar . De tillhör generationen efter de fruktade 
parallellogrambromsarna som kunde väcka döda till liv med sina tjut

Cykeln är även omdrevad och fram sitter den udda kombinationen av en storkaka med endast 48 tänder och en liten 44:a. Den ovanliga lösningen kom sig av att jag önskade tätare steg i hastigheter mellan 25 och 34 km/h vilket är intervallet där den här cykeln oftast befinner sig. Det teorin är dock omkullkastad nu när det sitter en Mtb-kassett bak istället för som tidigare en landsvägsdito så mina omsorgsfulla uträkningar via Sheldon Browns växelkalkylator är körda och numera obsoleta. Troligen överlappar för många växlar i den här konfigurationen men det fungerar trots allt.

Tiagra vevparti med 175mm vevar. Omdrevad med drev från T/A 
Tiagra vevparti med 175mm vevar. Omdrevad med drev från T/A

 

Växelkombinationen bevisar för övrigt även att Tiagra landsvägsväxel visst klarar upp till 32 tänder bak utan att haverera. Något som jag ibland hört diskuteras på olika forum. Men det underlättas nog av den mindre storklingan fram. Ursprungligen satt det en 50 eller möjligen 52:a monterad där. Mitt minne sviker mig på den punkten.

Mtb-kassett i kombination medTiagra växelförare fungerar visst
Mtb-kassett i kombination med Tiagra växelförare fungerar visst

Pedalerna är ett par kombi-pedaler för att passa cykelns breda användningsområde.

Däcken är för närvarande standardbetonade 32 mm Continental Contact med skyddsväv i kevlar. Allt för hållbarhet på stadens gator och torg. Glassplitter är inte pendlarens bästa vän. Cykeln har annars körts på allt från racerdäck till crossdäck.

/ J – aluminiumhästägare

* Nedgraderingen lär ha varit ett resultat av av Cycle Europes sammanslagning av modellprogrammen mellan Bianchi och Crescent. Inga modeller som kostade över 10 000 fick heta ”Crescent” ett tag. 

Mitt kära pendlarök, en Crescent Ehwaz, har med åren blivit allt mer sliten och eklektisk. Det som återstår från originalet är ram, gaffel, vevarmar och växelsystem. Allt annat är bytt. Det som är lite intressant med cykeln är att det enligt uppgift skall vara den sista ramen som tillverkats i Varberg. Året efter var modellen med samma namn nedgraderad till enklare komponenter och produktionen flyttad till fjärran land.  Så här presenterade jag den för några år sen:

Det har blivit dags att presentera trotjänaren i sällskapet. Pendlarök/cykelsemestercykel och allmän reservtränings/grusvägsracer är en Crescent Ehwaz där inte mycket är original efter alla dessa år. Det tycks vara ett återkommande tema för mina cyklar märker jag. Att kalla cykeln för ök är inte helt långsökt då namnet ”Ehwaz” är en omskrivning av en fornnordisk runa som betyder ”häst”.

Cykeln blev tidigt en testrigg för att göra den mer personlig och framförallt snabbare och mer lättcyklad. Utbudet av snabba hybrider/pendlare var inte alls lika stort när cykeln köptes och skivbromsar var inte ens påtänkt för vanliga cyklar i rimliga prisklasser. Ehwaz var då Crescents näst finaste modell i hybridsortimentet.

Crescent Ehwaz, årsmodellen innan nedgradering och enligt uppgift den sista ramen tillverkad i Varberg
Crescent Ehwaz, årsmodellen innan nedgradering och enligt uppgift den sista ramen tillverkad i Varberg

Styrstammen var från början en synnerligen trist ställbar historia och byttes omgående ut mot en längre och för övrigt snyggare Azonic som lånades från en gammal GT Avalanche. Den styvade upp den klena framdelen något och eftersom den är längre än originalet blev sittställningen racigare. För att förstärka den känslan är den vänd upp och ned och därmed lägre än den varit annars. Även sadelstolpen byttes efter ett tag. Originalet var en fjädrad variant som jag i och för sig ersatte redan vid inköpstillfället med en fast dito. Men för att få snyggare linjer och bättre sittställning fick en Cannondale M900 låna ut en Ritchey Competition-stolpe istället. Såväl stolpe som styrstam är polerade vilket för övrigt matchar gaffeln på cykeln bättre än de svarta originalen.

Utseendet kan i och för sig kvitta då all klarlack på ramen ändå krackelerat nuförtiden vilket gör att cykeln ser ut att lida av fläcktyfus. Enligt min lokala cykelhandlare är det ett vanligt Crescentproblem.

Lååång Azonic styrstam lånad från en gammal Mountainbike
Lååång Azonic styrstam lånad från en gammal Mountainbike

För att öka antalet greppmöjligheter såväl vid cykelsemestrande som vid tränande monterades tidsenligt ett par barends. De sitter fortfarande kvar och är troligen de längsta som gjorts. Ett par Cannondale XYZ, den långa versionen från -94. De lindas med racerstyrlinda för att få ett mjukare skönare grepp och för att inte bli lika kalla på vintern. Naken metall är inte skönt att greppa i minusgrader. De är långa nog för att sittställningen skall bli närmast tempolik när de greppas i änden. För att komplettera greppet sitter ett par tämligen feta Grip-ons från ”PRO” som handtag.

Bar-ends från Cannondale Coda, XYZ
Bar-ends från Cannondale Coda, XYZ

Sadeln är från Selle Italia och är en SLR XP som införskaffades efter det att den förra sadeln från PRO helt sonika gått av på mitten.

Favoritsadel Selle Italia SLR XP
Favoritsadel Selle Italia SLR XP


Hjulen är ett kapitel för sig då jag har ett par tre uppsättningar framhjul men endast ett bakhjul efter ett par haverier. Fram sitter ett tämligen enkelt racerhjul från Shimano i form av ett 16 ekrat W RS-10. Bak där påfrestningarna är större sitter nu ett handbyggt hjul från  tyska Actionsports med XT Mtb-nav, 32 DT-ekrar och Mavics A719 fälg som är en av de kraftigaste landsvägsfälgar som finns. Det går inte att sätta på vilka landsvägshjul som helst på den här cykeln då bakgaffeln håller Mtb-standard med 135 mm innermått och hamnar därmed inom kategorin ”Touring”-hjul. Originalet var faktiskt 36 ekrat hjul byggt kring ett Deorenav med Mavic CXP22-fälg vilket borde varit oförstörbart men inte var det visade det sig. Inte ens när jag lät bygga ett nytt med CXP33 höll det.

Bakhjul byggt för att vara nästintill bombsäkert. Ett recept som tidigare dessvärre inte hjälpt ändå
Bakhjul byggt för att vara nästintill bombsäkert. Ett recept som tidigare dessvärre inte hjälpt ändå


Bromsarna var en av de saker som snålats in på för att få ned priset på Ehwazen. De är nu bytta och eftersom cykeln införskaffades innan skivbromsarnas riktiga intåg så sitter ett par Deore V-bromsar fram och XT-bak. Crescent blickade dock framåt vilket märks på att ramen är försedd med skivbromsfästen bak. Sen kan tilläggas att gaffeln ologiskt saknar sådana fästen.

Den är även försedd med några av de sämsta vajerdragningarna jag sett på en ram. Som exempel kan växelvajern bak tjäna. Som synes på bilden nedan går emot bromsfästet vilket nöter på den! Cykeln är även försedd med fästen för både ”Top-Pull” och ”Down-Pull” för främre växelförare vilket gör att ramen kryllar av lödda fästen.

Vad det inte snålades in på var styrlagret som faktiskt är från Cane Creek. Sen kanske som kuriosa kan påpekas att den här modellen nog var den sista som byggdes i Sverige. Året efter var ”Ehwaz” mycket enklare specad men behöll namnet*. Ett inte helt ovanligt förfarande bland cykeltillverkare.

Shimano XT V-bromsar . De tillhör generationen efter de fruktade  parallellogrambromsarna som kunde väcka döda till liv med sina tjut
Shimano XT V-bromsar . De tillhör generationen efter de fruktade 
parallellogrambromsarna som kunde väcka döda till liv med sina tjut

Cykeln är även omdrevad och fram sitter den udda kombinationen av en storkaka med endast 48 tänder och en liten 44:a. Den ovanliga lösningen kom sig av att jag önskade tätare steg i hastigheter mellan 25 och 34 km/h vilket är intervallet där den här cykeln oftast befinner sig. Det teorin är dock omkullkastad nu när det sitter en Mtb-kassett bak istället för som tidigare en landsvägsdito så mina omsorgsfulla uträkningar via Sheldon Browns växelkalkylator är körda och numera obsoleta. Troligen överlappar för många växlar i den här konfigurationen men det fungerar trots allt.

Tiagra vevparti med 175mm vevar. Omdrevad med drev från T/A 
Tiagra vevparti med 175mm vevar. Omdrevad med drev från T/A

 

Växelkombinationen bevisar för övrigt även att Tiagra landsvägsväxel visst klarar upp till 32 tänder bak utan att haverera. Något som jag ibland hört diskuteras på olika forum. Men det underlättas nog av den mindre storklingan fram. Ursprungligen satt det en 50 eller möjligen 52:a monterad där. Mitt minne sviker mig på den punkten.

Mtb-kassett i kombination medTiagra växelförare fungerar visst
Mtb-kassett i kombination med Tiagra växelförare fungerar visst

Pedalerna är ett par kombi-pedaler för att passa cykelns breda användningsområde.

Däcken är för närvarande standardbetonade 32 mm Continental Contact med skyddsväv i kevlar. Allt för hållbarhet på stadens gator och torg. Glassplitter är inte pendlarens bästa vän. Cykeln har annars körts på allt från racerdäck till crossdäck.

/ J – aluminiumhästägare

* Nedgraderingen lär ha varit ett resultat av av Cycle Europes sammanslagning av modellprogrammen mellan Bianchi och Crescent. Inga modeller som kostade över 10 000 fick heta ”Crescent” ett tag. 

Avsky

5 Jan
...tråkigt om den försvann...
…tråkigt om den försvann…

 

Jag bad min sambo skrika nedifrån soffan om de på morgon-TV skulle säga att världen skall gå under.

 

Jag avskyr när det händer innan frukost.

 

/ J – hyser morgontankar

...tråkigt om den försvann...
…tråkigt om den försvann…

 

Jag bad min sambo skrika nedifrån soffan om de på morgon-TV skulle säga att världen skall gå under.

 

Jag avskyr när det händer innan frukost.

 

/ J – hyser morgontankar

Mot ljusare tider

2 Jan

De säger att vintersolståndet är årets mörkaste dag och sen blir det raskt ljusare. Fan tro’t! En minut mer ljus per dygn eller vad är det som bjuds på? Det är banne mig inte blå skyar i de här delarna av landet för stunden. Ingen snö som lyser upp, ingen sol eller klar himmel. Dag efter dag bjuds på varierande grader av grått. Grått med snö, grått utan snö, grått med regn, grått utan regn. Föga inspirerande och därför krävde jag igår bättring av moder natur.

Från gårdagens motionspromenad, färgskala - grått
Från gårdagens motionspromenad, färgskala – grått

Mina krav verkar ha passerat ohörda. När jag sadlade springaren för morgonritten till arbetet visade det sig vara mörkt då med. Nu råder halvdager till det är dags för eftermiddagsskymning igen. Sen natt!

Och morgonens pendling...färgskala, grått
Och morgonens pendling…färgskala, grått

vilket fall som helst har jag börjat cykla till jobbet igen. Även det dog ett tag även om det mest var för att helgerna kom i vägen. Tanken var att korta cykelturer skall leda vidare till längre diton vad det lider. Den som lever får se.

/ J – ser mörker

De säger att vintersolståndet är årets mörkaste dag och sen blir det raskt ljusare. Fan tro’t! En minut mer ljus per dygn eller vad är det som bjuds på? Det är banne mig inte blå skyar i de här delarna av landet för stunden. Ingen snö som lyser upp, ingen sol eller klar himmel. Dag efter dag bjuds på varierande grader av grått. Grått med snö, grått utan snö, grått med regn, grått utan regn. Föga inspirerande och därför krävde jag igår bättring av moder natur.

Från gårdagens motionspromenad, färgskala - grått
Från gårdagens motionspromenad, färgskala – grått

Mina krav verkar ha passerat ohörda. När jag sadlade springaren för morgonritten till arbetet visade det sig vara mörkt då med. Nu råder halvdager till det är dags för eftermiddagsskymning igen. Sen natt!

Och morgonens pendling...färgskala, grått
Och morgonens pendling…färgskala, grått

vilket fall som helst har jag börjat cykla till jobbet igen. Även det dog ett tag även om det mest var för att helgerna kom i vägen. Tanken var att korta cykelturer skall leda vidare till längre diton vad det lider. Den som lever får se.

/ J – ser mörker